Att skjuta upp lyckan till framtiden... Jag kommer att bli lycklig när...
Att skjuta upp lyckan till framtiden är något som många människor gör sig skyldiga till. Händer det ibland att du tänker: “Mitt liv kommer att bli så mycket bättre när jag äntligen hittar ett nytt jobb”; eller: “Jag kommer äntligen få roligt när jag åker på semester”; eller: “Jag ska tillbringa tid med dem jag älskar när provet väl är över”? I så fall har du fallit offer för en mycket vanlig mentalitet.
Vad får människor att tänka på det här sättet? Varför intalar du dig själv att allt kommer att bli så mycket bättre när du uppnått vissa mål eller köpt vissa materiella varor? Och varför skjuter du upp ditt välbefinnande och nöje? Många anser att detta bara är ett sätt att leva upp till en hög (och strikt) standard, medan andra anser att det är en mycket effektiv form av självsabotage.
När du lägger din lycka på is och inbillar dig att framtiden kommer att bjuda på utsökta och magiska ting lever du med en illusion. I själva verket gör det dig blind inför falskheten i det att tro på en idealisk framtid.
Om du t.ex. föreställer dig att du kommer att bli lyckligare när du får mer pengar eller om du bestämmer dig för att inte gå till stranden förrän du gått ner i vikt, så förvränger du bara den sanna betydelsen av ordet “lycka”.
Låt oss ta en närmare titt på dessa begrepp att skjuta upp lyckan till framtiden.
Att skjuta upp din lycka är ett misstag som kan gå ut över din hälsa
Vi lever under villkorliga förhållanden. Därför inleder vi många av våra tankar och önskningar med ordet “om”. Hade jag mer pengar skulle allt bli bättre. Om jag blev befordrad skulle folk se vad jag kan. Om jag var mer attraktiv skulle jag hitta en partner… Sådana här tankegångar ger upphov till onödigt lidande som inverkar på ditt välbefinnande.
I psykologin karakteriseras den här sortens synsätt och attityd som det uppskjutna lycko-syndromet (deferred happiness syndrome). Termen används för att beskriva personer som alltid väntar på att konkreta och specifika omständigheter ska infinna sig i deras liv. Ja, denna väntan är ibland berättigad, särskilt om du satsar tid och pengar på att uppnå något konkret. Till exempel om du bestämmer dig för att ägna mer tid åt att studera och mindre åt att gå ut med dina vänner för att du vill klara ett viktigt prov.
I sådana fall är det rimligt att skjuta vissa saker åt sidan, eftersom det är för ett specifikt syfte. Men om du lider av det uppskjutna lycko-syndromet har du inga logiska skäl för att skjuta upp saker. Istället anför du argument som är till ditt förfång och som har en benägenhet att bara nära ditt lidande och obehag. Ett exempel på detta är föreställningen att ditt liv kommer att bli så mycket bättre om du går ner lite i vikt eller förändrar ditt utseende.
De som väljer att skjuta upp lyckan till framtiden eller senarelägger sin lycka gör så för att de inte accepterar eller inte är lyckliga med stunden som är. De vet inte hur de ska fokusera och ta vara på det som sker här och nu, det ögonblick de befinner sig i och allt som det erbjuder.
Vad får människor att skjuta upp lyckan?
Även om det kan verka svårt att sätta fingret på vad som utgör lycka, är det ur psykologisk synvinkel mycket enkelt att definiera. Lycka är att acceptera och älska sig själv. Det innebär att ha ett meningsfullt liv med ett stödjande socialt nätverk och kognitiva resurser för att kunna hantera svåra situationer. Däri ligger det. Något mer behövs inte.
Så om du skjuter på din lycka beror det antagligen på konkreta problem, såsom:
- Missnöje med den du är och det du har. Du oroar dig ständigt över sådant du saknar.
- Rädsla över att ta itu med det som är smärtsamt i nuläget eller över att ändra på något du ogillar.
Om du väljer att skjuta upp lyckan kommer du aldrig att uppnå den
Clive Hamilton, en filosofiprofessor vid Charles Sturt University i Australien, skrev en artikel med titeln “Carpe diem? The deferred happiness syndrome“. Enligt denne professor är det samhället i sig självt som gjort att vi jagar efter denna “morot” som vi aldrig kommer åt.
Vi är alltid på jakt efter något ogripbart. Trots att vi sällan hittar det är det något vi ständigt längtar efter. Vi längtar efter det eftersom vi är olyckliga. Att vi är olyckliga beror på våra jobb, våra levnadsvillkor och konsumtionssamhället. Dessa får oss att tro att vi behöver vissa saker för att må bra och vara lyckliga. På så sätt intalar samhället oss att vi ska få ett bättre liv om vi skaffar oss en bättre telefon, fina kläder och ett flott hus.
En annan faktor är den begränsade tid vi har att bara “vara”; att upptäcka oss själva och att komma i kontakt med det vi önskar och dem vi älskar. Hamilton menar att vi bör vara lite modigare och fatta beslut som får oss att må bra. Vi bör leva ett liv som står mer i samklang med våra önskemål och behov. Sluta med att rusa runt och bekymra dig om framtiden. Stanna istället upp och lev i den stund som är.
