Tonåren: 7 tips för föräldrar med trotsiga tonåringar
Tonåren är en viktig fas i varje individs utveckling, och en där man lägger grunden till sin identitet. Många familjer har dock svårt att acceptera att tonåringen håller på att bli självständig. De anser fortfarande att de är barn, vilket kan leda till trotsiga tonåringar.
Men tonåringarna anser att de har förmågan, att de kan ta initiativ och att de kan börja koppla bort familjen på detta sätt. Detta är en punkt som man förr eller senare kommer se på vägen mot autonomin (Lamas 2007). Ibland är denna väg ganska så snårig, och intresset för att bli självständig kan bli till ett uppror.
Det är så som de flesta konflikter mellan föräldrar och tonåringar början. Under dessa år kommer tonåringarna ofta skylla sitt obehag på andra familjemedlemmar. De blir frustrerade och har svårigheter med att relatera till andra på ett intelligent sätt.
Det är därför viktigt att familjen hjälper tonåringen med att hitta sin plats i livet. De bör hjälpa tonåringen med effektiva strategier för att förbättra deras relation med den yttre världen. Ibland glömmer de vuxna att tonåringarna fortfarande har kvar många av sina barnsliga beteenden då det försöker interagera i komplexa sammanhang. Vi kan dock inte behandla trotsiga tonåringar som barn och det är där svårigheten ligger.
Hjälp ditt barn
Intresset för att självständigt utforska strategier är vad som får tonåringen att bete sig underligt. Tonåringen försöker hitta sin plats i en värld som sakta men säkert börjar öppna sig för dem. Tänk på att de vid den här åldern fortfarande saknar kunskap om hur man interagerar i en extern miljö. De kommer ofta att känna sig vilsna, men de kommer inte be om hjälp för det hade kunnat innebära att de motverkar den självständighet som de arbetar så hårt med att uppnå.
Barn kan anta familjestrategier och bli till “färdigtillverkade” tonåringar, eller så kan de bryta sig loss från vad de fått lära sig och börja söka efter sin egen identitet. Det är viktigt att hjälpa dem i denna process för att de ska kunna ta de nödvändiga stegen från barndomen till vuxenlivet. Om familjen inte är villig att hjälpa med denna process så kommer det inte ta lång tid förrän man upplever upproriska tendenser hos tonåringen.
“Det finns inga problematiska tonåringar; de är helt enkelt barn som växer upp och lider”
Familjestrukturen och tonåren
För att demonstrera den influens som familjestrukturen har på de problem som uppstår i tonåren så använder vi ofta Fishmans beskrivning av upproriska tonåringar (Lamas 2007). Den upproriska tonåringen växer upp i en familjestruktur full av porösa gränser.
I denna familj känner alla alla. Porösa personliga gränser innebär ofta att dessa familjer följer råd som kommer utifrån. Den låga hierarkin som kännetecknar dessa familjestrukturer gör problemet värre och barnen får betydligt mer makt inom familjen.
Ibland svarar tonåringarna på frustrationen med ilska och etablerar relationer med vänner och partners som är fulla av passion, intensiva kärlekar, avundsjuka och uppbrott. Att inte tolerera frustration kan ge upphov till ett upproriskt beteende hos tonåringarna.
Många inlärningsteorier tar upp att det bästa sättet att uppfostra friska och fungerande vuxna är en barndom där barnen bemöts av framgång, men också utmaningar och frustrationer. Om vi aldrig låter bli frustrerade genom att inte uppnå sina mål så kommer vi att skapa själviska monster. De kommer tro att de har rätt till allt p.g.a. att de är dem dem är. Detta kan ibland skapa trotsiga tonåringar.
Mer är inte bättre
Ibland tror man att man är en bättre förälder genom att låta barnen få allt, men inget kan vara längre från sanningen. Om vi uppfostrar barn i en kultur där vi gör allt för dem så kommer de inte förstå de krav som vi sätter på dem, och de kan därför bli problematiska tonåringar och tyranner.
“Unga personer har alltid haft samma problem; hur man är upproriska och fogar sig på samma gång”
-Quentin Crisp-
Att knyta band med dina trotsiga tonåringar
Målet med denna del av artikeln, tillsammans med de 7 tips som vi kommer ge dig, är inte att ge dig någon form av “expertråd”. Målet är snarare att uppmuntra föräldrar till att hitta ett sätt att knyta band med sina barn och tonåringar. Det är inte alla tips som kommer fungera med alla familjer och alla tonåringar, och de kommer heller inte kunna användas hela tiden. Därför bör du tänka på ett bra sätt att applicera detta på din individuella situation.
