Att söka godkännande - sluta hävda dig
Att alltid försöka vara bättre än andra är ett uppenbart tecken på osäkerhet. Ingen av oss behöver bevisa något för någon annan, eller söka godkännande från andra. Men det finns ändå de som tror att detta är viktigt, och som inte kan sluta agera i enlighet med denna osäkerhet.
Vad får oss att vilja hävda oss och rättfärdiga oss inför andra? Osäkerhet. Och det som gör saken värre är när det finns en stor skillnad mellan hur vi ser oss själva och hur vi vill ses. Det vi har är en djup önskan om andras godkännande. I stället för att känna att vi faktiskt inte behöver bevisa någonting för någon annan, upplever vi att det motsatta är sant.
När detta är fallet jämför vi oss ständigt med andra och känner behovet av att bevisa att vi är bättre än dem på något sätt. Men detta ger oss bara en tom och förvrängd tillfredsställelse.
”Människor med hög självkänsla känner sig inte överlägsna andra. De försöker inte bevisa sitt värde genom att jämföra sig med andra. De tycker om att vara som de är, inte att vara bättre än andra.”
-Nathaniel Branden-
Finns det kärlek behöver du inte söka godkännande
Nyckeln till allt detta ligger i kärlek till oss själva. Många tror att egenkärlek är samma som stolthet, narcissism eller arrogans. Men i själva verket är det motsatta sant. Ju mer vi älskar oss själva vi har, desto mindre behöver vi skryta med att vara bäst och förakta andra i processen.
Att känna kärlek till sig själv innebär att du känner dig värdig att uppskatta, respektera och berömma, oavsett omständigheterna. Detta innebär att vår känsla av värde inte beror på något externt och inte ens på personliga prestationer, utan på oss själva.
Kärleken man känner för sig själv är en väsentlighet, och inte en omständighet. Därmed, när du har den känslan av uppskattning för den du är, behöver du aldrig bevisa någonting för någon annan. Du har inte någon konkurrenslystnad eller önskan att skapa känslor av beundran eller rädsla hos andra. En individ som älskar sig själv känner sig värdefull för den hon är, bara av det faktum att hon lever.
Att vara och förete sig vara, två olika verkligheter
Att försöka vara något som vi inte är innebär enorma utgifter av känslomässiga energier. Det finns då alltid en inre spänning. Stressen är bara ett steg bort. Det är stressande att behöva försöka bygga upp och hålla en typ av förklädnad och sedan oroa sig över vilken inverkan man har på andra för att kunna känna sig värdefull.
Det vi gör, genom att söka godkännande, är att försöka bevisa att vi är något vi inte är. Ett exempel kan vara en viss social klass eller en annan typ av personlighet. Vi kan också försöka visa att vi känner eller tänker på ett visst sätt (med medkänsla, patriotism, kärlek etc.).
Naturligtvis finns det också fall när vi försöker visa att vi inte är något visst eller att vi inte känner något speciellt. Till exempel genom att genomföra destruktiva handlingar för att försöka bevisa att vi inte är rädda. Eller när vi vill visa att vi inte är okunniga och försöker få det att se ut på det viset inför andra.
Allt detta är ett resultat av att vi inte accepterar oss själva. Vissa personliga aspekter avvisas av neurotiska skäl. Detta innebär att orsakerna som orsakar detta avslag inte kommer från någon form av sunt resonemang, utan från en tom önskan att vara som alla andra, bara för att hålla människorna omkring oss lyckliga, eller så tror vi åtminstone. Så även om ingen någonsin behöver bevisa sig själv för någon, så tycker individerna i dessa fall det motsatta.
En fråga om illusioner
Allt detta för att försöka vara eller känna som någon annan är bara en illusion. Omedvetet har de den villfarliga tanken att genom att visa detta för andra kommer man att få deras godkännande. Man tror att i sin tur kommer ett sådant godkännande att hjälpa en att uppnå en känsla av personligt förtroende som verkligen saknas i ens liv.
I praktiken är det som händer dock det helt motsatta. Bristen på äkthet blir ett hinder både för att lära sig att acceptera och att accepteras. När allt kommer omkring kommer masken alltid att till slut tas av eller försvinna.
Ingen människa behöver bevisa sig själv för någon annan. Om vi har den önskan är det för att det inuti finns något som är trasigt och gör ont. Det bästa beviset på personligt förtroende och styrka är helt enkelt att vara sig själv. Det oproportionerliga behovet av godkännande leder bara till en ond cirkel där vi känner oss allt mindre fria och värdefulla.