Varför slutar vi tro på magi när vi blir stora?

I barndomen är allt täckt av en magisk gloria. Det finns älvor, monster, jultomten, tomtar och kaniner som kommer ur hatten på en svartklädd man. Vi växer upp med att tro att allt är möjligt. Men vår tro på magi varar inte hela livet. Eller gör den det?

Skriven och verifierad av psykologen María Vélez.

Senaste uppdateringen: 16 december, 2022

När vi växer upp slutar de flesta av oss att tro på magi. Faktum är att allt som händer oss måste ha en logisk och sammanhängande förklaring så att det passar in i våra mentala scheman. Det finns dock vuxna som föredrar att tro att något existerar bortom fysikens lagar. De tror att extraordinära energier och världar existerar och att vidskepelse färgar deras dagliga liv med magi.

I den här artikeln ger vi dig några förklaringar till varför och hur vår tro på magi utvecklas.

Magi

När vi pratar om magi kommer vi att tänka på vissa övertygelser och fantastiska fakta. Till exempel tron att tandfen kommer på natten för att samla tänder och lämnar ett mynt i gengäld. Eller magikern som delar kroppen av en frivillig i tre delar utan att lämna ett märke.

På ett mer tekniskt sätt definieras magiskt tänkande som att orsakerna till verkliga händelser tillskrivs handlingar eller tankar som inte är fysiskt kopplade till dem. Enligt teoretiker finns det fyra karaktäristiska skäl för tro på magi som är gemensamma för exemplen ovan:

• Tankar, önskningar eller ord kan skapa eller påverka fysiska föremål.
• Ett icke-animerat fysiskt objekt kan plötsligt bli animerat.
• Ett fysiskt objekt kan omedelbart omvandlas eller återställas, vilket bryter mot de grundläggande lagarna om beständighet, fysiskt rum och tid.
• Särskilda föremål eller händelser påverkar andra händelser på ett icke-fysiskt sätt.

Kort sagt, att tro på magi innebär att tro att det existerar händelser eller varelser som trotsar rummets, tidens och materiens egenskaper. De bryter mot de grundläggande naturlagarna.

Vad får oss att tro på magi?

Ur antropologisk synvinkel har tro på magi alltid varit ett nyckelelement. Faktum är att det bidrog till att förklara förnimmelser och bekymmer som det inte fanns några förklaringar till. Samma sak händer under hela den evolutionära utvecklingen. I barndomen präglas stadiet mellan cirka två och sju års ålder av symbolisk tanke.

Piaget hävdade att barn i den för-operationella fasen lägger en fantastisk eller magisk vikt åt det de inte förstår. I denna fas dyker de första irrationella rädslorna upp och barn försöker förstå dem genom fantasi. De börjar också manifestera önskningar och sätta sitt hopp till magiska varelser som uppfyller dem.

Till exempel att inte vilja vara i mörkret om ett monster skulle dyka upp eller att vänta på att jultomten ska ge dem cykeln de så gärna vill ha. Man kan säga att de behöver skapa en parallell värld där allt är möjligt och allt går att lösa.

Varför slutar vi tro på magi?

Runt sjuårsåldern avslutas denna fas och banar väg för den konkret-operationella fasen. I den här åldern är barn mer kognitivt kapabla att skilja den verkliga världen från fantasivärlden. Detta beror på att de kan tänka mer logiskt och förstå regler och antaganden. Mer specifikt slutar de tro på magi eftersom de förvärvar följande förmågor:

• De kan jämföra element och ordna dem baserat på deras skillnader. Detta gör att de kan hantera siffror, tid, mått och orientering.
• De kan klassificera föremål efter deras egenskaper och bestämma vilken grupp de tillhör. Till exempel kan de förstå hierarkin mellan levande varelser, människor och däggdjur.
• De förstår bevarandet av föremål. Med andra ord, även om ett föremål genomgår förändringar i sitt utseende, förstår de att det är samma föremål.
• De kan överväga olika aspekter av samma situation. Till exempel olika dimensioner av ett enda objekt.
• De förstår rumsliga relationer. Till exempel den tid det tar att skapa en rutt eller använda vägpunkter för att hitta ett dolt objekt.
• De kan göra bedömningar av kausalitet. Även om de inte förvärvar denna förmåga helt förrän flera år senare, börjar de kunna forma logiska resonemang mellan två separata händelser.
• De kan upprätta logiska samband mellan två element. Till exempel, om en chihuahua är en hund och hundar är däggdjur, är chihuahuor däggdjur.
• Deras självcentrering minskar. Följaktligen kan de se andras perspektiv och fundera över hur de förstår världen.

