Vad är spatial intelligens och hur kan den förbättras?
Spatial intelligens är en uppsättning färdigheter. Den kan sammanfattas som förmågan att uppfatta den visuella världen på ett verklighetstroget sätt, att ändra eller justera tidigare uppfattningar och att återskapa aspekter av personliga visuella upplevelser.
Det är därför man talar om spatial intelligens, eftersom denna behövs för att lösa spatiala problem, vare sig de är verkliga eller konstruerade. Den här typen av intelligens hänger samman med en persons förmåga att “handskas med” element som färger, linjer, former, figurer och utrymmen, och förhållandet mellan dessa. Människor som har en spatial läggning tenderar att tänka i bilder och fotografier, som de visualiserar, designar eller ritar.
Howard Gardner, psykolog, forskare och professor vid Harvard University, definierar spatial intelligens som förmågan att tänka i tre dimensioner. Det innebär att man kan se yttre och inre bilder, att man kan återskapa dem, omvandla eller modifiera dem – med andra ord att man kan avkoda grafisk information.
“Om jag hade en timma till att lösa ett problem skulle jag ägna 55 minuter åt att fundera på problemet och 5 minuter åt att fundera ut lösningar.”
-Albert Einstein-
Nyttan av och användningen för spatial intelligens
Det är mycket viktigt att veta var man är i förhållande till rummet. Det första vi gör är alltid att lokalisera var vi befinner oss, så att vi kan förstå var vi är i förhållande till andra platser (så att vi t.ex. kan ta oss från ett ställe till ett annat). För att förflytta oss drar vi alltså en imaginär vektor från vårt befintliga läge till målet.
Vi kan också mäta spatial intelligens när man utför sådana uppgifter som att köra bil (särskilt på obekanta platser), parkera, bygga en modell, orientera sig, ge instruktioner till en annan person (som ser saker ur ett annat perspektiv), använda verktyg mm.
Spatial intelligens spelar också en stor roll i andra mindre vanliga aktiviteter, såsom när man skapar föremål i olika material eller upprättar en byggnadsplan. Därför uppvisar både arkitekter och skulptörer ofta en hög nivå av spatial intelligens. Detta kan dock bero på deras kontinuerliga och specialiserade träning.
Den mänskliga intelligensen är så mycket mer än det som förstås med intelligenskvoten (IQ). Det största problemet med intelligens är att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet. Och framför allt har vi inga allmängiltiga metoder för att mäta den på ett meningsfullt, användbart och förutsägbart sätt. Hur kan vi sätta siffror på humor och ironi, för att inte tala om människors olika och skiftande förmåga att på ett kreativt sätt bemöta de utmaningar som samhället och naturen erbjuder.
“Sann intelligens verkar i det tysta. Det är i stillheten vi finner kreativitet och lösningarna på våra problem.”
Hur kan vi höja vår spatiala intelligens?
Det går att träna upp den spatiala intelligensen, precis som man kan träna upp sin intelligens i allmänhet. I detta avseende har det visat sig att man kan förbättra den spatiala intelligensen genom att öva sig i sådana färdigheter som används för att mäta denna intelligens.
Den här typen av övningar består sålunda av uppgifter som involverar rotationer i rummet, jämförelser av två objekt placerade i samma eller liknande lägen samt rumslig uppfattning av olika stimuli. Vi är alla födda med en viss förmåga att utveckla den här typen av intelligens på något sätt, och det är upp till oss att skapa grunderna för den.
Det faktum att spatial intelligens kan vara ärftlig på många sätt, betyder emellertid inte att vi ska försumma vår förmåga att förbättra den.
Ett sätt är att införliva uppgifter som stimulerar våra spatiala färdigheter. Att regelbundet köra fordon är t.ex. ett bra sätt att utveckla spatial intelligens. Som förare måste man, för att undvika olyckor, vara uppmärksam på många olika företeelser i omgivningen, såsom rörelser och olika föremåls storlek och avstånd.
Ett annat sätt att träna den spatiala intelligensen är att rita. Aktiviteter som går ut på att organisera föremål eller människor involverar också spatiala aspekter. Det finns även spel som kräver spatiala kompetenser. Ett par välkända exempel på sådana är rubikskuber och datorspel som Tetris.
Bibliografi
Burgos, B.M.V., & Guatame, A.X.L. (2011). ¿Cómo la estrategia de mapas mentales y conceptuales estimulan el desarrollo de la inteligencia espacial en estudiantes universitarios?. Tabula Rasa, (15), 221-254.
Dziekonski, M. (2012). La inteligencia espacial: Una mirada a Howard Gardner. Revista ArteOficio, 2(2).
Gardner, H. (1998). Inteligencias múltiples. Barcelona: Paidós.
Ramos, J.C., & Adánez, G.P. (1985). Inteligencia espacial y aptitud de vuelo: estudio desde las perspectivas psicométrica y del procesamiento de la información. Universidad, Facultad de Filosofia y Ciencias de la Educación.
Suárez, J., Maiz, F., & Meza, M. (2010). Inteligencias múltiples: Una innovación pedagógica para potenciar el proceso enseñanza aprendizaje. Investigación y Postgrado, 25(1).
Van Schaik Leon (2008). Spatial Intelligence: New Futures For Architecture. John Wiley & Son Inc Great Britain.
