Tomma stolar: När julen är färgad av nostalgi
Borden är klara. Tomma stolar. Brutna relationer. Separerade familjer. Julen, en tid för att fira och vara tillsammans, är färgad med nostalgi, ledsamhet och ångest. Vi känner inte bara lycka i väntan på dessa dagar. Vi väntar inte bara på julen med förväntan.
Inte längre. Det tindrar inte längre, för någon är inte där. För allt har ändrats så mycket under åren att vi har förlorat den där fantastiska illusionen som invaderade oss som barn. Vi har inte längre den oskuldsfullhet som brukade vara där med glädje och små detaljer. För varje liten sak var full av obrytbar magi. Tyvärr så låter bitterheten och frånvaron oss inte längre njuta av något av detta.
Varför invaderar ledsamheten oss under dessa dagar? När festligheterna närmar sig och allt börjar: förberedelserna, klapparna, pyntandet och valet av meny. Det är då våra minnen kommer fram och överflödar våra sinnen. Vi kan inte undvika dem. Julen får oss ännu mer medvetna om frånvaro, beslut från förr och överraskningar.
Hur många av oss kommer vara där på julafton och vart är jag på väg?
Detta är frågor som oundvikligen kommer att komma upp, och det gör även de tomma stolarna. Tomma stolar som tillhört personer som inte längre är där. Personer som har valt en annan väg i livet eller som har gått bort. Minnen av tillfällen som nu verkar ännu mer lyckliga och fulländade. Mer än de som kommer att komma och, såklart, de som vi upplever i nuet.
Tomma stolar som även om de inte fysiskt fylls av dessa personer, får oss att känna att de är med oss under denna högtid. Något som för med sig lidande till nuet.
Ett lidande som har hållits under narkos, och som har sovit under våra dagliga liv. De tomma stolarna gör ont. De fyller våra ögon med tårar, vår själ med sorg och oss med de kramar som inte längre har någon att hålla om.
De gör ont, utan tvekan. Men det finns en plats för kramar i dessa tomma stolar. En plats att krama, acceptera och namnge utan misstanke. Och jag säger utan misstanke eftersom vi inte kan glömma att de stolar som är fyllda förtjänar våra leenden.
Julen är en motsägelse
Julen är en motsägelse i sig själv. Magin skapar vi genom att dela stunder och träffa varandra, och detta krockar med smärtan som frånvaron får oss att känna. Den krockar nämligen med den längtan vi känner till de personer som har gått bort eller bitterheten över en stol som fortfarande är tom. Eller tomheten av en stol som har provocerats fram av oenigheter under det nuvarande året.
Vi kan inte ignorera de tomma stolarna, men vi kan inte heller ignorera de som är fyllda, fyllda av närvaro och kärlek. Det är antagligen inte alla stolar som ger oss välmående. Men detta bör inte underminera värdet av möjligheten att må bra av de stolar som är upptagna av dem vi tycker om. Kom ihåg att livet någon gång kommer att separera oss från dem vi nu tycker om.
Så under denna högtid bör vi inte glömma bort att skåla för allt vi erbjuds. För det är nämligen alltid bra att höja ett glas och vara tacksam för faktumet att vårt hjärta fortfarande slår. På detta sätt erbjuder vi frid till dem i stolarna som är upptagna och vi kommer även ihåg de bra tiderna då de som satt i de tomma fortfarande var med oss.
