Min rutin: energisparare eller slösare?

1 februari, 2019

Vad ska du göra idag? Nåväl, samma sak som jag gjorde igår, samma sak som jag kommer att göra imorgon. Min rutin. Jag går upp, äter frukost, klär på mig och antingen hinner jag knappt med bussen eller så missar jag den och kommer för sent.

Kanske kommer jag precis i tid med mina kollegor. Jag blir av med lite papper på skrivbordet och lägger till några fler. Sedan tar jag en kaffepaus och nonchalant konversation om det senaste avsnittet av TV-serien som alla pratar om.

Jag jobbar över för att göra små framsteg och sedan går alla ut tillsammans på fredag. Hemma kommer jag sedan se på film och somna medan jag fantiserar om alla möjligheter som inte finns i mitt liv just nu. Detta är min rutin.

Kanske har Raphaëlle Giordano rätt, och ditt andra liv börjar när du inser att du har ett. Vi hör bara startskottet när vi går igenom en av de där upplevelserna där vi ser hela vårt liv flimra förbi.

Det är en märklig upplevelse, ”magisk” enligt dem som upplevt det. Varför? Eftersom den har kraften att ordna upp våra prioriteringar. Den här typen av upplevelse är viktig av en annan anledning också: att påminna oss om att vår framtid inte är garanterad.

Man hänger stjärnor

Vanedjur

Ingenting formar en persons vilja och sätt att tänka så mycket som en rutin. Likt en munk har vi våra vanor: frekventa, konstanta och pålitliga. Vi bär våra rutiner varje dag så att vi aldrig står nakna och sårbara i livet.

Både vanor och seder låter som rutiner. Saker vi gör i princip likadant hela tiden och som får oss att känna oss säkra. De får våra tvivel att försvinna. De är trots allt beprövade och sanna strategier för att hantera livets problem.

Dessutom besparar mig min rutin en stor mängd energi. Det är som att installera en mjukvara som gör allting automatiskt; jag behöver inte tänka på det eller utforma den. Jag var bara tvungen att göra det en gång, och sedan dess har jag bara bättrat på den. Låt oss till exempel anta att jag tar bussen till jobbet men att de en dag avslutade den linjen och jag upptäckte att tunnelbanan var snabbare, i motsats till vad jag trott.

Tänk om vi var tvungna att tänka på alla dessa saker varje dag: Vad ska jag äta till frukost? Hur ska jag ta mig till jobbet? När ska jag ta paus? Dessa frågor som vi redan besvarat. Varför skapa ett nytt problem? Varför ska jag använda mer energi än nödvändigt om jag redan har en rutin?

”De flesta saker som händer oss i livet beror på vad som händer däruppe, i huvudet”

Är min rutin hjälpsam eller är den ett fängelse?

Det kan dock komma en tid när din rutin är så stel, om du inte tar en paus från den, att den överväldigar dig. Du vet förmodligen hur det känns.

Vad som brukade hjälpa dig blir till en syrefattig fängelsecell. Vi funderar på att rymma, vi fantiserar om att göra det. Men att inte göra vad vi gör varje dag innebär att klättra upp för en brant sluttning – åtminstone till en början: att lämna vår komfortzon. Det är som om vi vill det och inte vill det på samma gång. I slutändan slutar det med att vi tar det säkra alternativet: vi gör vad vi alltid gjort.

Men vad är symptomen på ”akut rutinit”? Brist på motivation; trötthet, deppighet eller nostalgi, humörsvängningar; apati; besvikelse… och den överväldigande känslan att vi har allt – eller nästan allt – vi borde vara lyckliga, men ändå är vi inte det.

Vi talar om en vag, överväldigande känsla av tomhet som vi ofta inte kan avgöra vad den kommer ifrån. Å andra sidan verkar alla förändringar som vi tänkt över, om och om igen, absurda. Varför borde vi prova att ta bussen igen om vi vet att det tar längre tid? Varför skulle vi ändra på vår frukost om det känns bra och ger oss energi hela morgonen?

Det har att göra med att inte ha nya mål att ersätta de vi redan mött. Dessa nya mål är enbart toppen på isberget, de är enbart början på en ny dröm. Så när de saknas kanske det innebär att vi inte längre har några drömmar.

Kanske är inte min rutin det värsta i världen. Kanske kan man kalla den ett lyxproblem… eller kanske inte, eftersom sanningen är den att om man kombinerar den med andra problem, såsom ensamhet, blir det plötsligt en av de främsta anledningarna till att folk får terapi.

Giordano säger i sin bok – hälften på skämt, hälften allvarligt – att fängelset som en rutin kan utvecklas till har så stor kraft att det kan få ett helt land att bli deprimerat.

Ballong med hatt

Rutiner: bra eller dåliga?

Det bästa sättet att bryta rutiner och planer är att improvisera. Detta genom att göra nya aktiviteter som vi tror vi gillar men också tillfälliga saker som folk rekommenderar oss. Kanske kommer det att överraska oss lite och den överraskningen är precis vad vi behöver för att vrida om nyckel till vår fängelsecell.

Vi kan också ta en titt på vår personlighet här, vår ”öppenhet för nya erfarenheter” aspekt. Det är en aspekt väl värd att främja – åtminstone då och då – om vi inte vill att vår dagliga rutin växer och blir till ett monster.

Rutin kan bespara oss mycket energi, men den kan också bli ett stort slöseri med tid om vi inte dominerar den, utan istället låter oss bli dominerade av den. Ibland slutar vi ta risker eftersom vi känner oss för säkra; vi har gjort samma sak om och om igen för många gånger.

  • Brown, M. (2008). Comfort zone: Model or metaphor? Australian Journal of Outddoor Education.
  • McGee, O., Forshaw, M., Hodgson, B., & Caughey, S. (2016). Out of the Comfort Zone. In Proceedings of the 2016 ACM Conference on Innovation and Technology in Computer Science Education – ITiCSE ’16. https://doi.org/10.1145/2899415.2899469