Sophie Scholl: kvinnan som trotsade Hitler med en vit ros

Svårigheter formar modiga människor. Så idag vill vi ge dig en berättelse om en ung kvinna med mod – Sophie Scholl. För att lära känna henne ska vi därför resa till Hitlers Tyskland. Platsen och tiden i vilken en flicka valde att känna rädsla och konfrontera den, snarare än att ignorera den grymma och oberättigade förföljelsen av invånare såsom hon själv.

I februari 1943 anklagades Sophie tillsammans med en grupp unga människor som bildat motståndsrörelsen “Den vita rosen” för förräderi och halshöggs i giljotinen. Intressant nog användes giljotinen – en konstruktion som designats under den franska revolutionen för att förgöra frihetens fiender – för att avsluta livet för en av frihetens största förespråkare.

Berättelsen om Sophie Scholl

“Vad spelar min död för roll om tusentals personer vaknar och börjar agera genom oss?” Så sade Sophie Scholl några timmar innan hon dödades. Hon var bara 21 år gammal.

Trots kontrollen och avskräckningen som naziregimen hotade alla som motsatte sig deras sätt att tänka med, fanns det i Tyskland små grupper som inte tvekade att konfrontera dem. De hade få resurser och ännu mindre stöd.

De beslutade sig för att även om regimen kunde kontrollera rättvisa, utbildning, hälsa och armén, så skulle den aldrig krossa deras vilja. De kände dock till risken och priset för att bli upptäckta: sina egna liv.

1937 blev faran med regimen alltför uppenbar när några av hennes bröder och vänner illegalt arresterades för att ha varit medlemmar i Tyska ungdomar. Vid denna tid insåg Sophie att hennes kall var att undervisa, trots att hon börjat på Münchens universitet för att studera biologi och filosofi.

Den vita rosen

Alla motståndsrörelser har ett namn och Den vita rosen var den som vår protagonist gick med i. Efter att ha deltagit i möten för olika nationalsocialistiska grupper vid hennes universitet, drogs hon mot denna grupp på grund av dess djärvhet. Den vita rosen tvekade inte att sprida sitt budskap genom broschyrer och graffiti på väggarna.

De begränsade sig inte till att diskutera under intellektuella sammankomster. De gick även under jorden för att sprida ordet att Tysklands tystnad var delaktighet i de fasansfulla saker som begicks av partiet som leddes av Hitler.

Tack vare hennes bror, som redan tillhörde gruppen, började Sophie som bärare av propaganda för Den vita rosen. Ett väldigt riskabelt jobb eftersom man inte kunde undfly anklagelserna om förräderi om man blev ertappad med den.

Hon försvarade frihet till sista andetaget

Den 18:e februari 1943 beslutade Sophie sig för att klättra upp på taket på sin skola för att kasta ned broschyrer. Inget skulle ha hänt om det inte vore för att en dörrvakt, som var medlem i nazistpartiet, sett och rapporterat henne.

Gripen och fängslad satte Gestapo en av sina egna som hennes cellkamrat. Syftet var inget annat än att få information för att lösa upp gruppen. Gestapokvinnan blev dock inte bara imponerad av Sophies styrka, utan konverterades dessutom av hennes budskap.

Varken Sophie eller någon av hennes gripna kamrater förrådde någon, trots att de blev torterade. Den vita rosen är symbolen för frihet, och flera skolor, gator, parker och torg är döpta efter syskonen Scholl.