Zygmunt Bauman: hur sociala medier fängslar oss

Zygmunt Bauman är en polsk sociolog som har blivit berömd och erkänd tack vare sin bok Liquid Modernity. En av hans största uttalanden är att sociala medier fängslar oss.

I boken förkastar han det faktum att postmodernism har medfört kollapsen av “soliditet”. Inget är solitt eller stabilt längre. Allt är temporärt, övergående och föränderligt.

Att växa upp var inte lätt för Bauman. Han var tvungen att fly från sitt eget land, förföljd av nazisterna. Till slut gjorde han sig hemma i Israel och började på 70-talet överraska världen med sin tes.

Han har vunnit flera priser, inklusive välrenommerade “Prince of Asturias” 2010. Han gjorde en stark analys av den moderna världen. Baumans största och senaste tankar kretsar kring internet och sociala medier.

Han ser inte någon dygd i dem. Han definierar dem faktiskt som moderna fällor som folk faller i, men till synes med nöje.

Zygmunt Bauman och Facebook

Här kommer ett överraskande citat från honom: “Grundaren av Facebook, Mark Zuckerberg, har tjänat $50,000,000,000 med sitt företag och nyttjat vår rädsla för ensamhet. Det är vad Facebook är.”

I själva verket refererar han dock inte bara till Facebook, utan till alla sociala medier. Sociologen betonar at Mark Zuckerbergs geni var att inse hur rädda människor är för ensamhet.

På sociala medier verkar ensamheten inte existera. Det finns alltid någon “där” som är villig att läsa vår oro och berömma oss med en stödjande “like”.

Folk verkar nu nöjda med att delta i helt obetydliga konversationer – allt i “sammankopplingens” namn. Våra dagar spenderas inte längre i andras sällskap. Vår trognaste partner är idag vår dator eller telefon.

Frånvaron av dialog och samhälle

Som sociolog handskas Bauman med nya teknologiska beroenden. För honom är de förödande och praktiskt taget oemotståndliga krafter. De har en imponerande makt över samhället.

Det har inte funnits något liknande under hela historien. Men samtidigt anser Bauman att vi aldrig har kommunicerat så mycket utan att skapa någon egentlig dialog eller resultat.

Han anser att det folk gör på sociala medier är att “eka”. De lyssnar bara på vad de vill höra. För honom är sociala medier ett gigantiskt lusthus där vi träffar personer men inte bedriver dialog.

Att skapa och eliminera kontakter på sociala medier är alldeles för enkelt. I det verkliga livet är det inte så lätt. I verkligheten måste vi konfrontera vad vi gör. På internet gör vi inte det.

Det är ett utbyte av meddelanden, men ingen dialog. Det finns meningsskiljaktigheter, men ingen konstruktiv debatt. Det skapar en illusion av att man är sammankopplad med andra, trots att vi inte är det.

Det “allmänna jagets” rike

Sociala medier bjuder in oss att publicera oss själva och visa vilka vi är. Vi väljer givetvis bara de bästa sidorna att visa andra. Vi bildar små samhällen som vi styr som vi vill.

Små diktatorer i vårt kontos rike är vad vi är, och det är vi som beslutar vilka som ska vara och inte ska vara där. Det påverkar oss inte om vi “tar bort” en vän.

Vårt ego kommer först på sociala medier. Ovetandes blir vi beroende av hur vi framställs på Facebook. Vi vill bli identifierade och erkända på ett visst sätt och blir frustrerade om detta inte sker.

Zygmunt Bauman anser att sociala medier fängslar oss. Han anser att de har ett avgörande inflytande på vad han kallar för den “flytande kulturen”. I den upprätthålls vanskliga mänskliga relationer.

Kärlek utan ett ansikte och utan hängivelse. Vågor av känslor och idéer som finns här idag men försvinner imorgon. Det underhåller människor, men samtidigt kontrollerar det oss allt mer

Vi är bara inte medvetna om de politiska, ekonomiska krafter som har oss i sitt grepp.

För Zygmunt Bauman ser det inte lovande ut. Trots all denna information som flyger runt så blir vi alltmer oinformerade. Vi vet aldrig vad vi ska tro.

Vår kommunikation förminskas till monologer snarare än sann kommunikation. Det finns så mycket globalisering att individualismen blivit alltmer aggressiv.

All denna “frihet” har gjort oss mer eftergivande mot alla de som vill besluta hur vi ska leva våra liv. Och det är på detta sätt som sociala medier fängslar oss.