Idag ska jag hitta allt det goda livet har redo för mig
Jag har beslutat att jag kan, att jag måste och att jag förtjänar det. Idag ska jag sätta på mig mina nya skor och min förnyade energi. Jag ska låta livet rufsa till mitt hår och skratta, dansa, krama. För allt det goda rufsar till vårt hår och lyfter vår själ. Jag tror det är dags att jag sätter på mig skorna igen med denna nästan bortglömda känsla.
Alla genomgår vi perioder när vi plötsligt säger “det räcker nu” till oss själva. Mental utmattning eller press från omgivningen sliter bort fjällen på den sjöjungfrustjärt som vi tidigare njöt av när vi simmade genom våra personliga oceaner. Men att säga “det räcker nu” är inte alltid tillräckligt för att skapa den förändring vi önskar.
“Vi har skapats för större saker, att älska och bli älskade.”
-Moder Teresa-
Fraser såsom “jag förtjänar det bästa”, “det är dags att sätta mig själv först” eller “jag har rätt att vara lycklig” är talesätt vi säger till oss själva om och om igen, men som i slutänden helt saknar effekt. Trots att vi tror att livet kanske har sparat något gott åt oss runt hörnet så är det inte alls lätt att ta steget framåt mot det extraordinära. Detta gäller i synnerhet om vårt sinne är fast beslutet att hålla sig till det vanliga, till det förutsägbara.
Förändringar mot det sublima kräver inte ett planerat möte. Vi måste inte fråga om vår tur eller vänta på en fallande stjärna för att be om vår önskan. Ett lyckligare liv och det goda i livet kräver bara en sak: en lyckligare hjärna.
Den utmattade hjärnan och de stängda fönstren
Har du någonsin stannat upp för att tänka på hur många tankar vi har på en dag? Neurologer älskar dessa typer av frågor, så det tog dem inte lång tid att ge oss ett svar: runt 50 000. Men det är värt att nämna att nästan 80% av dessa inte har någon som helst användning. De flesta av dem är repetitiva, mekaniska eller till och med besatta.
Den utmattade hjärnan är ekot från ett olyckligt sinne. Detta tåg av handikappande tankar reser längs med spåren bestående av “om jag hade…”, “om andra låter mig…” eller “jag är inkapabel att…”. I dessa infertila och ogästvänliga hjulspår kan sinnet ibland beskylla personerna omkring oss för alla våra olyckliga stunder. På så sätt fortsätter vi att ge bränsle åt den trötta hjärnans motor – den splittrade hjärnan som är inkapabel att lösa problemet.
Så att stänga fönstret till vårt sinne på detta sätt kommer bara få oss att lyssna på ekot från en fantastisk viskning: den som kommer från rädsla, obeslutsamhet och förtvivlan. För att komma i kontakt med det goda som erbjuds oss måste vi ha en öppen attityd. Detta låter två fantastiska processer integreras i sinnet: återvinning och skapande.
Vi är säkra på att du återvinner i ett försök att ta hand om miljön och planeten. Vårt sinne behöver också “vårdas”. Många av våra tankar har nämligen inget syfte alls, så istället för att ansamla dem måste vi börja återvinna dem. För detta finns det inget bättre än att omvandla ett “jag kan inte” till ett “jag förtjänar en chans att prova det”.
Vi kommer också få ett friskare sinne om vi optimerar oss själva gällande skapande och hantering av våra tankar. Idéerna, målen och de nya attityderna skapar, förstärker eller försvagar kopplingar mellan neuronerna i vår hjärna. Med nya tankar kommer nya och kraftfulla känslor för att säga farväl till det där utmattade sinnet med stängda fönster.
Det goda i livet: förmågan att anta nya perspektiv
För att förstå magin hos vår hjärna och våra känslor bjuder vi in dig att göra ett litet experiment. Ta ett foto eller skriv ut ett vackert landskap. Sätt nu näsan mot bilden. När du försöker fokusera uppmärksamheten på motivet kommer du bara kunna urskilja en suddig dimma som inte påminner om något.
Våra trötta sinnen fungerar på samma sätt. Det är inte alls berikande för oss att överväga saker från detta perspektiv. Men om vi rör oss bort från det kommer gradvis en värld börja öppna upp sig, full av möjligheter och inspirerande skönhet. Att etablera avstånd mellan oss själva och många av sakerna omkring oss är något positivt. Det gör oss medvetna om att inget, absolut inget, har tillräcklig makt över oss för att göra oss till slavar.
Nycklar för att vara mottagliga för det goda livet kan ge oss
University of California utförde en intressant studie om lycka från ett neurologiskt perspektiv, som var lika praktiskt som upplysande. Studien ledde till en bok vid namn Train Your Brain to get Happy. I denna bok förklarar man hur våra tankar skapar förändringar i våra “grå celler”. Detta skapar ett kraftfullt, känslomässigt material där balans och välmående andas.
För att vara mottaglig för möjligheterna räcker det inte med att säga “jag ska finna min lycka“. Innan vi installerar nya tankar måste vi bli av med de gamla.
Att ställa frågor till oss själva tvingar oss ibland att fokusera vår uppmärksamhet på dessa frågeställningar och använda våra resurser till att lösa dem. En bra fråga är som en dammsugare som kan suga upp allt som inte är hjälpsamt, som gör skada. Istället för att tänka “jag vill vara lycklig” är det bättre att fråga “vad hindrar mig från att vara lycklig?“. När vi ställt denna fråga är det dags att reflektera.
Å andra sidan finns det aspekter som måste vara tydliga i våra sinnen. Personer som vill bli lyckligare jämför inte sig själva med andra. De uttalar heller inte villkorliga fraser (om jag hade detta, om jag var på det sättet, om andra märkte det…).
Tala i presens, var stabil med dina mål och mät inte dina förmågor baserat på andra. Vårda också inspirerande, uppfriskande och kreativa tankar. Kom framförallt ihåg att endast öppna sinnen ser extraordinära saker där andra ser ordinära saker.
Bilder av Marie Desbons och Milla Marquis.