Ungdom är inte en period i livet, utan en anda
Bli aldrig trött på att säga det: att samla på sig ungdom är en konst, en gåva. Gåvan av att kunna riva bort sidorna på en kalender med styrka och samla ihop en serie anledningar till att bibehålla en ungdomlig anda varje dag.
Ansamlad ungdom är något som får dig att se på livet på ett eldigt men speglande sätt, där du alternerar mellan att vara nöjd med där du är och att sakna det förflutna, samtidigt som du ser saker och ting väldigt tydligt.
Med ålder kommer du inte bara få ett rynkigt ansikte, utan även förmågan att vara stark och motståndskraftig. Du får ädelheten hos någon som begrundar sina dagliga bedrifter med en mognad som reflekteras i de små skrattrynkor som bildats.
Sörj inte att du blir äldre, det är ett privilegium många inte får
Att bli gammal samtidigt som du ansamlar ungdom är en stor bedrift eftersom det antyder att du lär dig att skydda din identitet och att kyssa dina nederlag med styrka. Att ansamla ungdom betyder även att du bygger vägar och sår fält du har gödslat för att kunna bygga ditt slotts trädgård.
Du har under hela livet lärt dig de bästa alternativen för att lösa dina problem. Hur man sätter sig i någon annans skor. Och hur man blir mer flexibel för att anpassa sig till förändring.
Ansamlad ungdom gör dig resistent mot det förflutnas smärta och låter dig njuta av framtiden, i och med att du vårdar tiden för att kunna skapa den på bästa möjliga sätt.
Vi kan inte sörja tidens gång, det är galenskap. Varför ska vi neka oss själva tillfället att leva?
Hur gammal är jag?
Jag är i den ålder när man ser på saker lugnare, men med intresset att fortsätta växa.
Jag är i den ålder där man börjar smeka sina drömmar med fingertopparna, och ens illusioner blir hopp.
Dessutom är jag i den ålder där kärlek ibland är en galen flamma, ivrig att bli konsumerad i elden av en åtrådd passion. Och andra gånger är det en tillflyktsort av frid, som en solnedgång på stranden.
Hur gammal är jag? Jag behöver ingen siffra för att definiera det. För den längtan jag uppnått, tårarna jag fällt på vägen på grund av brustna drömmar och hopp…
De är värda mycket mer än en siffra.
Vem bryr sig om jag fyller tjugo, fyrtio eller sextio!?
Det som spelar roll är åldern jag känner.Jag är i den ålder när jag behöver leva fritt och utan rädsla.
Att orädd fortsätta längs med vägen eftersom jag bär med mig den erfarenhet jag anskaffat och styrkan från mina önskningar.Hur gammal är jag? Vem bryr sig!?
Jag är i den ålder jag behöver vara i för att släppa rädslan och göra vad jag känner för.
Mellan ungdom och hög ålder finns en stund vid namn liv
Ungdom (ansamlad eller inte) har ingen ålder, men det är en stund som passerar alltför snabbt. Det är därför vi måste dra nytta av den genom att leva med en konstant utmanande rytm.
Med tiden kommer du lära dig att tolerans är den bästa religionen och att du inte kan skriva din historia två gånger. Så du bör tänka på den innan den skrivs ned om du inte vill att den ska vara fylld med suddmärken.
Vi åldras ännu mer av fegheten av att inte skapa vår egen karta på grund av rädsla för att begå misstag. Att tänka i nuet och inte i det förflutna är ett sätt att ansamla ungdom, och med den lugnet hos en person som vet vad han eller hon har lärt sig.
Det är därför åren ibland blir ett balsam för själens krämpor. Krämpor som tar oss åratal att ansamla, och som vi måste läka för att undvika att förgöras.
Tack vare mognaden som ansamlad ungdom tillhandahåller vet vi att det som verkligen gör oss åtråvärda är lojalitet, och att avstånd endast förhindrar fysiska kramar, men inte emotionella.
För när du ansamlar ungdom kommer du lära dig att njuta av andra nöjen. De som verkligen spelar roll, såsom att vara nära personer du älskar och bara njuta av deras sällskap.
Med andra ord lär vi oss att njuta av de små detaljerna och att tålmodigt överväga vår ångestfyllda resa. För vi vet att om vi ansamlar ungdom så kommer vi ansamla liv. Därför kommer vi inte bry oss om huruvida vi får gråa hår och rynkor. För vad som verkligen är viktigt är att växa varenda dag.
