1899: En resa in i det mänskliga sinnets djup
Vissa TV-serier låter tittaren släppa taget och bara föras med. De är ren underhållning och inget mer. Å andra sidan finns det sådana som kräver verklig kognitiv ansträngning. De är som mörka pussel med många lösa och sammansvetsade bitar – det vanliga temat för producenterna Jantje Friese och Baran bo Odar. 1899 är den nya produktionen från dessa två skapare av serien Dark. Denna gång rör vi oss bort från Winden och ger oss ut på en mystisk resa ombord på Kerberos, ett fartyg som seglar på Atlanten under 1800-talets sista år.
Vi bör notera att kritiken angående denna nya Netflix-serie har varit varierande. Vissa kallade den överdrivet långsam och invecklad. Andra hyllade den som en produkt av ren genialitet.
De som ännu inte har gått ombord på denna kosmiska och psykologiska gåta kanske först ser den som någon som tittar på en målning med näsan tryckt mot duken. Faktum är att de bara kommer att uppskatta en liten del, något diffus och till och med kaotisk. Det är alltså först när de zoomar ut lite och tar ett närmare perspektiv som de kommer att upptäcka skönheten i målningen i sin helhet.
Den här första säsongen har faktiskt tillåtit oss att endast skymta ett stycke, ett litet fragment av en berättelse som ser ut att vara både enorm och fantastisk. En som överskrider det skenbara och tar upp meningen med tillvaron och mänskligt medvetande.
“Hjärnan – är bredare än Himlen –
För – lägg dem sida vid sida –
Den ena kommer att innehålla den andra,
Med lätthet – och du – bredvidHjärnan är djupare än havet –
För – håll dem – Blå till Blå –
Den andra kommer att absorbera –
Som svampar – Hinkar – gör.”-Emily Dickinson-
1899, en resa ombord på det mänskliga mikrokosmos
Kerberos resa mot USA ger oss en komplex serie karaktärer. Faktum är att vi skulle kunna säga att själva skeppet är en hel kontinent i ett mikrokosmos. Det finns resenärer av flera nationaliteter. Bland andra finns ett nygift franskt par, en präst och hans högmodiga bror samt en kinesisk mor och dotter.
Pannrummet bebos av polska och engelska anställda. Det nedre däcket är fyllt av extremt ödmjuka danska migranter, hängivna sin tro. I denna brokiga skara av personligheter finner vi också Eyk, den melankoliske kaptenen, en karaktär som sticker ut. Den viktigaste är dock Maura Franklin, en ung neurolog som utgör berättelsens epicentrum.
I varje avsnitt, precis som i Lost, får vi lära oss om var och en av karaktärernas mörka förflutna. Men allteftersom serien fortskrider inser vi att varje person ombord på Kerberos existerar mer som en möjlighet än en objektiv verklighet. Alla bitar börjar kollapsa när de möter Prometheus, dess systerskepp, förlorat till havs för några månader sedan.
En av de största attraktionerna i 1899 är karaktärernas mångfald av språk. Skeppet är som en kontinent av nationaliteter som tvingas förenas med varandra för att lösa gåtan kring dem.
En djupdykning
Ett faktum som man omedelbart noterar är att Kerberos är ett fartyg som hyser ganska ovanlig teknik för tiden. Dessutom verkar resenärerna, trots att de inte talar samma språk och är av olika nationaliteter, känna igen varandra. Det finns också ett upprepat element, en dekorativ figur av en omvänd triangel.
Mötet med Prometheus och dess enda överlevande, en pojke som håller i en mörk pyramid, förstör balansen mellan resenärerna och besättningen fullständigt. Oförklarliga dödsfall och självmord börjar förekomma. Gradvis och nästan rytmiskt släpps en följd av förvirrande fenomen lös. De leder till fragmentering av varje element, både mänskligt och materiellt.
Inför en sådan katastrof uppstår rädslor och osäkerheter, och fartygets hierarki kollapsar. Ett upplopp bryter ut och det är då de överlevande inser att de alla verkar fly från sig själva, trots att de befinner sig på ett fartyg mitt i ingenstans. Fly från människorna de är. Därefter hamnar båten i en storm och verkligheten förvrängs ännu mer.
Minnenas lager och allegorin om den mänskliga hjärnan
Dr Maura Franklin verkar vara ledstjärnan i allt som händer på Kerberos. Alla önskar att hon ska ge svar på vad som händer, men hon kan inte erbjuda dem. Faktum är att hon har tappat minnet och är offer för en dissociativ störning. Det finns något traumatiskt i hennes förflutna, något mörkt som glidit ur hennes medvetande och förändrar hennes identitet och tidsuppfattning.
Fartyget de reser på är ett projekt som håller passagerarnas sinnen fångade i en berättelse, i en mystisk simulering. Men figurer som Maura själv och kapten Eyk har möjlighet att sjunka ner i sina egna lager av minnen för att söka efter ursprunget till kaoset. De gör det genom dolda falluckor under sänggavlarna på sina sängar.
Ett annat fascinerande faktum är att hela båten är täckt av täta ledningar. Liksom neuroner ansluter de till varandra så att uppfattningen av denna verklighet inte falnar. Bara en märklig karaktär, som påstår sig känna Maura, anstränger sig för att stimulera den sovande hjärnan och väcka den.
1899 är ett briljant intelligensspel där information medvetet döljs så att vi gör våra egna antaganden. Dessa kan vara oändliga, som antalet simuleringar som Kerberos-passagerarna har upplevt.
1899 representerar en oändlig cykel och ett gåtfullt uppvaknande
Det första vi antar om 1899 är att vi har att göra med en typ av oförklarlig vetenskaplig aberration. Passagerarna tvingas leva i en oändlig slinga, en där de dör och återupptar samma resa under Kerberos oändliga tider. Ingen kommer ut från sitt minneslager och Maura verkar oförmögen att komma i kontakt med ursprunget till sin smärta och sitt psykologiska trauma.
Först i sista stund verkar hon hitta nyckeln för att låsa upp sitt medvetande. Detta uppvaknande kunde inte vara mer gåtfullt. Faktum är att i slutet av det sista avsnittet finner vi oss själva anfallna av fler frågor än svar. För 1899 är en gåta, insvept i ett mysterium.
Sådana här produktioner kräver stort tålamod och reflektion från tittarens sida. Du kan absolut inte se denna serie med ena ögat på din mobiltelefon. Precis som i Dark kommer svaren dock att komma i sinom tid. Men först måste du resa genom ett störande lager av rum-tid med karaktärer som aldrig är vad de verkar.
