Vad händer i hjärtat hos ett oälskat barn?

Ingen förälder vill erkänna att man inte älskar sitt barn, men det sker dessvärre oftare än man tror. Men vad händer egentligen i hjärtat hos ett oälskat barn och vilka konsekvenser kan det få?

Bara genom att titta på ett oälskat barn kan man ibland se ärren. Skillnaden mellan ett barn som älskas och accepteras och ett som inte blir det är fasansfull och skär i hjärtat.

Det finns många anledningar till att föräldrar kanske inte ger kärlek till sitt barn. En av de främsta är att beslutet att skaffa barn inte var välgrundat eller genomtänkt. Det finns inget utrymme i deras hjärtan för barnet och det tycks vara omöjligt för dem att skapa det.

När ett barn är en produkt av brist på tillgivenhet utvecklar det beteenden och uttryck som visar dess smärta och olust. Barnet behöver inte förstå vad som sker, speciellt om det är litet. Ett oälskat barn ser världen som hotfull, en plats där det är helt ensamt. Det skulle göra allt för att förändra det.

Situationen blir mer komplicerad när föräldrarna vägrar erkänna att det är sant. I dessa fall skapar de en lång serie rationaliseringar för att rättfärdiga sin brist på tillgivenhet eller sina övergrepp.

I grund och botten säger de att all aggression och likgiltighet är för barnets eget bästa. Så barnet blir förvirrat och tror att felet ligger hos det självt.

Skuld och det oälskade barnet

Låt oss föreställa oss en mamma som säger till sitt barn att han retar henne eller att hon “inte orkar med dig”. Givetvis kan många mödrar som säger detta bara ha en dålig dag. Kanske hanterar de extrem stress innan incidenten med barnet.

Men andra gånger ställer föräldrar krav på sina barn som de inte kan uppfylla. Oavsett om det är på grund av för många förväntningar, att de är dåligt förklarade eller att de kräver fler färdigheter än barnet har vid den åldern.

Det kan vara så att det alltid är tyst, är uppmärksam under långa perioder eller dukar bordet med en vuxens färdighet. I dessa fall är det föräldrarna själva, med sina brister, som skapar sin egen frustration. Och än värre är det de som får barnet att känna sig frustrerat och inkompetent.

Ett oälskat barn ser nästan allt det gör som irriterande för föräldern. Det kan även känna att inget är tillräckligt för att föräldern äntligen ska acceptera det. Eftersom det inte har något sätt att objektivt utvärdera situationen uppstår starka skuldkänslor. Det kommer skapa en negativ självbild och utveckla inlärd försvarslöshet.

Barnet har en känsla av att oavsett vad det gör är resultatet alltid detsamma, och därmed upplever det situationen som okontrollerbar.

Tecken på ett oälskat barn

När barn inte älskas bryts deras hjärtan itu. Eftersom de inte kan ge form eller anledning till sitt lidande manifesteras det indirekt. De utvecklar idéer eller beteenden vars funktion är att släppa ut ångesten och smärtan inom dem.

Några av handlingarna som avslöjar brist på affektion hos barn är:

• De utvecklar rädslor och fobier. För mörkret, vissa föremål eller djur, vissa situationer. Barnen kan inte kontrollera dem.
• De blir väldigt impulsiva. De kan inte kontrollera sin ilska, sina tårar, sitt skratt eller sina känslor. Deras känslomässiga uttryck kommer alltid ha en överdriven ton.
• De är instabila. De vill en sak ena dagen och något helt annat dagen därpå. Dessa barn kan även byta beteende från ett ögonblick till nästa. Det är normalt för barn, men denna egenskap är mer betonad hos ett oälskat barn.
• De utvecklar ängsliga beteenden. Såsom att inte kunna sitta stilla, ställa frågor hela tiden eller andra typer av repetitiva beteenden.
• Det är svårt för dem att koncentrera sig eller vara uppmärksamma. De tenderar att ha problem i skolan.
• De blir osynliga, eller försöker åtminstone. Barnet må vara där, men det är som om det inte är det. Det försöker gömma sig, smyga iväg, “inte existera”.
• Ett oälskat barn har inte många sociala färdigheter. Det känner sig väldigt obekvämt eller beter sig illa när det är med andra vuxna eller barn.

Oälskade barn blir väldigt misstänksamma. De uppvisar många tecken på förvirring och obehag. Ibland är de riktigt envisa, andra gånger extremt håglösa för sin ålder. Generellt ser vi dem som ledsna, undergivna och i desperat behov av stöd.

Människor behöver beröring, kramar och varma ord under livet. Speciellt i barndomen. Dessa tecken på tillgivenhet är emotionell “mat” vi behöver för att växa.

De är grundläggande behov precis som att äta och sova. Ingen förälder är perfekt, men när man skaffat barn måste man jobba för att barnet ska känna sig älskat och välkommet i familjen.