Den positiva sidan av att gå sin egen väg

När vi gick i skolan använde vi uttryck som “jag klarade det” eller “jag fick underkänt”. Många gånger var vi inte kapabla att erkänna priset för våra beslut. Vi ursäktade oss med externa saker. Det rätta uttrycket hade varit “jag valde att inte studera” eller “jag valde att göra något annat”. Vi är ofta rädda för att “gruppen”, att alla andra, inte kommer att acceptera oss. Många människor är rädda för att gå sin egen väg.

Friheten med att vara sig själv implicerar två väldigt viktiga saker. Det implicerar att man undviker ursäkter och att man tar ansvar för sina handlingar. Men det är väldigt svårt att gå sin egen väg och vara fri. Fri från ångesten kring att vara omtyckt av alla. Fri från att sträva efter att följa vad andra vill. Att göra vad samhället eller de personer vi har runt oss vill att vi ska göra.

Den frihet som västvärlden försöker försvara och som många andra länder är avundsjuka på. Men det finns en betydligt mer subtil frihet. Det är friheten att välja inom marginalerna av vad vi har, det är vad som verkligen gör oss rädda. För det innebär att vi måste acceptera risken av vad vi är: våra egna beslut. Vi måste ta ansvar.

Friheten och andra människors acceptans

I dagens samhälle är vårt beteende, och även sättet vi klär oss på, kammar vårt hår och pratar, ett format för att söka andra människors acceptans. Det handlar inte om att helt bryta reglerna och göra vad vi vill. Det handlar istället om att hitta en balans mellan vår personliga frihet och vår respekt för andra. Men paradoxen är den att om vi inte accepterar oss själva så kommer andra antagligen aldrig att acceptera oss.

För tillfället indikerar många studier att vi tenderar att visa upp den bästa sidan av oss själva i sociala nätverk. Vi gör detta som ett sätt att söka andra människors godkännande.

Vi publicerar det som vi tror kommer att ge oss gilla-markeringar från andra. Och vi publicerar inte saker som vi tror kommer att bli mindre populära. Detta appliceras också på vårt offline-liv. Vi visar upp de delar av oss själva som vi tror att andra kommer att tycka bättre om.

Det finns även studier som har visat att den del av hjärnan som är aktiverad när en belöning tas emot också aktiveras när vi får andras godkännande. Så vi ser det som en belöning. Det är kul att få belöning från andra, men det kan inte vara den motor som driver våra liv. Vårt livs motor måste vara vad vi själva vill.

De positiva och negativa sidorna av att gå sin egen väg

Det finns antropologiska studier som hävdar att detta sökande efter godkännande har rötterna hundratusentals år tillbaka. Förr i tiden var vi beroende av en grupp för att överleva. En person kunde inte överleva själv i den omgivningen. Vi har kommit att associera frihet med att gå sin egen väg. Exempelvis, om gruppen inte accepterar mig så kommer jag att vara fri, men jag kommer att vara ensam.

En undersökning som publicerades förra året av Perspectives on Psychological Science visade på nya fynd när det kommer till hur ensamhet påverkar livskvaliteten. 70 tidigare studier analyserades, utförda mellan 1980 och 2014 angående hur ensamhet, social isolering och att leva ensam påverkar livslängden.

Det slogs fast att social isolering är associerat med en tidigare död. Med social isolering menar vi att ha få eller inga sociala kontakter, eller att utföra få eller inga sociala aktiviteter. Därför ökar dessa personers risk för tidigare död med 29%.

Men ensamhet i de stunder vi reflekterar och lär oss vilka vi är har en annan mening. Att söka bekräftelse från andra kan få oss att känna oss ensamma. Men att acceptera oss själva och lära från våra misstag kommer att hjälpa oss att lära känna personen vi verkligen är.