Det våra mor- och farföräldrar behöver är kärlek och tålamod

31 augusti, 2017 i Känslor 0 Delat
Händer

Kanske våra mor- och farföräldrar inte har den energi som de en gång hade. Det kan vara svårt för dem att röra sig. De kanske inte kommer ihåg vem du är. Kanske deras röster ibland fallerar när de pratar med dig. Eller så kan de irritera dig genom att inte se något positivt under dagarna.

Det kan vara så det är och det kan vara så det måste vara, för våra mor- och farföräldrar följer rutiner och har behov som vi inte förstår. Faktum är att vi yngre individer inte riktigt kan förstå logiken bakom deras krav och den där ”subtila själviskheten” som vi ser i deras ord.

Men vi kan säga att vi lever i ett samhälle där samhället avpersonaliserar de gamla och tar bort deras humanitet. Den oro som de uttrycker har ofta att göra med deras behov att bekräfta sin identitet.

Skägg

När dina äldre gör dig obekväm, kom ihåg detta…

När dina äldre gör dig obekväm, kom ihåg att de utövar sin rätt att ta beslut i en fas av sina liv där de tenderar att vara helt beroende av andra. Låt inte ditt tålamod fallera för att de går långsamt. Bli inte irriterad om de skriker, gråter eller upprepar orden.

När det äldre personer säger gör dig otålig, glöm inte att det kan vara den sista gången du hör den historien. Älska dem i deras ålderdom, ge dem vad de behöver. Det spelar ingen roll hur långsamt de går. De behöver ditt stöd, din omtanke och din kärlek.

”Det uppstår alltid en förändring inom en familjs historia, där åldrar ackumuleras och överlappar och den naturliga ordningen inte längre har någon logik. Det är då en son blir sin fars far.

Det är då en far blir äldre och börjar jogga som om han gick genom dimma. Sakta, sakta och utan precision. När en av föräldrarna som höll din hand så starkt när du var liten inte längre vill vara ensam. Det är då fadern, som en gång var så stark, blir svagare och måste hämta andan två gånger innan han reser sig upp.

Det är då fadern, som en gång gav kommandon och order bara suckar och letar efter dörrar och fönster som nu verkar vara så långt borta. Det är då föräldern, som innan var hårt arbetande, inte lyckas sätta på sig sina egna kläder och inte kommer ihåg att ta sin medicin.

Och vi, som barn, kommer bara acceptera att vi nu är ansvariga för detta liv. Den äldre är nu beroende av oss för att kunna dö i frid.”
-Fabricio Carpinejar-

Par

Mor- och farföräldrar är inte som barn

Folk säger att de gamla är ”som barn” eftersom de kräver tålamod, uppmärksamhet och omtanke. De kanske under vissa tillfällen kräver vår uppmärksamhet och skydd på ett paternalistiskt sätt. Men det innebär inte att vi måste prata med dem som barn.

Vi kan inte behandla dem som om de inte visste något, för detta är personer med oerhört rika livshistorier. Att förenkla språket som om man pratade med ett barn eller att inte ha i åtanke deras förmåga till beslutsfattande är ett felaktigt sätt att behandla dem på.

Att prata med dem som om de vore barn kommer bara att producera undvikande beteende.

Park

Mor- och farföräldrar ska inte behandlas som barn, för det är de inte. De är äldre som, p.g.a. sin ålder och olika åkommor, har vissa begränsningar som de måste leva med. Att behandla dem naturligt ger dem möjligheten att acceptera sina begränsningar och även känna till sina dygder.

Det är viktigt att vi analyserar dålig behandling av de gamla, vilket ofta är mycket vanligare än vad vi skulle vilja tro. Det är tyvärr så att fysiskt och psykologiskt våld ofta kännetecknar relationen mellan mor- och farföräldrar och de som vårdar dem.

Att inte låta dem ta sina egna beslut i det dagliga livet, att neka dem assistans, att erbjuda dem för mycket eller för lite medicin, att lämna dem utan tillsyn och att missköta dem, oavsett om det är emotionellt eller fysiskt, är de vanligaste formerna av denna dåliga behandling.

Händer

Oändlig kärlek och oändligt tålamod, nycklarna till deras omvårdnad

Även om det kan verka utmattande att ta hand om våra mor- och farföräldrar, kan vi inte glömma att denna ledsamhet och utmattning är en del av den sorgeprocess som vi måste utföra. Det är en del av det adjö till den del av vår själ som tillhör dem.

Med dem kommer det att försvinna allt vi har delat med dem och det kommer inte att finnas kvar några vittnen. Det kräver utan tvekan ett stort inre arbete, vilket livet ger oss möjligheten att utföra. Vi bör inte gå miste om denna möjlighet.

Det som våra mor- och farföräldrar behöver är oändlig omtanke och oändligt tålamod. Båda är fundamentala ingredienser för deras omvårdnad. Båda lindrar deras ångest över sina förlorade förmågor och deras farväl till själva livet.

MER FÖR DIG