Brev för ett sista adjö

· 7 mars, 2017

Att säga ett sista adjö eller att avsluta något som var viktigt är alltid ganska svårt, speciellt då vi lever i ett samhälle där vi förnekar döden och duckar för den, undviker den och försöker att aldrig komma i dess väg. Men i slutändan möts vi av verkligheten och vi kommer att springa på den någon gång under våra liv. Att förneka döden är inte en bra strategi eftersom detta implicerar att vi ger oss själva en felaktig bild av vår existens.

Vi tror att vi är odödliga och att sjukdomar, olyckor och alla dessa saker händer andra men inte oss och det är såklart inte hur saker ligger till. Vi kommer alla att bli gamla, bli sjuka på ett eller annat sätt och till slut dö.

Förr hade man en mycket mer tolerant mentalitet när det kom till döden. Vi kunde hantera avslut och sörja på ett mycket mer hälsosamt sätt än vi göra idag. Detta betyder inte att det var en trevlig upplevelse, men det var något som var en del av livet. Låt oss säga att det var accepterat som ett pris för att ha haft turen att känna till denna värld.

Vad bestämmer om det är hälsosamt att sörja eller inte?

Det är nödvändigt att sörja för att komma över någon. Men vi pratar inte bara om förluster av människor utan även andra saker, som exempelvis ett jobb, hälsa eller en partner. På detta sätt är ledsamhet en hälsosam känsla. Den hjälper oss att hantera vad som hänt, att dränera det där såret på vår själ. Sedan, när tillräckligt lång tid har gått – normalt sett mellan sex månader till ett år, kan vi gå tillbaka till våra liv på ett normalt sätt.

Tår

Ibland sörjer vi inte på ett lämpligt sätt och vi fastnar i ett av sorgens stadier. Det är värt att nämna att det finns olika stadier av sörjande (förnekelse, ilska, skuld, acceptans…) och vi kanske går igenom vissa eller alla. Detta beror på individen.

Om vi sörjer på ett hälsosamt eller ohälsosamt sätt kommer att bero på vad vi säger till oss själva om döden och den förlust som har hänt. Men det kommer även bero på hur vi möter vårt nya liv och beter oss utan det som vi har förlorat.

Att skriva ett brev

Inom terapin använder vi många tekniker som är baserade på både våra känslor, tankar och beteenden för att läka. En av dessa tekniker är att skriva ett brev för att säga adjö. Det kan vara till en person som dog, ett jobb vi förlorade, en f.d. partner, vår egen hälsa eller något annat vi känner att vi har förlorat.

Att skriva ett brev är en teknik vars mål är att sakta men säkert reducera intensiteten av våra känslor. I slutändan ska vi känna av en hälsosam nostalgi, och inte en ohälsosam depression, ilska, ångest eller skuld.

Detta är väldigt viktigt eftersom det finns känslor, såsom ledsamhet, som är våra allierade. De hjälper oss att assimilera det som händer för att vi ska kunna dra nytta av våra resurser. På detta sätt kan vi påbörja en lösning så snart som möjligt.

Men andra kan dock hindra oss, blockera oss och motverka att vi hanterar situationen. Istället för att lösa den eller sätta den i perspektiv orsakar de en obekvämhet som inte låter oss tänka klart eller handla till vår fördel.

Hur säger vi adjö?

Hur skriver vi till något eller någon som inte längre är där? Hur säger vi adjö? Vad är det vi måste göra? Ta fram papper och penna och tänk att det som du förlorat fortfarande är där, i din psykologiska verklighet trots att inget finns där fysiskt.

Börja med att hälsa, och berätta därefter hur du har känt dig sedan förlusten. Avsluta med att uttrycka din tacksamhet för alla gånger personen eller fenomenet varit där. Förlusten är ledsam, men det var fint medan det varade. Du tyckte om detta, och som med allt i livet har det löpt linan ut och tagit slut.

Block

Detta stadium är nu över; det är verkligheten. Men det stämmer även att det finns personer som aldrig har kunnat njuta av det som du en gång hade i ditt liv. Brevet bör därför avslutas positivt, med tacksamhet. Du bör vara medveten om att allt i detta liv har ett slut.

När du går vidare och praktiserar denna förklaring och slutar att undvika allt som har att göra med din förlust, kommer dina känslor sluta att vara så intensiva, så frekventa och långvariga, och du kommer att kunna möta dessa situationer bättre. Du kommer att ha anpassat dig till en verklig situation. Du kommer att ha accepterat den och tolererat den. Men du kommer alltid att komma ihåg den med en nypa nostalgi.