Din anknytningsstil under barndomen påverkar dina relationer

De senaste studierna angående anknytningsstil tyder på att kvaliteten och strukturen i de första relationerna man upprättar, vanligtvis med sina föräldrar, har ett betydande inflytande på ens kommunikationsstil och vuxna relationer.
Din anknytningsstil under barndomen påverkar dina relationer
Laura Rodríguez

Skriven och verifierad av psykologen Laura Rodríguez.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Den anknytningsstil man har under barndomen är en variabel som spelar en avgörande roll för att skapa sunda och balanserade romantiska relationer i vuxen ålder. Fler terapeuter än någonsin har kommit fram till det faktum att barndomens anknytningsstil har ett stort inflytande på den anknytningsstil man har som vuxen.

John Bowlbys anknytningsteori definierar anknytning som de känslomässiga kontakter du skapar med människorna omkring dig under ditt liv. Först skapar du dem med dina föräldrar under barndomen. Senare med andra figurer som syskon, släktmedlemmar, vänner och partner. Det känslomässiga band som du skapar med dina vårdnadshavare har en direkt inverkan på hur trygg och skyddad du känner dig.

Den trygghet och det självförtroende som man får tack vare sina föräldrar är vad som avgör din anknytningsstil under barndomen. Anknytningsstilen kan sedan påverka den typ av romantiska relationer man utvecklar som vuxen.

Låt oss titta på de olika typerna av anknytningsstilar och hur de påverkar romantiska relationer.

En mamma som kramar sitt barn bidrar till en anknytningsstil under barndomen

Trygg anknytningsstil under barndomen: förtroendefulla och positiva relationer

Trygghet och förtroende utgör grunden för en säker anknytningsstil under barndomen. Våra vårdnadshavare är de som inspirerar dessa känslor.

När barndomens anknytningsstil präglas av trygghet innebär det att föräldrarna förstår sina barns känslomässiga behov och svarar på dessa. Denna dynamik får barnen att känna sig älskade och skyddade. Det är en säker miljö där de kan uttrycka sina känslor eftersom det finns ett klimat av förtroende. De kan vara sig själva utan rädsla för att bli bortstötta.

Om anknytningsmiljön uppmuntrar dessa två grundläggande egenskaper (trygghet och förtroende) kommer den att skapa ett barn med självförtroende och förtroende för andra. Dessa barn har också förmågan att reglera sina känslor samt utveckla goda sociala vanor. Så här uttrycker sig Rafael Guerrero, psykolog och chef för Darwin Psychology Services, i frågan:

”Det är troligt att de som fått en trygg anknytning i sin barndom kommer att kunna skapa hälsosammare och mer balanserade romantiska relationer.”

Det är mer troligt att de litar på sin partner och undviker beroendeproblem. Det kommer också att vara lättare för dem att kommunicera väl samt identifiera varandras behov.

Undvikande anknytningsstil under barndomen: osäkra och avlägsna relationer

Barn med denna anknytningsstil har upplevt att de blivit bortstötta av sina föräldrar, deras behov har inte uppmärksammats tillräckligt.

Eftersom deras vårdnadshavare inte varit tillgängliga har deras relationer med föräldrarna uppvisat känslomässigt avstånd och brist på tillgänglighet. Föräldrarna fanns inte där för att stödja eller hjälpa barnen när de behövde det.

  • De har lärt sig att undvika känslomässig kontakt och intimitet med andra. Detta är ett resultat av att de har lärt sig att de inte kan räkna med sina anknytningar.
  • De har problem med att uttrycka sina känslor eftersom de är rädda för att de kan bli bortstötta eller uppleva likgiltighet. Detta beror på att de upplevt samma sak i händerna på sina anknytningar.
  • De bildar sig en slags osynlig sköld och bygger upp en tydlig autonomi baserad på en uppsättning inlärda strategier. Dessa strategier skapas av rädsla för avslag.

Romantiska relationer med någon som uppvisar en undvikande anknytningsstil tenderar att kännas distanserade eftersom en inblandad känner att den inte riktigt kan lita på den andra. De undviker emotionell anknytning på grund av ångest och rädsla för sin partner och sig själva. Utöver detta är det mycket svårt för dem att be om eller att ta emot hjälp från andra.

En man och en kvinna som sitter på en brygga

Undvikande anknytning: instabila relationer med inbördes beroenden

I undvikande anknytningar har barn instabila föräldrar. De avvisar ibland barnen utan någon form av konsekvent ställningstagande i sina motiv.

Denna typ av osäkerhet gör att barn utsatta för den här stilen inte vill utforska världen eftersom de inte vet om deras krav kommer att tillgodoses då de ber om hjälp.

Människor med denna anknytningsstil kommer mycket troligt att utveckla ett känslomässigt beroende, och de lär sig att leva med rädsla och osäkerhet i relationer. De tenderar att ha en negativ självbild, låg självkänsla och en låg känsla av kontroll över vad som händer.

De är rädda för att bli övergivna och kräver mycket uppmärksamhet. De behöver andra för att dessa ständigt ska visa dem sin kärlek.

Sammanfattningsvis förklarar detta kopplingen mellan anknytningsstilar och romantiska relationer. Relationerna som du etablerade med de första huvudfigurerna i barndomen verkar påverka den typ av partner du väljer senare i livet. Det påverkar också typen av relationer du upprättar och kvaliteten på relationen du har med dem som finns närmast dig.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.