Vad hundar kan lära oss om våra problem
Hundar kan lära oss mycket och de är utan tvekan fantastiska varelser. De av oss som älskar dem och delar oförglömliga ögonblick med dem ser detta och den visdom de har.
Människor är djur precis som hundar. Det stämmer att vi kan hantera mer komplexa resonemang eller använda ett mer precist språk, men detta innebär inte att vi inte bor på denna planeten, precis som hundarna.
Problemet är att människor, speciellt under den senaste tiden, tror att de är universums mittpunkt. Detta är en felaktig uppfattning rörande hur viktiga vi är, som har skapat många problem.
Den goda nyheten är att ingen varelse, människa, hund eller katt verkligen är så viktig. Vi bor bara på denna planeten. Vi har fått det stora privilegiet att leva och vi är här för att anpassa oss till situationen på bästa möjliga sätt. En anpassning som tar i beaktande beteendeaspekter, men även emotionella och fysiologiska aspekter.
Det hade varit bra för oss att ta i beaktande det hundar kan lära oss. Du kanske tror att vi har blivit galna, men det har vi inte. Den välkända filosofen Diogenes hade redan märkt av allt detta. Han fick smeknamnet “Hunden” eftersom han hade lärt sig att kasta av sitt ego. Han lärde sig att vara mer spontan, skamlös och fri. Framförallt lärde han sig att skilja sina vänner från sina fiender.
Diogenes och hundarna
Diogenes beundrade hundarna och försökte imitera dem och bete sig som dem. För att verkligen bete sig på detta sätt fick han börja fokusera sig på sina problem som om han verkligen var en hund. Detta gjorde honom bättre på att hantera den vikt han gav varje händelse, både externt och internt. Han bodde i en låda och var alltid omgiven av sin familj, hundarna. Faktum är att han även uträttade sina behov offentligt!
Han omsatte flera idéer i praktiken genom olika anekdoter: ett ensamt liv, naken och med endast en tunna som hem, och avsade sig mänsklighetens föremål. Genom att göra detta förstod han att vi egentligen inte behövde dem för att överleva.
Diogenes försökte praktisera frihetens radikala idé. Han var skamlös precis som en hund. Han motsatte sig alla förutbestämda sociala normer, det traditionella levnadssättet.
De som började kalla Diogenes för “Hunden” försökte egentligen förolämpa honom, men precis som en hund brydde sig Diogenes inte. Han blev även stolt över sitt nya namn eftersom han tyckte det passade bra in på honom och han ansåg att hundar kan lära oss att leva bättre.
Diogenes ville undvika materiella föremål som han inte ansåg var nödvändiga. Föremål som vi har blivit slavar till. Han beslöt sig att leva precis som hundar och han insåg att vi alla kan bli mer ödmjuka.
Låt oss börja bete oss mer som hundar
Historien med Diogenes är förstås en överdrift, och vi försöker inte övertyga läsaren att ta detta bokstavligt. Vi vill inte att du ska börja bete dig på detta sätt. Men vi vill betona berättelsens budskap, och att du bestämmer dig för om du vill ta en del av den och omsätta den i praktiken du med.
Om vi sätter oss ner och reflekterar över detta en stund så kommer vi inse att många av våra emotionella problem kommer från egocentrism. Exempelvis, en svårighet som denna egocentrism skapar kan förstås av personer som har det svårt med att delegera uppgifter, samt personer som glömmer att de är unika men inte outbytbara.
Vi har alla stora egon, och detta är precis vad som skapar vårt lidande.
Hundar kan lära oss att förändra vår mentalitet
Om du tänker som en hund, din egen hund, eller grannens eller en hund på gatan och observerar den kommer du kunna se att hundar bara är intresserade av saker som verkligen är nödvändiga. Hundar bryr sig om att skydda sig själva från vädret, röra på sig, dagligen hitta mat och vatten, leka och få uppmärksamhet. Den måste inte vara den bästa hunden i stan, och den måste inte göra allt perfekt.
Vi ser på många valbara saker som om de vore nödvändigheter. Vi vill ha ett bra jobb, en bra lön, ett hus med en pool, en attraktiv partner, att kunna resa, lyckas bra inom jobbet och bli uppskattade. Om dessa behov inte uppfylls kommer vår självkänsla att skadas. Vi känner att vi är sämre än andra.
Det är ok att vilja ha detta så länge som vi inte faller för frestelsen att se det som absoluta nödvändigheter.
Om vi vill leva lite mer av ett “hundliv” så är det första steget att inte känna sig så viktig. Vi bör inte bli deprimerade om folk inte känner igen oss. Låt oss inte bli uppretade när någon förolämpar oss, eller tävla med andra för att få applåder.
Hundar kan lära oss att vara fria och öppna
Det andra steget är att vara mindre blygsam. Hundar kan lära oss detta. Vi kommer inte att överdriva detta och uträtta behoven mitt på gatan! Du kan dock bli mer öppen och visa den du verkligen är. Kanske dina defekter kommer synas mer, men det är bättre än att behöva betala priset att inte nå ens fulla potential.
Om jag skäms för att klä mig på ett visst sätt för att jag anser mig vara smal, tjock, blek, mörk eller vad det än rör sig om så kommer jag att börja med att klä mig hur jag vill, och göra detta trots de komplex som samhället har lagt på oss. Hundar skäms inte för att de är större, mindre eller har en annan färg.
Mina värderingar bör också förändras. Fysisk attraktivitet, både min och andras, materiella tillgångar eller att vara överlägsen andra behöver inte vara så viktigt längre.
Kan du tänka dig en hund som bryr sig om hur en annan hund ser ut, som bryr sig om sitt fysiska utseende, eller om den ser “modeinriktad” ut? Tror du att en hund skulle vara avundsjuk på en annan för att dennes säng var större eller dyrare? De bryr sig förstås inte om dessa saker alls.
Lär dig även att inte vara så behövande. Som Diogenes visade så behöver du inte så mycket för att vara lycklig. Eftersom du läser detta har du antagligen en mobiltelefon eller dator, vilket innebär att du redan har täckt dina grundläggande behov. Men mobiltelefoner och datorer är inte behov, de är lyxvaror. Så vad är du olycklig över?
Så varför försöker du inte vara mer som en hund?