Illusionen av sanning: att tro på något som inte är sant

· 6 maj, 2019

Illusionen av sanning är en mekanism genom vilken vi kommer att tro att någonting är sant när det inte är det. Faktum är att vi inte bara tror att något är sant, utan även försvarar det som sådant. Vi kan helt stänga av möjligheten att faktumet skulle kunna vara falskt.

Illusionen av sanning, även kallad illusorisk sanningseffekt, inträffar då det föreligger ett fel i hanteringen av verkligheten. Vi människor har en tendens att säga att det vi känner till, det bekanta, är sant.

1977 gjordes det en studie i ämnet. En grupp frivilliga mottog 60 uttalanden. Forskarna frågade de om de var sanna eller falska. Samma övning upprepades senare. Forskarna märkte att dessa människor ansåg de uttalanden de redan läst som sanna, oavsett deras rimlighet.

”En lögn har ingen mening om inte sanningen känns farlig.”

Alfred Adler

Illusionen av sanning och implicit minne

Det verkar som om den här mekanismen fungerar på grund av det ”implicita minnet”. I det föregående experimentet ansåg deltagarna att de uttalanden de kände igen var sanna, trots det faktum att de blivit informerade om att uttalandena faktiskt var falska. Förenklat verkar det som att det som verkade bekant även ansågs vara sant.

Kvinna med nål

Illusorisk sanning inträffar utan att blanda in explicit, eller medvetet, minne. Det är ett direkt resultat av implicit minne – en typ av minne som använder tidigare erfarenheter för att utföra sysslor. Det är en strategi som minnet använder för att spara energi.

Implicit minne är vad du använder när du till exempel knyter dina skor. Först lär du dig hur du utför handlingen. Senare kommer du att utföra den här handlingen automatiskt. Om du måste knyta något annat än dina skor kommer du förmodligen att använda samma teknik, även om det inte är det bästa tekniken. Med andra ord har vi en tendens att skapa modeller för att kunna applicera dem i olika situationer.

Den här mentala strategin går också att applicera på mer abstrakta verkligheter, såsom idéer. Detta leder till den illusoriska sanningseffekten. Det innebär att det är mer troligt att du kommer att tro på en idé eller ett sätt att tänka som verkar bekant och som sammanfaller med dina tidigare erfarenheter. Här ligger risken att ta okloka beslut.

Illusionen av sanning och manipulation

Illusionen av sanning medför stor problematik. Som det gamla nazistordspråket säger: ”Om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det till sanning.” Ett uttalande som upprepas, även om det är falskt, har en tendens att uppfattas som sant. Många människor är inte tillräckligt intresserade eller har inte tillräckligt med resurser för att verifiera huruvida något är sant eller inte.

Illusionen av sanning faller samman

Faktum är att den illusoriska sanningseffekten är en genväg som hjärnan tar för att undvika att spendera mer energi än nödvändigt. Om vi utsatte allt vi tänkte på för analys skulle vi bli utmattade på mindre än en timme.

Varför är det bättre att vara vaken på dagen än att vara vaken på natten? Borde vi äta frukost eller borde vi inte äta något i början av dagen? Är det vi äter till frukost bra eller äter vi det enbart eftersom det är en vana?

Det är omöjligt att utvärdera allt i strävan efter sanningen. Den mänskliga hjärnan måste helt enkelt hjälpa dig att organisera informationen baserat på vad du tidigare lärt dig. Det är en strategi som utformats för att hjälpa dig i livet.

Denna illusion annullerar inte logiken

En viktig aspekt av illusionen om sanning är att det inte spelar någon roll hur stark den är, den annullerar aldrig logiskt resonemang. Detta innebär att du alltid kan utföra mentala processer som kommer tillåta dig att förstå vad som är sant och falskt.

Det innebär också att kraften som manipulation har över sinnet är begränsad. Det kan enbart få dig att falla för illusionen när du beslutar att inte använda din fulla logiska potential. När du beslutar att använda den slås effekten ut.

Person på gunga

Som du kan se skulle de vara intressant att ifrågasätta de viktigaste aspekterna av verkligheten. Du bör fråga dig själv varför du tror på det du tror på. Tror du att någonting är sant enbart för att du har hört det många gånger? Eller är det sant eftersom du har tillräckligt med bevis för att verkligen tro på det?