Om vi har en positiv relation med vår tonåringar så kommer det bli enklare att influera personen. Denna influens kan också vara negativ om vi inte utför den på rätt sätt. Kom ihåg att om ni inte har denna typ av relation så är det aldrig för sent att försöka skapa den. För att kunna göra detta så är det viktigt att vi känner till barnets intressen. Det kommer då bli lättare att skapa en gemenskap. Om vi ska kunna gå med dem i deras värld så måste vi förstå hur deras värld fungerar.
7 tips för att hjälpa trotsiga tonåringar
Låt oss titta på dessa 7 idéer som kan hjälpa oss att hantera trotsiga tonåringar:
- Etablera gränser. Att leva tillsammans i en familj kräver att man respekterar regler. Det är också viktigt att vårt barn känner till konsekvenserna av att inte följa dessa regler.
- Investera tid och energi för att förbättra hur vi uppfostrar våra barn. Om vi gör detta kommer det bli lättare för oss att lösa problem.
- Var bestämd då du tar beslut och se till att du lär som du lever. Man måste föregå med gott exempel och ge barnen en möjlighet att göra likadant.
- Undvik jämförelser. Att konstant jämföra dem med deras syskon eller vänner kan skada deras självbild och göra dem motsträviga.
- Undvik onödig press. Tonåringar har sina egna mål, och de vuxna måste ge stöd åt deras val, men vi bör inte pressa dem till att uppfylla mål som vi inte kunde uppfylla själva då vi var unga.
- Acceptera att barnen inte är perfekta. Om barnet gör något fel så bör det acceptera konsekvenserna, även då detta kommer göra oss ledsna och vi känner ett behov av att skydda dem.
- Var ärlig med dem. Ärlighet är ett verktyg som vi ofta inte använder mycket när det kommer till barnen. Familjerelationer är så hierarkiska att vi ibland ignorerar vissa av de mest effektiva teknikerna för att närma sig en tonåring.
Spendera tid med din tonåring
Trotsiga tonåringar är misstroende och naiva, hoppfulla och apatiska, kommunikativa och stängda, försiktiga och risktagare. Många tonåringar är en ren motsägelse med rika nyanser, och det är anledningen till varför de förvirrar oss så mycket.
Många trotsiga tonåringar oroar sig över hur de uppfattas socialt. De visar antingen detta direkt, eller så försöker de ta reda på vad andra tänker. De uppskattar vår hjälp, men vad de uppskattar mest är vårt förtroende och möjligheten att begå misstag. Att förstå dem eller oroa sig för dem är inte lika viktigt som att vara där för dem.
Under tonåren kommer barnen verka svåra att nå, men om du gör det på ett bra sätt så kommer dina lärdomar att vara en livstid.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Barkley, R. A., & Benton, C. M. (2000). Hijos desafiantes y rebeldes: consejos para recuperar el afecto y lograr una mejor relación con su hijo (Vol. 48). Grupo Planeta (GBS).
Céspedes, A. (2007). Niños con pataleta, adolescentes desafiantes. Cómo manejar los trastornos de conductas en los hijos (5a ed.). Santiago de Chile: Unlimited SA.
González Barrón, R., Montoya Castilla, I., Casullo, M. M., & Bernabéu Verdú, J. (2002). Relación entre estilos y estrategias de afrontamiento y bienestar psicológico en adolescentes. Psicothema, 14(2).
Lamas, C. (2007). Para comprender la adolescencia problemática. Revista Redes, 18, 63-85.
Quiroga, S., Paradiso, L., Cryan, G., Auguste, L., & Zaga, D. (2004). Abordaje terapéutico para adolescentes tempranos con conductas perturbadoras: Trastorno Negativista Desafiante y Trastorno Disocial. In XI Jornadas de Investigación. Facultad de Psicología-Universidad de Buenos Aires.
Quiroga, S. E., & Cryan, G. (2007). Manifestaciones de la violencia en adolescentes de alto riesgo. In XIV Jornadas de Investigación y Tercer Encuentro de Investigadores en Psicología del Mercosur. Facultad de Psicología-Universidad de Buenos Aires.
Rizo Ruiz, A. B. (2014). Intervención cognitivo-conductual en un caso de trastorno negativista desafiante en una adolescente. Revista de Psicología Clínica con Niños y Adolescentes, 1(1).
Selekman, M. (1996). Abrir caminos para el cambio: soluciones de terapia breve para adolescentes con problemas. Editorial GEDISA.