Captain Fantastic: något att tänka på
Det finns vissa filmer som är fulla av inspiration, och Captain Fantastic är en av dem. Detta är en film som kommer beröra nästan vem som helst, oavsett vilka personliga preferenser man har. Den här filmen försöker inte dölja sina intentioner och inte heller vara provokativ för att få åskådarna att känna att marken under dem skakar.
Det är en film som tar upp kontroversiella ämnen, som den amerikanska kulturen och privatundervisning. Den tar upp saker från ett radikalt och kritiskt perspektiv, men är samtidigt ärlig och öppen för kritik.
Det finns många olika tolkningar av Captain Fantastic ur ett psykologiskt perspektiv. Men i den här artikeln kommer vi fokusera på några av dess psyko-kulturella aspekter. Med andra ord kommer vi beskriva hur vissa av de beteenden som förekommer i filmen kan verka konstiga för dig, men faktiskt är ganska vanliga inom andra kulturer.
Om du ännu inte har sett Captain Fantastic så kommer du vilja det efter att ha läst den här artikeln; vi vill dock även passa på att nämna att den här artikeln innehåller SPOILERS. Vi har dock försökt se till att inte berätta alltför mycket om filmens innehåll för den som ska se den för första gången.
Captain Fantastic – En fantastisk ritual
Filmen börjar med blod. Den börjar med att visa när den äldsta brodern jagar rådjur med endast en kniv. Detta kan verka förvirrande och du kan även börja undra varför den börjar på detta sätt. För att förstå detta måste man ha i åtanke att det finns kulturer som har initiationsriter för vuxenlivet.
I Mexiko har man exempelvis något som kallas för quinceañera. Dessa ritualer, som skiljer sig mycket och som förekommer vid olika åldrar i varje kultur, markerar starten på det vuxna livet. När pojkarna och flickorna utför dessa ritualer så blir de medvetna om att barndomen är över och att de måste börja bete sig som vuxna.
I det moderna samhället har vi tappat många av dessa ritualer, vilket har lett till förvirring. Många är inte riktigt säkra på när de blir vuxna. I USA anser man exempelvis att vuxenlivet börjar vid 18 års ålder, men vid den åldern får man fortfarande inte dricka alkohol. Denna ålder ses därför som en tid då man är tillräckligt ansvarsfull för att göra vissa saker, men inte andra, vilket kan leda till förvirring.
Ritualerna (speciellt de svåraste) hjälper till att skapa ett band mellan människor, och är ofta ett av de djupaste banden som finns mellan familjemedlemmarna. Om de involverade personerna inte är familjemedlemmar så kan ritualen hjälpa till att skapa ett familjärt band ändå.
En fantastisk uppfostran
Inom denna uppfostran finns det en viktig aspekt som fadern alltid är noga med: han berättar alltid sanningen för sina barn. Han ljuger aldrig för dem, oavsett hur kontroversiellt ämnet är eller hur många frågor som hans svar kan leda till. Det är en typ av utbildning som är rak på sak. Han pratar med dem om deras mors sjukdom och död utan att dölja något, och han pratar även öppet om sex med dem. Han undviker aldrig att prata om deras känslor, och de får allihop en liknande behandling oavsett hur gamla de är eller vilket kön de har.
Inom västvärlden (och många andra kulturer) är det tabu att prata om sex och döden. Människor förklarar detta för barn med myter och metaforer som stillar deras nyfikenhet. Så bebisar kommer från storkar och vi kommer till himlen när vi dör. Samhället säger även till oss att inte uttrycka våra känslor offentligt, utan bara när det är socialt accepterat. Man säger exempelvis att “män gråter inte, det gör bara flickor”, “om du ser ledsen ut kommer folk tro att du är svag” eller “skratta inte så högt, det är oförskämt”.
Vi bör säga sanningen
Men detta stämmer inte inom alla samhällen. Befolkningen i Chile har exempelvis en form av “femininitet”. De uttrycker sig ofta väldigt emotionellt eftersom de alltid ger folk utrymme och en chans att prata om känslor. Detta kommer antagligen från deras relation till Quechua-Aymará.
Forskning har visat att man bara förvirrar barn genom att inte berätta vissa saker för dem. Detta innebär att man kan förbättra deras självkänsla genom att ge dem svar innan de ens frågar. De kommer känna sig väldigt modiga när de lyckas förstå ett ämne som har fått dem att känna sig obekväma. Inom den tibetanska kulturen är det exempelvis viktigt att prata öppet om döden, och i Norge pratar man väldigt öppet om sex i skolan.
En eftergiven kapten
Det verkar som att fadern i slutet av filmen förstår att hans barn behöver vara en del av samhället, vilket är anledningen till att de pratar om hur viktigt det är att barnen går i en vanlig skola och kommer i kontakt med andra barn i samma ålder. Men det äldsta syskonet, som blev antaget till några av de bästa universiteten, bestämmer sig för att åka till ett afrikanskt land för att arbeta som volontär och upptäcka världen.
Båda dessa saker påminner mycket om ett vanligt utövande inom den amish-kultur som kallas rumspringa. Det innebär att man lämnar sin hemstad vid 16 års ålder tills man tar ett beslut. Beslutet har att göra med huruvida man vill återvända till den stad där man föddes och stanna där för alltid, eller om man vill leva någon annanstans. Det finns inte någon tidsgräns för detta och det kan ta flera år innan man tar ett beslut.
Poängen med detta utövande är att de unga ska kunna se andra delar av livet. Amish-samhället har många restriktioner: de använder inte elektricitet och har väldigt strikta regler. Ungdomarna använder denna tid för att gå ut i världen och göra saker som de inte får göra i sin hemstad. Det är också en tid när de börjar leta efter en partner. Efter rumspringa väljer de flesta amish-personer att återvända hem.
Det var allt… resten kan du se i Captain Fantastic
Det finns många scener i Captain Fantastic som man hade kunnat diskutera ur ett psykologiskt perspektiv, men i den här artikeln har vi bara tagit upp några av dem. Den största frågan som filmen ställer är huruvida det finns ett annat sätt att uppfostra. Och om så är fallet, kanske det också finns ett annat sätt att leva.
Vi tycker du bör se filmen Captain Fantastic om detta låter intressant för dig. Kanske det du får se i filmen ger dig nya perspektiv, kanske inte. Det råder dock ingen tvekan om att det är en intressant film att titta på.
