Den huvudsakliga riskfaktorn för psykiska störningar

Ny forskning utförd i USA bekräftar att negativa upplevelser under barndomen är den huvudsakliga riskfaktorn för psykiska störningar. Dessa leder till djupa konsekvenser, både vad gäller fysisk och psykisk hälsa.

Mentala patologier förblir till stor del ett mysterium för vetenskapen. Orsakerna till dessa tillstånd är något som forskare kontinuerligt söker inom många områden, från genetik till samhället i stort. Efter ett omfattande arbete har en grupp forskare dragit slutsatsen att den största riskfaktorn för psykiska störningar är att ha upplevt motgångar under barndomen.

När man talar om motgångar i en tidig ålder, finns det oftast en anspelning på situationer av övergrepp, antingen fysiska eller psykiska, såväl som traumatiska upplevelser, såsom förluster eller betydande brister. Det är slående hur formell vetenskap och psykoanalys nu möts igen vid samma punkt.

Påståendet att tidiga motgångar är den viktigaste riskfaktorn för psykiska störningar kommer från en studie utförd vid Dell Medical School i Austin, Texas. Dr. Charles Nemeroff, professor och ordförande för avdelningen för psykiatri vid Dells Mulva Clinic för neurovetenskap och chef för Institute for Early Life Adversity Research ledde forskningen.

Den huvudsakliga riskfaktorn för psykiska störningar

Forskarna som ledde denna studie påpekade att motgångar i barndomen inte bara är den viktigaste riskfaktorn för psykisk sjukdom. De noterade också att dessa erfarenheter har andra allvarliga konsekvenser.

För det första har ett barn som har gått igenom svåra eller traumatiska upplevelser en kortare livslängd än ett som växt upp i en stabil miljö. Studien associerar barnövergrepp med en efterföljande utveckling av patologier såsom fetma, stroke, diabetes, cancer och hjärt-kärlproblem.

Ur psykiatrisk synvinkel har barn som upplevt övergrepp en högre risk för att utveckla missbruk, särskilt alkoholmissbruk. De kan också drabbas av depression och alla möjliga psykiska störningar. Dessutom indikerar studien att de med denna typ av traumatisk historia är svårare att behandla med terapi.

Upprörande data

Forskning tyder på att enligt uppskattningar hittills är vart fjärde barn utsatt för någon form av övergrepp eller försummelse. De vanligaste fallen är de fall där det finns emotionella övergrepp, försummelser eller övergivande.

Enligt de insamlade uppgifterna har minst 46 % av patienterna med depression, och 57 % av dem med bipolär sjukdom, denna typ av historia. Uppgifterna visade också att ju tidigare övergreppen äger rum, desto allvarligare blir spåren av dem. Dessutom är dessa patienter mycket svårare att hjälpa.

Samtidigt påverkar allvaret av övergreppen och varaktigheten dem kraftigt. Forskarna framhäver det faktum att alla former av övergrepp under barndomen hur som helst gör en permanent skada. De menar att detta överlägset är den viktigaste riskfaktorn för psykisk sjukdom.

Vård av barn som upplevt övergrepp

Ett av de fakta som denna studie påvisar är att även om emotionella övergrepp och försummelser är de två mest utbredda formerna av övergrepp, är de också de som mest sällan blir behandlade i tid. Detta beror på att de är dolda former av våld som inte lämnar tydligt märkbara spår.

Faktum är att många av de barn som blivit utsatta för dessa beteenden aldrig kommer i kontakt med en psykiatrisk specialist, inte en när de når vuxen ålder. Det beta eftersom att de inte tror eller anser att de är offer för övergrepp.

De har en tendens att komma till en punkt där de är besvikna på livet eller på sina egna prestationer. De letar emellertid inte efter orsaker i tidigare handlingar hos de vuxna som en gång var ansvariga för dem. Många tror att övergrepp endast innebär fysiskt våld.

Överraskande faktum angående riskfaktorn för psykiska störningar

En av de mest överraskande uppgifterna i denna studie är att den är relaterad till genetiskt trauma som överförs mellan generationer. De överlevande offren för den judiska förintelsen har i stor utsträckning studerat detta fenomen. Det är relaterat till en förändring som upptäckts förekomma i spermier och ägg hos personer som genomgått allvarliga psykiska trauman.

Experter menar att i dessa fall, och genom epigenetiska mekanismer, kan effekten av trauman bli genetiskt överförd till nästkommande generation. Detta skulle innebära att många människor utvecklar en speciell typ av stress som kan liknas vid posttraumatisk stress.

Forskarna pekade också på de förändringar i hjärnan som förekommer hos barn som upplevt övergrepp. De tenderar att ha lägre volymer av grå substans, såväl som tunnare dorsolaterala och ventromediala prefrontala cortex. Studien konstaterar att det fortfarande måste utföras mer forskning angående ämnet för att bekräfta de nuvarande resultaten.