Att väcka slumrande kärlek

18 december, 2017 i Känslor 0 Delat
Att väcka slumrande kärlek

Slumrande kärlek är som en fågel fångad i en bur. Den existerar, den lever, vi kan höra dess sång och dess hjärtslag. Men den kan inte öppna sina vingar och flyga fritt. Det är en situation som många par som älskar varandra upplever.

De har djup tillgivenhet för varandra och båda vet om det. De uttrycker den dock inte fullt ut, och därför fyller den inte deras liv med magi.

Denna känsla kan vara förvirrande. Man kan känna som om man inte älskar någon längre, trots att man fortfarande känner tillgivenhet. Men om du oroar dig över att förlora personen kan du direkt se att du har att göra med en slumrande kärlek.

Trots det har du dina tvivel: är det värt att stanna i en relation som inte gör mig exalterad? Är det verkligen kärlek eller bara en vana?

Nästan alla par har dessa typer av frågor under ett långvarigt förhållande. En grupp forskare vid Florida State University i USA ställde också dessa frågor. De designade en studie för att få reda på om introducering av förändring i ett förhållande kan få det att blomma igen. Svaret de fann var ”ja”.

Från förälskelse till slumrande kärlek

Alla vet vi att de första skedena i ett förhållande är spännande. I den första fasen, som vi kallar förälskelse, är det som att leva i en annan värld.

Vi känner fjärilar i magen, givetvis, men bortom det är det som om allt faller på plats. Inget är ordinärt, allt är helt och sant. Det är som att finna en bit som fattades i ett pussel. När pusslet är komplett avtäcks en firande och fantastisk bild.

Par av trä

När vi är förälskade får vi en liten smakbit av evigheten. Det är en så extraordinär känsla att vi aldrig vill ge upp. Hur mycket vi än vill behålla den så börjar dock magin hos de inledande skedena försvinna. Fjärilarna flyger lite långsammare. Vi upptäcker att evigheten trots allt har sina gränser.

Om kärlek var en tallrik mat så har vi förstört presentationens estetik (delvis för att vi ville) och börjat äta. Vid den punkten uppstår bokstavlig besvikelse. Det är inte ovanligt. Det är inte ovanligt att vi finner en aspekt hos den andra personen som vi inte gillar.

Vi kommer ut ur en dröm och återvänder till verkligheten, vilket alltid är en smärre besvikelse. Om vi har ett starkt band till vår partner lyckas vi navigera denna övergång och gå vidare till ett nytt stadium. Det är mindre spännande, men även djupare.

I takt med att tiden går kan vi dock känna nostalgi över hur vi kände förr. Denna nostalgi är just vad som leder till att vi ifrågasätter huruvida det fortfarande finns kärlek – om den har förvandlats eller inte längre finns där.

Vi kanske inte stöter bort vårt partner, men vi känner heller inte samma entusiasm som vi gjorde i början. Vi kanske inte vill avsluta relationen, men vi känner oss likgiltiga inför den. Vi inser även att saker vi med glädje gjorde för vår partner tidigare nu blivit en börda.

Detta är skedet som forskarna vid Florida State University studerade. De fann även nyckeln till att återuppliva relationer. Låt oss se vad den är.

Hur man väcker slumrande kärlek

Forskarna fann att varje person automatiskt associerar sin partner med en serie bilder och idéer i närvaron av slumrande kärlek. Dessa dyker undermedvetet upp i sinnet, så när en kvinna ser sin partner projiceras till exempel en bild av ett par tofflor, medan en man kan se sin partner och tänka på en diskho full med disk.

Hängande hjärtan

Forskarna frågade sig själva vad som skulle hända om de tränade paren att byta ut dessa automatiska svar. Experimentet – med denna hypotes i åtanke – fokuserade på att få varje person att associera sin partner med nya, positiva bilder. Istället för att se gamla tofflor såg kvinnan en valp. Istället för en diskho med disk såg mannen ett gulligt djur.

Psykologerna använde metoden operant betingning. Denna består av att ge en belöning varje gång personen associerade bilden av sin partner med något positivt. När denne inte gjorde det mottog denne negativ uppmuntran eller inget alls.

Experimentet utfördes med en grupp bestående av 144 volontärpar. För att uppnå mer objektiva resultat visade man positiva bilder för vissa par och neutrala för andra.

Experimentet visade att forskarnas hypotes var korrekt angående slumrande kärlek. De som mottog positiv associationsbetingning med sina partners kände att relationen fick nytt liv. De som fick neutral associationsbetingning (till exempel en bild av en gaffel) visade ingen stor förändring.

De visade att kärlek också är något som förändras och anpassar sig i hjärnan och att den är väldigt känslig för associationer. De visade att kärlek kan återupplivas genom att rädda och stärka den.

Nyckeln är att skapa band mellan personernas bilder av varandra och positiv stimulans. Kanske är det därför partners som har ömsesidig beundran för varandra inte har problem med att hålla kärleken vaken och levande.

Kyssande par av sten

MER FÖR DIG