Thelma & Louise: ett feministiskt skrik i en mansvärld

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Leah Padalino

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Thelma & Louise är en av de filmer som förblivit fastetsad i våra näthinnor trots att åren gått, med sina minnesvärda och odödliga scener. Varför älskar vi Thelma & Louise så mycket?

Låt oss överväga kommersiell film en stund, sådan som är lite mer “Hollywood” och som producerats under det senaste seklet…

Hur många kvinnliga protagonister har vi? Hur många berättelser där en kvinna tar den huvudsakliga rollen kan du komma på? Och framförallt, hur många av dessa kvinnor står inte jämte en man eller en romantisk handling?

Säkerligen kommer du bara på ett fåtal filmer som passar in i denna profil. Och i denna mansvärld med dominanta män och undergivna kvinnor, vars handlingar helt beror på något romantiskt eller materialistiskt, står en titel ut: Thelma & Louise. Den utgör ett ekande stridsrop som chockar och stör dessa starka och dominanta män, och hela viriliteten hos filmvärlden.

Och nej, givetvis är det inte den mest feministiska filmen i historien, och ej heller den mest rörande; men den är ett rop, en psalm för kvinnlig frihet, för jämställdhet; ett första hammarslag mot patriarkatets grund.

Och film, som framförallt är kommersiell, har alltid varit en mansvärld, där kvinnans inkluderande har blivit alltför försenat – så pass att kvinnor är en minoritet inom regi.

Thelma & Louise – en ny typ av film

Thelma & Louise må ha regisserats av en man (Ridley Scott), men den skrevs av en kvinna (Callie Khouri) och har två kvinnor i huvudrollerna (Susan Sarandon och Geena Davis). Året är 1991 och den amerikanska filmbranschen upplever en guldålder, men det finns knappt några kvinnliga protagonister.

Thelma & Louise bröt denna tradition, bröt reglerna och bjöd in oss att skrika rakt ut för att förstöra bubblan av förtryck och ta kontrollen. Vi bjöds in att vara mästare över våra egna beslut och vårt eget öde. En kvinnlig road movie som skulle komma att stå ut från mängden.

Protagonisterna

I denna tidsålder antar jag att de flesta känner till filmens handling, men om du inte sett den ännu vill jag varna för att handlingen kommer avslöjas något i denna text. En av de mest överraskande aspekterna i filmen är utvecklingen som huvudkaraktärerna genomgår.

Båda kommer från den djupa amerikanska södern, från en totalt patriarkal värld där deras roller kretsar kring hushållet. Deras vänskap kommer vara motorn som driver dem på detta märkliga äventyr. De är väldigt annorlunda, väldigt förenade, och de utvecklar en mental förändring när de färdas längsmed ändlösa motorvägar i centrala och södra USA.

• Thelma är en 30-årig kvinna som är trött på Darryl – en machoman som tror att han kan kontrollera sin fru, hennes kläder, hennes pengar etc. Han är mannen i huset som tillför ekonomiskt värde, medan Thelma ska ta hand om huset och tjäna honom. Hon har blivit upplärd på detta sätt och växt upp med tron att hennes mål i livet är giftermål. Trots att hon är trött på Darryl har hon aldrig trotsat honom.
• Louise skiljer sig från Thelma eftersom hon arbetar som servitris och har ett instabilt förhållande med en musiker vid namn Jimmy – en man som aldrig är hemma och som aldrig tycks hänge sig till relationen. Louise är mycket mer beslutsam än Thelma, som är mer oskuldsfull.

Från avkoppling till flykt

Tillsammans beslutar de sig för att fly sin rutin över en helg, för att åka till ett hus långt från staden och därmed koppla bort från världen de är undergivna i. Louise är mycket mer medveten om verkligheten som omger dem, men Thelma är fortfarande ganska blåögd.

Resan tar plötsligt en radikal vändning när de båda stöter på den grymmaste situationen för en kvinna; den mest bittra formen av manlig dominans: våldtäkt. Louise är redan bekant med detta fenomen och reagerar på ett oväntat sätt.

Från och med denna händelse förändras resan mycket; vad som började som en helg för att slappna av och koppla bort, blir till en resa mot självuppvaknande när de för ett krig som kvinnor som levt under förtryck i en mansvärld.

Landskapet är ej längre idylliskt och deras kläder kommer inte längre vara de hos “mönsterkvinnan”, och det kommer de själva givetvis inte heller vara.

Thelma & Louise – uppror mot patriarkatet

Vilka garantier har en kvinna om hon blivit utsatt för våldtäkt? Vad väntar Thelma och Louise efter att de dödat en man i självförsvar? Varför välja att leva om man inte kommer vara fri? Båda vet att om polisen tar dem och de säger vad som hände, kommer ingen tro dem och de kommer hamna i fängelse.

Men de vill inte heller vara offer – nej, de vill vara fria och välja sin framtid utanför det patriarkala samhälle som omger dem. Och därför går de från att ha varit undergivna kvinnor till att bli rymlingar; två rebeller, men framförallt vänner.

Lojaliteten och ömheten mellan dem går bortom vita duken. Den visar en berättelse som skiljer sig avsevärt från vad Hollywood vanligtvis visar. Kvinnor är inte längre rivaler som tävlar om en man, utan medhjälpare och protagonister.

Samtidigt är de “bovar” i en berättelse som om den hade haft män i huvudrollerna hade gjort dem till ytterligare karaktärer i en lång lista av “tuffingar”.

En kamp mot orättvisan

Trötta på samhället, trötta på att bli förvisade till andra plats och framförallt med en önskan för frihet, iscensätter Thelma och Louise en kamp mot det orättvisa systemet. Ett system som fördömer eller stämplar dem som offer.

Detta är INTE att vara ett offer, utan att sätta sitt avtryck i och utanför filmen. Detta “nej” ekar det svar som manusförfattaren Callie Khouri fick höra gång på gång (varje gång hon försökte få projektet producerat).

Alla har vi någon gång känt av kraften hos patriarkatet. Alla har vi känt oss rädda för att gå hem ensamma. Och alla har vi tvingats genomleva oangenäma situationer… Thelma & Louise berättar detta från en kvinnas perspektiv.

Alla trodde att saker och ting skulle förändras efter Thelma & Louise, att vi skulle börja se fler filmer där kvinnor tog kontroll och axlade roller som vanligtvis var reserverade för män; men trots dess framgång så blev denna förändring aldrig verklighet.

Bestående inspiration

Denna resa, förföljelsen och framförallt det oförglömliga steget rakt ut i mörkret bjuder in oss att leta efter frihet. Vi manas att trotsa etablissemanget och själva besluta om vår framtid. Filmvärlden har syndat med sina macho-trender alltför många gånger, och det som är farligt är att filmer inspirerar och motiverar oss, och ofta försöker vara ett porträtt av verkligheten.

Thelma & Louise var en väckarklocka, en rebellisk handling i en värld där det verkade omöjligt. Vänskap, trots, frihet eller död, det är vad Thelma & Louise föreslår. Dess essens är med andra ord något som aldrig bör försvinna.