Älska för att förbättra livet, inte för att bekämpa ensamhet

Ensamhet är inte en förbannelse eller ett fängelsestraff. Vissa ser det som en bestraffning eller som ett personligt misslyckande. Och den desperata flyktkänslan kan få dem att börja leta efter någon, vem som helst. En person som kan fylla tomrummet även om kärleken inte är uppriktig.

Alla relationer som över allt annat försöker fylla tomrummet som ensamhet innebär kommer baseras på omognad, beroende och giftig tillgivenhet, vilket ovillkorligen kommer att förgöra friheten, alla rättigheter och den personliga tillväxten hos alla involverade parter.

Att vara bekväm i sin ensamhet är någonting vi måste lära oss redan vid tidig ålder. Föräldrar och lärare borde göra mer för att uppmuntra barn att kunna vara ensamma, och på så sätt förstå de olika nyanserna av ensamhet.

Det ska inte förväxlas med “social utstötning”; Det innebär att vi lär oss att vara oss själva, acceptera oss själva och få bättre kontakt med våra känslor för att på så sätt undvika att vara beroende av andra. Men vi vet att det inte alltid är så lätt att komma till den insikten. Låt oss idag prata om det här och lära oss några enkla men viktiga principer.

Visheten från ensamhet

Vishet från ensamhet får man inte över en natt. När vi var barn förstod vi den – vi ser det i barns tendenser att leta efter någon liten håla där de kan tänka ostört och observera världen från avstånd för att förstå den bättre. Men överbeskyddande föräldrar planterar en rädsla för ensamhet i sina barns sinnen, vilket kan leda till separationsångest.

Vi kan och borde utan tvivel undvika detta. Känslomässig mognad borde uppmuntras från tidig ålder eftersom varje barn är kapabelt till att lära sig gå framåt med mod genom osäkerhet utan något överdrivet beroende av någon annan som militäriskt ger kommandon. Att uppmuntra till känslomässig mognad vid en tidig ålder hjälper barnet att säkra en känslomässig utveckling till en vuxen som kan känna lugn i att vara ensam. Annars kan motsatsen uppstå.

Det överdrivna behovet av att känna sig älskad

De som undviker att vara ensamma på grund av sina behov av att känna sig älskade skapar ett skadligt beroende av att känna sig erkända och värdesatta. Detta är nedbrytande — både för personen som söker uppmärksamhet och för de personer som det krävs uppmärksamhet från.

Du har förmodligen stött på denna personlighetstyp åtminstone vid ett tillfälle. De kan ha förhållande efter förhållande efter förhållande… som om de samlar på misslyckade förhållanden utan att stanna ens en sekund för att analysera det bakomliggande problemet:

De är människor som har dåligt självförtroende men som nästan aldrig inser det. De känner bara den där “tomheten” – en ångest i deras liv som ger dem en överdriven rädsla för ensamhet. För dem är ensamhet samma sak som misslyckande och övergivenhet.

När de påbörjar ett nytt förhållande och eliminerar ensamhetskänslan blir de krävande och själviska. De har många personliga behov, rädslor, orosmoment, och de söker konstant efter bekräftelse.

De kan sällan erbjuda genuin lycka till de som är vid deras sida. Varför? De är besatta av sin egen rädsla för att bli övergivna och undviker situationer där de känner sig ensamma. Det är som en fobi, och de kommer därför sätta vilken strategi som helst i spel bara för att undvika de situationerna, oavsett hur irrationella deras rädslor kan verka. Därför är det även mycket vanligt att de använder sig av känslomässig manipulation och utpressning, eller gör sig själva till offer i förhållandena… Ha alltid det här i tankarna.

Hur ensamhet kan lära oss att älska mer

Se inte på ensamheten som bortstötning. Det är ett tillstånd inom vilket vi lär oss att älska oss själva och i sin tur kommer närmre de vi älskar.

Det sägs ofta att de som utvecklat en specifik ångest kring idén om att vara ensam egentligen omvandlar rädslan till rädsla för sig själv.

Det är rädslan för att vara ensam med sina tankar. Att bli tvingad att möta sin innersta natur, där man helt säkert kommer hitta ett antal personliga spöken. Men det är aldrig för sent att lära sig nya strategier för att distansera sig från skuggan av ångest och oro.

Så kan du hantera de negativa känslorna

Här är några saker vi kan göra för att tackla de negativa känslorna av ensamhet och omfamna våra inre liv:

1. Lär dig njuta av stunderna av ensamhet på samma sätt som du njuter av stunderna med andra.
2. Se, förstå och acceptera att ensamhet inte är farligt. Frigör dig från den vanliga idén om att “ensamhet är social isolering eller bortstötning”.
3. I ensamheten finner du alla de frågor du borde ställa dig själv om vad du kan göra varje dag för att förstå dig själv bättre. Du kommer även att hitta svaren om du lyssnar på dig själv. Det är lättare än du tror.
4. Starta en ny vana i ditt liv för att bättre förstå dig på och njuta av ensamheten. Promenera omkring, lyssna på musik, skriv och bli medveten om “nuet”.
5. Om du lär dig att förstå dig på dig själv, att lyssna på dig själv och vara i kontakt med ditt jag i dessa stunder av ensamhet, kommer du även lära dig att lättare älska andra.

Ensamhet är en värdering som alla borde lära sig uppskatta eftersom vi alla kom till denna värld ensamma, och lämnar den på samma sätt. Men det vi har runt omkring oss… det som alltid kommer finnas kvar, är kärlek.