Att tänka för mycket på minnen är att leva mindre
Att leva i våra minnen är begränsande. Att inte njuta av nuet är att inte dra nytta av det eftersom detta är tillfället att uppleva saker. Livet handlar inte om att minnas; det handlar om att gå framåt, inte bakåt. Att tänka för mycket på minnen och vara fast i dåtid och framtid är att låtsas som att nuet inte existerar.
Att minnas är en naturlig del av livet och ofta oundvikligt. På sätt och vis är minnen ett sätt att hålla kvar vid saker vi älskar, vilka vi är och vad vi inte kan förlora. Det är att hålla fast vid vad som berört oss djupt. Men att tänka för mycket på minnen är aldrig bra.
“Gårdagen är endast dagens minne, och morgondagen är dagens dröm.”
-Kahlil Gibran-
Minnen är missvisande eftersom de färgas av händelser från det förflutna och sinnets olika fällor. Skillnaderna mellan falska minnen och genuina är samma som med ädelstenar: de falska är de som verkar mest äkta, de som skiner mest.
Författaren, manusförfattaren och regissören Ray Loriga sade i sin bok Tokyo Doesn’t Love Us Anymore något som forskare varnat oss om: “Minnet är som den dummaste av hundar, du kastar en pinne och den hämtar vadsomhelst.”
“Må du leva varje dag av ditt liv.”
-Jonathan Swift-
Att tänka för mycket på minnen: vi kan inte komma ihåg allt
I en intervju frågade någon Albert Einstein vad han gjorde när han fick en ny idé. Om han till exempel skrev ned den på papper eller i en speciell anteckningsbok. Forskaren svarade bestämt: “När jag får en ny idé glömmer jag den inte.” Och det är sant. När något gör oss exalterade är det nästan omöjligt att glömma det.
Därför kommer vi ihåg vad som verkligen är viktigt och vad som gör oss exalterade eftersom det aktiverar områden och kretsar i hjärnan som verkar för att behålla detta minne. Problemet är att hjärnan ofta behåller vad vi borde glömma. Inget cementerar ett minne lika starkt som en önskan att glömma det.
Omvänd psykologi varnar oss för att glömska är nödvändigt för att spara relevanta minnen. I slutändan är det möjligt att våra minnen inte är lika virriga som vi tror, och faktiskt ger oss något mer än pinnen vi kastade iväg.
“Du måste leva i nuet, stärka dig själv med varje våg, finna din evighet i varje ögonblick. De löjliga står stilla på sina öar av möjligheter medan de tittar mot andra territorier. Det finns inget annat territorium, det finns inget annat liv än detta.”
-Henry David Thoreau-
Parfymen som varar
Njutning är blomman som blommar när vi lever, agerar eller gör. Med den bygger vi minnen varje dag, vilket kommer vara parfymen som varar. De lyckligaste av minnen är de stunder som tog slut exakt när de borde, utan att dra ut på sig.
Därför kommer vi inte ihåg dagarna, men vi kommer ihåg stunderna. Det är därför vi bör skapa nya upplevelser om och om igen. Livets rikedom ligger i minnena vi fortsätter att skapa. Att konstant agera är svårt, och än mer så om vi fastnar i komfortzonen. Men vi måste göra det för att leva intensivt.
Trots att vi har en robust kropp och är förmögna att uppfatta världen utanför med alla våra sinnen, är vi vana vid att leva i våra sinnen. Men vi måste ta ett beslut. Vi kan spendera hela våra liv med att minnas vad som skett i det förflutna och hur det fick oss att må; men vi kan även ta kontroll över våra upplevelser, och givetvis även våra känslor. Vi kan endast njuta av vår existens om vi gör det.
Att tänka för mycket på minnen är inte nyckeln till att leva; istället måste man tänka, fantisera och förvänta sig mindre. Att acceptera vad vi har och inget mer. Att leva i stunden utan att låta oss själva distraheras av sinnets fällor.
Generellt förbereder vi oss alltid på att leva, men vi lever aldrig. Men livet bör fungera på motsatt sätt. Lyckan finns inte på en annan plats, utan i nuet, här och nu. Kom alltid ihåg det.
