Den moraliska licensen – hur används den?
Vem gillar inte att betrakta sig själv som en bra person? Det beror på att det är viktigt att behålla en positiv självbild. Så vad exakt driver en person att göra omoraliska saker? Tja, självlicensiering, även känt som den moraliska licensen, kan vara en förklaring.
Logiken bakom självlicensiering är att man kan göra omoraliska saker bara för att man har betett sig bra tidigare. Här är ett exempel: hur många gånger har du sagt till dig själv “Idag förtjänar jag godis!” efter ett träningspass. Som du kan se handlar det om att motivera en dålig handling så att du inte känner dig skyldig.
Här är några studier om självlicensiering så att du kan fördjupa dig i ämnet. Dessutom kommer du att förstå varför vissa människor blir korrumperade av denna effekt.
“Djupet och styrkan hos en mänsklig karaktär definieras av dess moraliska reserver. Människor avslöjar sig själva helt först när de kastas ut ur de sedvanliga förhållandena i sina liv, för först då måste de falla tillbaka på sina reserver.”
-Lev Trotskij-
Vad forskningen säger om den moraliska licensen
Effekten av den moraliska licensen, varigenom moral tillåter en person att senare bete sig omoraliskt, har varit föremål för många experiment. Olika psykologiska teorier om beteende lyfter fram människors önskan om kognitiv konsekvens i sina tankar, känslor och beteenden.
En ganska spännande undersökning av självlicensiering talar om denna önskan om koherens genom att den visar att människor som beter sig på ett moraliskt lovvärt sätt känner sig mer motiverade att utföra en moraliskt tveksam handling (Merritt, Effron och Monin, 2010).
Studien observerade hur självlicensiering leder till ett brett spektrum av oönskat beteende. Till exempel visade människor mer skadliga attityder efter att ha kommit ihåg de socialt önskvärda saker de gjort tidigare.
Enligt forskarna kan tidigare goda gärningar få människor att känna sig fria att engagera sig i oetiska eller problematiska beteenden som de annars skulle undvika av rädsla för att bli uppfattade som omoraliska.
En annan studie utförd av Jessica Cascio och E. Ashby Plant år 2016 drog följande slutsats angående självlicensiering:
- Att förutse ens engagemang i moraliskt beteende tillåter en person att bete sig omoraliskt.
- Människor som räknar med att utföra moraliskt acceptabla handlingar i framtiden är mer rasistiska.
- Potentiella moraliska licenser beror sannolikt på ackumuleringen av moraliska krediter. Med andra ord, de är berättigade eftersom personen utförde moraliskt korrekta handlingar i det förflutna.
- Fördomar beror på moraliskt beteende.
Moralisk rening
Ett viktigt bidrag till vad vetenskapen vet om moraliska licenser nämner att handlingen att skriva om ens egna positiva eller negativa egenskaper kan påverka donationer till välgörenhet. Och även kooperativt beteende i ett vanligt dilemma (Sachdeva, Iliev och Medin, 2009).
Baserat på dessa fynd, hävdade de tidigare nämnda författarna att den moraliska licensens effekt bäst tolkas som en del av ett bredare ramverk av moralisk självreglering. En där den inre balansen av moralisk självkänsla kommer att avgöra om man kommer att uppvisa moraliskt eller omoraliskt beteende. Det kommer också att slå fast kostnaderna förknippade med prosocialt beteende.
Kort sagt, författarna till studien menar att det att hävda en moralisk identitet leder till att människor rättfärdigar omoraliska handlingar. Men när den moraliska identiteten är hotad är moraliskt beteende ett sätt att återfå en del av den förlorade självkänslan.
Med andra ord, när ens moraliska image är etablerad, är en omoralisk handling motiverad utan rädsla för att förlora den moraliska imagen (självlicensiering). Men när en person uppfattas som omoralisk av andra, kommer denne att utföra positiva handlingar för att återställa sin moraliska image (moralisk rening).
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Cascio, J. y Plant, EA (2015). Licencias morales prospectivas: ¿anticipar hacer el bien después te permite ser malo ahora? Revista de Psicología Social Experimental , 56 , 110-116.
Merritt, AC, Effron, DA y Monin, B. (2010). Autorización moral: cuando ser bueno nos libera para ser malos. Brújula de psicología social y de personalidad , 4 (5), 344-357.
Sachdeva, S., Iliev, R. y Medin, DL (2009). Santos pecadores y pecadores santos: la paradoja de la autorregulación moral. Ciencia psicológica , 20 (4), 523-528.
