Allt behöver avskedsritualer

Vi har drabbats av förluster under våra liv. Om och om igen tvingas vi säga farväl till personer, platser och situationer vi älskat från födseln, tills vi dör och tar avsked av livet. Och allt behöver avskedsritualer.

Vi säger farväl till barndomen och ungdomen. Vi säger farväl till föräldrar, syskon, par och vänner. Och vi säger farväl till platser vi älskar och stunder vi aldrig kommer glömma.

Man skulle kunna säga att livet är en serie avslut och starter. Sanningen är att allt som börjar måste ta slut för att göra plats för det nya. Men vi är inte alltid beredda att säga “farväl”.

Under historien har olika samhällen tagit fram seder, ceremonier och speciella tillställningar för att säga farväl – avskedsritualer. Men moderna kulturer har rört sig bort från dessa traditioner, och det gör det svårare för oss att bearbeta avsked och förluster på ett bra sätt.

Avskedsritualer

En av den förhistoriska människans finaste seder var upprättandet av begravningsritualer. Till skillnad från andra arter har människan börjat ge mening åt döden. Tidiga människor började begrava sina döda, precis som om de förstått att döden var en stor händelse.

Dessa förhistoriska människor sökte efter magiska förklaringar för döden. De antog att livet inte tog slut där och skapade därför ett sätt att säga farväl till dem som lämnade dem och trösta de som stannade kvar.

Efter hand skapade de nya ritualer, ofta för initiering. Starten på puberteten, början på ett liv som gift, starten på skörden etc. Men att fira starten är givetvis även ett sätt att helga slutet. Alla dessa ritualer upprätthölls över tid. De utvecklades och anpassades till egenheterna hos varje kultur, men hölls vid liv i sin essens.

Ritualer idag

I dagens samhälle blir det dock färre och färre ritualer för att meddela ankomsten av något nytt eller avskedet av något som passerar. Man kan säga att den enda av dessa ritualer som överlevt hittills är begravningen.

I dagens samhälle är dock en ritual för att ta farväl av någon som dött i allt större utsträckning något som ägs av marknaden, och inte de sörjande. Vi har “förfabricerade” formler. Begravningsbyråer “tar hand om allt” och de sörjande är passiva figurer.

För att inte glömma de farväl som gör nästan lika ont som döden, men som självklart inte är definitiva. Vi talar om skilsmässa, att lämna sitt barndomshem eller slutet på ett förhållande.

Vilka är dina favoritritualer?

En ritual ska belysa en speciell händelse. Den markerar en situation som inte är ordinär och som förtjänar en paus i rutinen för att motta den, smälta den och förbereda sig på förändring.

Ritualer och ceremonier hjälper till att ge mening till en händelse som har inträffat och som kommer förändra våra liv. Vi kommer inte vara desamma efter detta, och vi använder symboler för att möjliggöra vår acceptans.

Att säga farväl betyder att man antar ett nytt perspektiv på det förflutna och framtiden, och att man byter ut allt som var vanligt mot något nytt som man ännu inte byggt. Det antyder även medvetenheten av att vara tvungen att acceptera lidande och bearbeta det.

Konsekvenserna av brist på ritualer

I dagens samhälle finns det inte alltid plats för ritualer. Ofta måste folk uppleva dramat av separation i absolut ensamhet. De uppmanar sig själva att helt enkelt gå vidare och tänker att ingen vill se dem gråta eller uttrycka sin smärta.

De uppmuntras att inte sörja, att försöka tänka på något annat, att ägna sig åt aktiviteter som distraherar dem. Och till slut undviks smärtan om den inte går över. Under dessa omständigheter är det lätt att gå från sorg till bitterhet. De sörjande vet att de inte kan ändra faktumen, men misslyckas dock med att anpassa sig till dessa förändringar. Detta resulterar i depression, mani eller svårigheter med andra.

Det skulle vara perfekt om alla farväl hade sina egna avskedsritualer. I dagens värld är det troligen bäst att alla designar sin egen privata ritual för att säga farväl eftersom nästan ingen vill lämna plats åt att tänka på död och separation.

Avskedsritualer är läkande

Att utföra avskedsritualer är läkande. Att låta dig själv se förlusten i ansiktet är det första tecknet på acceptans. Det hjälper även för att knyta ihop de lösa trådar i länken som nu är komplett.

Du kan ta ett symboliskt objekt och tända eld på det för att ta farväl. Du kan skriva ett brev eller dikt för att säga farväl. Slutligen kan du ta fram minnen av personen som inte längre finns och ge dem en speciell, fysisk plats där du kan förvara dem.

Alla dessa små avskedsritualer hjälper oss att säga farväl, vilket låter oss sörja med större mod.

Bilder av Catrin Welz-Stein.