Mogen kärlek, en balans mellan självgående och hängivelse

När vi växer upp förändras de flesta av våra övertygelser, inklusive vår syn på kärlek. Att växa upp involverar att se kärlek på ett annorlunda, djupare och ofta enklare sätt. Mogen kärlek svarar på ett intensivt behov som kräver en lång period av tillväxt för att bli tillfredsställd.

Alla har en egen uppfattning om kärlek och vad som är viktigt i ett förhållande. Förutfattade meningar och personliga övertygelser spelar en fundamental roll i sättet vi upplever kärlek.

Det finns två typer av kärlek: mogen kärlek, som beskrivs som ett kärvänligt förhållande med tillgivenhet, tillit, respekt, lojalitet och intim kunskap om varandra; och passionerad eller infantil kärlek, som är en vild, känslomässig blandning av känslor som ömhet, sexualitet, glädje, smärta, ångest och avund. Studier indikerar att denna typ av kärlek varar i mellan 6 och 30 månader, men kan dyka upp igen då och då.

Tiden lär oss att se med hjärtat och uppskatta äkthet. Våra erfarenheter leder oss mot mogen kärlek, vilket gör oss fria att uppleva våra känslor och kunna känna igen den andra personens djupaste känslor. Därför kan vi se genom fler ögon än bara våra egna.

Mogen kärlek

Ett fundamentalt koncept inom mogen kärlek är självgående. Det kan verka motsägande att tala om en förening av två själar och självgående på samma gång, men saken är den att självgående och självkänsla är oskiljaktiga. Självgående individer förstår att andra inte bara existerar för att tillfredsställa deras behov. De vet att hur mycket kärlek och förståelse det än finns mellan två personer, är de båda i slutänden ansvariga för sig själva och sin egen lycka.

När vi mognar värderar vi våra upplevelser mer och accepterar folks dygder och brister. I mogen kärlek lär vi oss att värdera den andra personens sanna essens. Självisk och barnslig kärlek vill å andra sidan driva med eller såra den andra personen.

Kärlek tillfredsställer det ivriga men ömma behovet av att vara åtrådd och uppskattad. Om kärlek utgör en speciell typ av aktualisering, är belöningen att vara älskad. Vi väljer vår partner baserat på interaktioner mellan den andra personens karaktärsdrag och hur mycket denne uppskattar våra.

Att älska och bli älskad är inte den enda formen av njutning i ett moget förhållande. Det finns även tillfredsställelse i att skydda, hjälpa och vägleda den andra personen, såväl som att ha en känsla av säkerhet och tillit.

Varför lever vi livet som partners?

Under det senaste decenniet eller så har en kärleksstandard etablerats från ungdomen upp till vuxen ålder, där en typisk utvecklingsprocess stakats ut. I denna standard, under övergången till mognad, hänger vi oss själva djupt till de viktiga aspekterna i livet, såsom kärlek, och kopplar bort oss från tidigare influenser.

I detta skede känner vi oss mer beredda att hänge oss till ett intimt förhållande med en annan person, att formalisera förhållandet, leva tillsammans och gifta sig. Vi söker partners på grund av ett behov av säkerhet, självbekräftelse, avstånd från våra föräldrar och för att uppnå livsmålet att älska och bli älskade.

De flesta relationsproblem kommer från oflexibla krav på förhållandet som strävar för långt från grunderna av mognad och objektivitet. Dessa förvrängda idéer om passionerad och barnslig kärlek kan vara farliga även hos personer som passar varandra väl.

Kort sagt vårdar man mogen kärlek genom delade upplevelser, trots de interna konflikter som kan uppkomma. Den sanna visheten hos denna typ av kärlek hittar vi i dess egen utveckling, trots sprickorna och ärren som kommer med emotionella förhållanden.