5 saker jag ändrade när jag började ta hand om mig själv

Vägen mot personlig uppfyllelse och spirituell fridfullhet är svår och ibland extremt oländig. Jag upplever och bearbetar så mycket att det ibland verkar helt omöjligt att vara i frid med mig själv och mina omgivningar. Till slut ändrade jag fem saker för att börja ta hand om mig själv.

Ibland hjälper smärtsamma situationer oss att övervinna personligt och känslomässigt stillastående. Endast genom att gå genom tumultet kan vi nämligen nå fridfullheten på andra sidan.

Den som har kämpat för att bli en bättre person har märkt att ett av de bästa sätten att nå välmående är att helt enkelt ta hand om sig själv. Och det kräver en serie visa beslut som kommer balansera vad vi vill ha och vad vi inte vill ha i våra liv.

För att ta hand om mig själv måste jag lyssna på mig själv istället för att bara lyssna på vad andra säger om mig

Det finns inget värre än att göra sitt liv och sin personlighet underordnade andras konstanta godkännande. Det är väldigt lätt att du blir en trasig docka om du följer allt samhället säger är bäst för dig.

Din personlighet kommer aldrig vara fullt integrerad. Den kommer vara en konstruktion av gamla idéer som tvingats på dig, utan att du ens frågat dig själv om den sanna meningen dessa egenskaper har för din själ.

Att lyssna på dig själv, följa din intuition, tappa bort dig på en väg andra säger att du inte ska ta och att i slutet på denna väg finna en av de mest autentiska delarna av dig, som du behåller och beslutar att bära med dig – det är en prestation.

Att hålla sig borta från allt som inte är vackert, användbart eller kul…

Ja, jag valde att vara lite hedonistisk, och slutresultatet var bättre än väntat. Att följa denna premiss har endast gett mig lycka och hjälpt mig undvika de flesta av de dåliga vibbarna omkring mig.

Om du inte är kapabel att hänge dig åt livets nöjen så bör du verkligen fråga dig själv vad livet betyder för dig och vem som har fått dig att tänka så.

Om jag ska ta hand om mig själv kan jag inte offra mig för något eller någon

Att kämpa för vad jag vill ha och för personerna jag älskar är ett nöje och privilegium.

Vårt samhälle har tvingat på oss idén om att allt som är värt något i livet antyder uppoffring. Men det ordet åsamkar mig stora mängder ångest. Jag har bytt ut det mot passion, ihärdighet och envishet. De bästa sakerna jag lärt mig i livet har kommit från en avslappnad miljö. En behaglig koncentration på vad jag gjorde eftersom det var intressant. Att arbeta mot något vi inte gillar kallas stress. Att arbeta mot något vi gillar kallas passion.

Jag har faktiskt observerat att personer som har valt kontinuerlig uppoffring, antagandet av sociala dogmer, att lämna allt okänt bakom sig eftersom det kan vara farligt, har blivit personer med gråa, dova auras, rynkade pannor och kluvna tungor. Jag har börjat förstå att min galenskap är mer förnuftig än den stela förnuftighet andra har.

I kärlek måste du ibland släppa din stolthet, men aldrig din värdighet

När jag levde till punkt och pricka och inte i enlighet med mina känslor så sårades mitt hjärta och mitt sinne. Min själ fann sig själv fängslad. Jag började bli trött på detta mediokra sätt att älska och känna. Därför beslutade jag att dyka ned i en bassäng, trots att den var tom. Ibland har jag tagit emot hårda smällar, medan jag andra gånger har seglat iväg.

Det finns inget värre i livet än att vara rädd för att uppleva en känsla så passionerad som kärlek. Trots de smällar jag fick kastar jag mig fortfarande ned i tomma bassänger. Men numera med en teknik som förhindrar att jag får allvarliga blåmärken eller sår. Jag kan dock få ett rivsår och en bula eller två, men det förlåter jag mig själv för. Det finns nämligen inte några värre sår än de som får dig att känna tomheten av att inte våga göra något alls.

Jag måste ta hand om mina närstående och eliminera alla som medvetet åsamkat mig skada från mitt liv

Livet ger oss en begränsad tid att njuta. Därför tänker jag inte ödsla en enda sekund på att försöka förstå varför vissa personer har sårat mig med sin likgiltighet, försökt förödmjuka mig, förrått eller dömt mig.

Från ögonblicket jag beslutade mig för det har den del av mitt liv som varit ägnat åt dessa värdelösa och absurda sysslor tömts på bitterhet, och är nu tillgänglig för att fyllas med allt som gör mig lycklig – att fyllas med alla personer som, trots egna motgångar på sin resa, aldrig har sårat mig.

Allt jag känner till nu är ett privilegium jag inte köpt för pengar. Det kom helt enkelt till mig när jag började ta hand om mig själv, och det är verkligen en gåva.