Hyperaktiva barn: trauma eller stress under barndomen?

22 januari, 2019

Det kan dölja sig en känslig verklighet bakom hyperaktiva barn. Ibland medicinerar vi bara dessa beteenden. Det kan verka förvånande, men vi gör detta utan att förstå de faktorer som ligger bakom vissa beteenden. Vissa barn lider av stress, kommer från kaotiska hem eller lider av emotionella tillstånd.

Vi kommer börja med att påpeka att detta är ett väldigt känsligt ämne. Det är ett är känsligt ämne för sjukvårdspersonalen och ett komplext ämne för familjer med barn som har fått diagnosen ADHD. Det finns först och främst många psykologer, psykiatriker och neurologer som anser att ADHD inte existerar, varken med eller utan hyperaktivitet.

Detta beteendesyndrom visar sig på många olika sätt. Enligt Murphy and Gordon (1998) tenderar det att drabba 2-5% av alla barn. Det kan uppkomma innan 7 års ålder. Om det inte ges en ordentligt diagnos och korrekt behandling är det troligt att dessa barn kan komma att lida av ångestproblem och även depression som vuxna.

Vi har känt till fall med hyperaktiv och impulsiva barn med koncentrationsproblem sedan 1800-talet. Den brittiske pediatrikern Sir George Frederic Still (1868-1941) var den förste som beskrev detta tillstånd. Både kliniska psykologer och psykiatriker försvarar nuförtiden existensen av ADHD.

Det finns dock något som de poängterar över allt annat: vikten av korrekt diagnos.

Pojke som knyter skor.

Hyperaktiva barn har inte alltid ADHD

Det finns nervösa barn som uppvisar utmanande, våldsamma och störande beteenden i skolan. Det finns också barn som är rastlösa och inte kan nå sin fulla kognitiva potential p.g.a. att miljön i klassrummet inte passar deras utbildningsbehov.

Vi har därför två olika verkligheter som inte kan klassificeras på samma sätt under termen ADHD. Det är inte alla till synes lata, störande och bråkiga elever som faller under samma kategori. Dessa barn hade dragit nytta av en skolplan som varit anpassad för deras beteendesyndrom.

Andra barn behöver dock annan typ av hjälp. I vissa fall kan det ligga någon form av trauma bakom ett hyperaktivt barn. Det kan exempelvis handla om kaotiska eller traumatiska familjemiljöer. I dessa fall kommer barnen inte att bli hjälpta av medicin och en förändrad utbildningsplan.

En berömd studie

Nicole Brown är en skolpsykiatriker som arbetar vid John Hopkins sjukhus i Baltimore. Hennes studie publicerades av flera tidningar för ett väldigt specifikt syfte: att informera rörande behovet av precis, känslig och lämplig diagnos.

Dr. Brown presenterade den information hon hade samlat vid ett årligt akademiskt pediatrikermöte. Hon rapporterade att många barn med ADHD inte var hyperaktiva. Dessa barn var stressade och uppvisade tecken på trauma.

I dessa fall fungerade varken beteendeterapi eller medicin. Detta rörde sig om mer känsliga situationer. Hon upptäckte att anledningarna till dessa barns hyperaktivitet rörde sig om dysfunktionella familjer och traumatiska händelser som barnen hade drabbats av.

Föräldrar som bråkar framför dotter.

Vikten av korrekt diagnos av hyperaktiva barn

Läkarna Marc Ferrer, Oscar Andión och Natalia Calvo utförde en intressant studie. Syftet var att särskilja de symptom som uppstått under vuxenlivet mellan trauma, borderline personlighetssyndrom och ADHD. Vi vet att trauma orsakar beteenden som påminner om hyperaktivitet. Då barnet växer växer upp kommer effekterna bli mer allvarliga.

  • Det är därför viktigt att man upptäcker problemet så tidigt som möjligt.
  • Ett okoncentrerat, impulsivt och nervöst beteende är inte alltid ett tecken på ADHD. Detta är något som lärare och vem som helst som dagligen jobbar med barn bör känna till.
  • Ibland är de bakomliggande orsakerna motgångar som barnet stött på, problem inom familjen och stress från barndomen.
  • Barnpsykiatriker och kliniska psykologer vet att det bör utvärdera barnets familj och den komplexa miljö som barnet befinner sig i.
Flicka som spelar schack.

Vi bör dessutom poängtera en annan viktig aspekt. Föräldrar till barn som blivit korrekt diagnostiserade med ADHD vet att de inte har skulden för detta syndrom. De har dock en svår process framför sig. De bör ägna sig åt de behov som ett hyperaktivt barn har med hjälp av stöd från skolan.

  • Ferrer, M., Andión, Ó., Calvo, N., Ramos-Quiroga, JA, Prat, M., Corrales, M., y Casas, M. (2017). Diferencias en la asociación entre el historial de trauma infantil y el trastorno límite de la personalidad o el diagnóstico de trastorno por déficit de atención / hiperactividad en la edad adulta. Archivos Europeos de Psiquiatría y Neurociencia Clínica267(6), 541–549. https://doi.org/10.1007/s00406-016-0733-2
  • Ladnier, RD, y Massanari, AE (2000). Tratar el TDAH como trastorno de hiperactividad por déficit de apego. En TM Levy & TM Levy (Ed) (Eds.), Manual de intervenciones de apego.(pp. 27-65). Prensa Académica. https://doi.org/10.1016/B978-012445860-4/50003-4