Är förpliktelser i förhållanden oförenliga med frihet?

Numera är det ganska populärt att slingra sig undan förpliktelser i förhållanden. Detta kan bero på att man inte vet hur dessa förpliktelser ser ut eller på att man inte tycker det är värt att offra sin frihet.

Vid en viss tidpunkt föll äktenskapet som institution i onåd. Under 1970-talet såg man äktenskapet som något förlegat och skilsmässotalen började skjuta i höjden. Detta fenomen sammanföll med kvinnorörelsen.

Efter detta märkte vi en klar utveckling mot “fri kärlek”. Människor utgick från att förbindelser och formaliseringen av förbindelser fråntog dem deras frihet. Alla ville lämna dörren på glänt för att lätt kunna springa undan om något inte klaffade.

“Du måste göra vissa eftergifter, och när du gör dessa kommer livet att ge dig en del svar.”

-Les Marron-

Trenden växte sig starkare under de påföljande årtiondena. Folk såg inte bara ned på äktenskapet, utan de började även att betrakta förhållanden i allmänhet som ett hinder för frihet. Man förkastade den romantiska uppvaktningen. Istället dök nya former av förhållanden upp. Exempel på sådana är “vänner med förmåner”, eller helt enkelt tillfälligt sex.

Dock måste vi nämna att ännu har varken äktenskapet eller uppvaktningen helt försvunnit. Det finns en något mer konservativ del av befolkningen som fortsätter att se dessa fenomen som gångbara alternativ.

Frihet och förpliktelser i förhållanden

Tanken att alla känslomässiga förpliktelser fråntar en person dennes frihet har vunnit spridning. Idén är i grunden sann, men man måste sätta den i ett sammanhang. Det kan förefalla som om vi alla vore totalt fria, tills någon förpliktelse uppstår som sätter oss i bojor. Men vi vet alla att så är det inte.

Det enkla faktum att vi lever i ett samhälle gör att vi berövas vissa friheter. Vi kan inte bara göra vad helst, för det skulle splittra sociala band och förväntningar. Om jag tycker om min grannes bil, betyder det inte att jag bara kan hoppa in i den och köra iväg. Vi måste alla jobba hårt för att försörja oss (eller vara beroende av någon annan som gör det).

På det känslomässiga planet skiljer det sig inte särskilt mycket. Banden av kärlek och hat begränsar oss till viss grad. Tänk efter: du måste t.ex. vinna respekt från dina kollegor och chefer. Så ofta behöver du ge vika och finna dig i likgiltighet och förolämpningar. Därför är frihet inte detsamma som avsaknad av skyldigheter. Istället innebär det agerande som görs trots de restriktioner vi alla lever med.

Av och till längtar vi efter att bli en vild varelse som gör allt som faller oss in. Vi motsätter oss och gör uppror mot en kultur som begränsar vår frihet. I den andra människans behov och krav ser vi en komplicerad situation som vi vill rymma från. 

Vad innebär förpliktelser i förhållanden?

Det som verkar normalt i andra sammanhang tycks outhärdligt när det gäller ett förhållande. De begränsningar som ett romantisk förhållande pålägger oss förefaller ofta ohållbara. Vi vill inte ha några krav. Och vi vill inte behöva förklara vad vi gör. Vi gillar inte tanken på att behöva tampas med svartsjuka eller restriktioner beträffande vem vi umgås med.

När vi tänker på frihet i fråga om romantiska partner, avser vi vanligen friheten att ha fler än en partner åt gången. Vidare vill vi undvika att ta ansvar för någon annans känslor. Att behöva ta hänsyn till en kärlekspartners känslomässiga behov kan för många te sig som en börda de inte är villiga att bära.

Många människor tror att begreppen engagemang och frihet är ömsesidigt uteslutande, åtminstone när det gäller förhållanden. Men i denna värld där igen tycks vilja ingå förbindelser förekommer det en del motsägelser.

Det finns vissa uppgifter som pekar på en av dessa motsägelser. Den fråga som folk världen över oftast ställer på Google lyder något i stil med: “Hur kan jag hitta en kärlekspartner?”

Kärlek utan krav

Kanske är det så att människor söker efter att bli älskade utan de förpliktelser som kärleken kräver. Eller kanske vill de ha kamratskap utan de underförstådda skyldigheter som ofta uppkommer i förhållanden.

Även ensamheten tvingar oss till ganska betydande restriktioner. Man kan t.o.m. bli slav under sig själv och sina egna behov. En del människor verkar vilja älska som tonåringar hela livet. De söker förlustelse och sex utan förpliktelser. Det är också möjligt att vi har blivit människor som är för rädda för kärlek. Vi lämnar våra partner innan de hinner lämna oss, och därigenom motstår vi alla slags förpliktelser.