Att ge upp eller att veta när man bör sluta
Det finns berättelser, relationer och band som har gett allt de har att ge. De är som ett rep som spänts för hårt eller en komet som försöker fly och som vi inte kan hålla fast vid. Att släppa taget om dessa saker är inte att ge upp eller vara feg. Att veta när man bör sluta är modigt.
Om det finns något vi inte är beredda på så är det att ta avstånd från personer som är betydelsefulla i våra liv. Det är svårt för oss att sluta investera tid och energi i ett projekt eller jobb som varit viktigt för oss fram till nyligen. Vi säger att “vi inte är beredda” eftersom vår hjärna motsätter sig förändring.
Att sträva från rutinen eller vanorna är ett kliv ut i det okända som genererar rädsla i detta fantastiska och sofistikerade organ.
“Nu räcker det!” ropade hjärtat. Och för en gångs skull höll han och hjärnan med om något.
Hjärnan lutar mot att alltid hålla oss på samma plats, görandes samma sak med samma personer, och gör det svårt att lämna komfortzonen. Denna nästan besatta anknytning till vad vi känner får oss att säga saker som “jag ska härda ut lite längre” eller “jag ska bara vänta lite till för att se om saker förändras”.
Men en sak vi redan vet är att vissa förändringar aldrig kommer. Att vänta lite längre betyder ibland att vi väntar för länge. Vi har uppfostrats med den klassiska och ej rättfärdigade idén att “det som inte dödar dig gör dig starkare“. Vi har blivit lärda att om vi överger något eller någon, är det att ge upp eller att ha tappat modet.
Om vi ser förbi “problemen” ser vi total och förkrossande olycka. Detta är något fysiskt; det berövar oss på luft och liv. Att lämna dessa situationer bakom oss, åtminstone ett tag, är otvivelaktigt modigt och hälsosamt.
Att veta när man bör sluta är inte alltid lätt
När vi ramlar, faller och gör oss illa så tvekar vi inte att bättra oss. Vi lär oss att undvika den farliga delen av trottoaren. Varför gör vi inte samma sak med våra relationer? Varför undviker vi inte situationer som har åsamkat oss smärta eller lidande? Och varför vet vi inte när man bör sluta?
Dessa enkla frågor har ett svar med aspekter som är lika komplexa som de är ömtåliga.
Först och främst har vi inte att göra med trottoarer fulla av hål eller stigar täckta med stenar. Vi vet att dessa metaforer används för mycket, men problemet är att verkliga faror aldrig är så enkla att identifiera. Vi bär inte på skyltar som informerar om hur vi är, hur vi älskar eller vilka våra avsikter är.
Människan har många variabler
Vidare är det viktigt att komma ihåg att vi är varelser med många behov, såsom kvarhållning, tillhörighet, gemenskap, fritid, sexualitet, vänskap, arbete och avslutningsvis förändring. Personer är naturligt dynamiska. Vi muterar.
Samma mänskliga variabler tvingar oss att ta dessa steg ut i det okända. Vi tar dessa risker så att vi kan prova på något nytt, få nya upplevelser och ibland till och med för att överleva.
Ibland ger vi de minst förtjänta individerna andra och tredje chanser eftersom vår hjärna är pro-social. Den kommer alltid värdera band över avstånd och det kända över det okända.
Allt detta hjälper oss att förstå varför det är så svårt för oss att veta när något har gått över gränsen. Vi har problem med att identifiera när priset vida överskrider fördelarna och när vårt sinne agerar som vår fiende, viskande “ge inte upp, ge inte vika” om och om igen.
Men vi måste assimilera något grundläggande och vitalt i vår hjärna: när vi lämnar något bakom oss som är skadligt och gör oss olyckliga, ger vi inte upp – vi ÖVERLEVER.
Lär dig att upptäcka ditt “perfekta värde”
Att hitta ditt perfekta värde är som att finna din egen balans, din psykologiska och emotionella homeostas. Det handlar om att alltid veta vad som är bäst för oss.
Det är värt att nämna att denna förmåga inte är intuitiv; det är objektivt självlärande som anskaffas genom erfarenhet, observation och reflektion över våra egna liv, där vi lär oss från framgångar och misstag.
“Inget räcker för mannen för vem tillräckligt är för lite.”
-Epikuros-
Det “perfekta värdet” är när allt vi gör och uppnår är fördelaktigt och tillfredsställande. Men ögonblicket när stress, förbryllelse, rädsla, tårar eller extrem utmattning kommer in i bilden, har vi gått över till det “bittra värdet” – en ohälsosam plats vi bör lämna så snart som möjligt.
Notera att denna enkla strategi kan appliceras i alla situationer i våra liv. Att finna det perfekta värdet är en vis handling; det är ett personligt verktyg som hjälper oss förstå att allt i livet har sina begränsningar. Vi lär oss att veta när man bör sluta och att det inte är samma sak som att ge upp.
Istället handlar det om att förstå vilka våra gränser är och var de slutar. Vi talar om linjen som separerar lycka från olycka, bitterhet från möjligheter.
Låt oss jobba in detta perfekta värde i vår vardag och förbättra vår livskvalitet.