Man slutar inte alltid tro på magi

Men vad händer med vuxna som fortsätter att tillskriva magiska förklaringar till vissa händelser? Är det så att de inte når detta senare utvecklingsstadium? De bevis som finns i detta avseende är minst sagt intressanta.

Även om inte många studier har analyserat denna fråga, tyder vissa bevis på att magiskt tänkande inte minskar under hela livet. Åtminstone inte förrän i slutet av tonåren. Faktum är att en av förklaringarna som forskare har lagt fram är att tron på magi blir selektiv. Med andra ord kommer de erfarenheter och kunskaper vi skaffar oss genom livet att avgöra vilka händelser vi tillskriver magi.

Till exempel, om du har avancerade kunskaper om fysik, kommer du att använda dess lagar för att förklara varför ett föremål verkar sväva. Å andra sidan, om dina aritmetiska färdigheter inte är så bra, kan du tänka i termer av magi när du ställs inför ett magiskt spel baserat på siffror.

Ett intressant experiment

En intressant studie fann att när deltagarnas ålder ökade, manifesterades kognitiva och emotionella försvar mot magi. Med andra ord, när de stod inför en händelse som de inte kunde förklara, tillskrev de försvinnandet av ett föremål till sin egen brist på uppmärksamhet. Eller, inför förslaget att underkasta sig ett negativt “magiskt förslag”, avvisade de det av rädsla eller en känsla av hot.

Dessutom presenterade forskarna vuxna, alla icke-troende i magi, med två hypotetiska scenarier. En häxa kom fram till dem på gatan och erbjöd sig att lägga en magisk besvärjelse på deras framtida liv. I ett scenario erbjöds de chansen att bli rika och lyckliga (bra besvärjelse). I det andra scenariot ombads de att tjäna onda krafter (dålig besvärjelse). De tillfrågades om de skulle acceptera eller avböja besvärjelserna. Det fanns också två olika förhållanden, ett där de skulle vara personligen involverade och det andra där scenariot gällde en imaginär karaktär.

Hypotesen var att om deltagarna inte trodde på magi, som de påstod, skulle de reagera på samma sätt på båda besvärjelserna. I tillståndet utan inblandning var resultaten för båda besvärjelserna faktiskt likartade. Ungefär hälften av deltagarna sa att karaktären borde acceptera både de goda och de dåliga besvärjelserna. Men i scenariot där deltagarna trodde att de var personligen inblandade, accepterade 50 procent av dem den första besvärjelsen men alla tackade nej till den dåliga besvärjelsen. Det verkar som att de trots sin hävdade misstro gällande magi, var oroliga att den dåliga besvärjelsen skulle påverka deras liv på något slags magiskt negativt sätt.

Sammanfattningsvis

Tro på magi verkar vara något som vi alla bär inom oss på ett visst sätt. Den kognitiva utvecklingen och sökandet efter logiska förklaringar kompenserar dock för den frekvens med vilken vi vänder oss till deras argument. Dessutom är det i vuxenlivet svårt att leva med motsättningen mellan naturlagarna och magiska upplevelser. Med det sagt upprätthåller vi ofta vissa vidskepelser.

Under hela våra liv hittar vi ibland, men inte alltid, sammanhängande förklaringar och även om vetenskap och logiska resonemang har tagit ut sin rätt på oss, bör vi aldrig bortse från fantasin. Det faktum att några av de vackraste sakerna som händer oss inte har någon förklaring är trots allt magiskt. Framför allt fyller det oss med hopp.