Är vårt öde förutbestämt av vår familjehistoria?
Det finns inget värre än att se sig själv återspeglas i sina föräldrars brister. Egentligen är det inte klokt hur hemskt det var att behöva handskas med dessa tillkortakommanden hos dem. Och nu är de även en del av oss själva, trots att vi aldrig önskat det. Går förklaringen att finna i ett bredare sammanhang, som t.ex. vår familjehistoria?
Det obehag som denna likhet väcker är ibland så stort att vår enda lösning ofta är att förneka den. Följden av denna förnekelse blir att vi tillskriver andra personer dessa brister. Inom psykoanalysen kallas detta projektion.
Det är ganska vanligt att upprepa mönster hämtade från den egna familjen i andra relationer. Det vi lärt oss under vår uppväxt finns fortfarande ingjutet i oss. När vi inser detta ställer vi oss kanske frågan: “Är mitt öde verkligen förutbestämt av min familjehistoria?” eller: “Kommer jag att begå samma misstag som de gjorde?”
Varför är vår familjehistoria så viktig?
Din familjehistoria går utöver genetiska studier. Från den stund man ser dagens ljus upphör man aldrig att lära. Faktum är att du lärde dig en del saker redan innan du föddes. Det är normalt att härma det man ser varje dag. Det dröjer inte länge innan du uttrycker dig på samma sätt som dem du har i din omgivning. Du lär dig även att hantera dina känslor som de gör. På sätt och vis blir dessa människor förebilder för dig.
Det finns faktiskt ett skede i barnens utveckling då de inte kan göra åtskillnad mellan den egna personen och de primära vårdgivarna. I senare skeden utvecklar barnen däremot ett “jag” och förstår att de är separata från sina anknytningsfigurer. Denna fas är särskilt märkbar under ungdomsåren, då individen strävar efter att bekräfta det egna “jaget” och förneka sin familjehistoria.
Dessutom är dessa anknytningsfigurer inte bara barnens förebilder utan deras ofelbara idoler. Barnen idealiserar sina föräldrar under barndomen. Enligt psykoanalytisk teori är denna böjelse så stark att barnen blir förblindade av föräldrarna, vilket är känt under beteckningen Oidipus- eller Elektrakomplexet.
Kommer jag att begå samma misstag som min familj?
Nej, din familjehistoria är inte något som bestämmer ditt öde. Om du vill vara annorlunda än din familj så kommer du att bli det. Alla de mönster som du observerat eller lärt dig har genomsyrat din personlighet. Av den anledningen kan du ibland känna igen dem i dig själv. Men detta är inte de enda förebilderna du har. Dina livserfarenheter ger också struktur åt hela detta ramverk!
De nya relationer som du skapar – de må vara romantiska, vänskapliga eller broderliga – förändrar alla de mönster du bär inom dig.
I det hänseendet kan du uppfatta din familjehistoria som en belastning. Men samtidigt är den något värdefullt som måste florera för att du ska kunna slå vakt om din generation. Tro det eller ej, men det går faktiskt att hela och förbättra sin familjehistoria.
Anna Freud, dotter till den berömde psykiatern Sigmund Freud, gjorde väsentliga bidrag inom psykiatrin med sina teorier om försvarsmekanismer. Anna Freud förde därvid sin fars arv vidare och gick ett steg längre.
Du kan skriva om din familjehistoria
Som du ser är det viktigt att du förstår din familjehistoria för att du till fullo ska kunna uppskatta vilken betydelse dina anknytningsfigurer har haft för dig genom åren. Det innebär emellertid inte att du är förutbestämd att upprepa det dina familjemedlemmar har gjort. Kom ihåg att du inte är tvungen att återupprepa handlingar som du ogillar. För när allt kommer omkring är du en egen individ.
En av de psykoterapiformer som fokuserar mer på detta perspektiv är familjeterapin, eftersom det exakta syftet med denna är att bringa klarhet i en persons nuvarande familjesituation och även aspekter från tidigare generationer. På så sätt kan den berörda personen spela en aktiv roll i de omedvetna, invanda mönster som hela tiden upprepas och orsakar lidande.
I slutändan är vi arvingar till våra familjemedlemmar. Detta gäller positiva saker och det arv som gör oss stolta, lika väl som sådant som får oss att känna obehag. Men vi måste komma ihåg att det är vår uppgift att med vårt liv förbättra vår familjehistoria och föra vidare det bästa vi har att erbjuda av oss själva till nästkommande generation.
