De kallar mig självisk för att jag tänker på mig själv

Det kommer alltid ett tillfälle i våra liv när vi äntligen måste ta steget. Vi frigör oss själva från vissa situationer, saker och till och med personer som snarare än att ha erbjudit oss välmående har gjort oss illa. Denna handling av personligt mod ser många som en reflektion av själviskhet. Men när jag tänker på mig själv är det på grund av egenkärlek.

Vi måste även ha i åtanke att denna psykologiska idé aldrig helt förståtts. Traditionellt är idén om egenkärlek ofta relaterad till vissa narcissistiska idéer och till den individualistiska egoism som endast vill gagna sig själv. Detta är inte helt sant.

Detta är en utbredd åsikt bland psykologer och specialister på emotionella frågor. Den säger att vi rent generellt “är lärda inom rationella frågor, men ej läskunniga i emotionella frågor”. Att undertrycka vad du känner eller vill är inte hälsosamt. Det är heller inte hälsosamt att inte kunna respektera och känna empati med andra.

Jag är inte självisk för att jag tänker på mig själv eller säger “nej”. Ingen bör bli stämplad för att denne vågar ta klivet och säga “nu räcker det!”. Vi vill gärna att du reflekterar över allt detta!

Brist på egenkärlek ger bränsle åt våra rädslor

Brist på egenkärlek ger bränsle till våra rädslor och gör oss sårbara. För att förstå denna idé lite bättre måste vi ta steget in i den fascinerande världen av neurovetenskap. Enligt en studie som utfördes vid University of Dartmouth (USA) är området av hjärnan som är associerat med självkänsla och egenkärlek det frontostriatala nätverket. Det är alltså den platsen som aktiveras när jag tänker på mig själv.

Den största aktiviteten i detta starka område av hjärnan är vår självkänsla. En vanlig missuppfattning som folk har om detta är att personer med stark självkänsla och stor egenkärlek nästan alltid är de mest intelligenta och framgångsrika.

Detta är inte sant; åtminstone är de inte relaterade till varandra. Aktiviteten i det frontostriatala nätverket är en reflektion av vår emotionella hälsa. En lägre nivå av aktivitet gör att folk löper högre risk att lida av rädslor, osäkerheter och, i det långa loppet, depression.

Från en emotionell synvinkel söker personer som inte bryr sig och inte värderar sig som de förtjänar istället andra personer för att uppfylla denna roll. För att täcka dessa tillkortakommanden och “känna sig säkra”. De behöver erkännande och tillgivenhet på ett väldigt intensivt sätt. Istället för att vara “självförsörjande” med en god dos egenkärlek, är de fångar under andra människors vilja. Därmed påbörjar de en långsam självförgörelse.

Den subtila kopplingen mellan självkänsla och egenkärlek

Ibland faller vi ned i en subtil förtrollning. Vi tänker att det alltid är bättre att ta hand om vad som ligger utanför oss än att lyssna på behoven som vårt inre ropar ut. Faktumet att detta sker är på grund av utbildningsmönster, olika miljöer eller personerna omkring oss. Och dessa kan kränka vår självkänsla.

Det värsta sker när denna externa formning får oss att behöva andra människors acceptans för att återfå vår känslomässiga stabilitet. Allt detta kommer få oss att gå genom världen som brutna människor. I så många bitar att vi måste “laga oss själva” ännu mer med andra personers regler och övertygelser. Detta tills vi blir upplösta och tomma.

Vi förklarar hur du undviker detta nedan.

Jag tänker på mig själv – så här börjar man

När du ställs inför en skadad självkänsla är det viktigaste att du är medveten om “såret”, “frakturen” som har kopplat bort dig från framförallt dig själv:

• Utöva emotionell kompensation: försäkranden till alla dina rädslor, frågor till din tomhet och lindring för dina sorger ligger inte alltid utanför dig eller hos personerna omkring dig. Du måste söka din egna emotionella kompensation. Kärlek som kan hjälpa dig i detta fall är utan tvivel egenkärlek.
• För att sätta igång vår självkänsla måste vi tänka på följande: att försöka göra andra nöjda är utmattande. Att göra det varje dag för resten av livet kan förgöra oss. Det är inte verkligt, det är inte hälsosamt. Ingen bör anses vara självisk eller cynisk bara för att han säger vad han tycker och utövar den uppriktighet som föds ur respekt, men som även vet hur man sätter gränser för att skydda sig.
• För att höja självkänslan och ha bra egenkärlek bör vi tänka på oss själva som värdefulla människor. Och vi bör fortsätta att göra det, trots våra misstag och våra misslyckanden. För dessa misstag slår inte fast vem du är, det slås fast av huruvida du kan resa dig igen efter att du fallit.

Så istället för att jämföra oss med andra eller låta illasinnad kritik påverka oss, ska vi inte glömma att ge bränsle till bandet av kärlek till oss själva. Ett citat jag har i åtanke när jag tänker på mig själv är från Jiddu Krishnamurti: religion bör helt enkelt vara att veta hur man älskar sig själv.