Din styrka finns i din sårbarhet
Jag är sårbar, det erkänner jag. Men vem är inte det? Det finns vissa saker i livet som sårar oss alla. Det finns aspekter av våra dagliga liv som påverkar oss och som ibland gör oss mer ömtåliga. Ingen föds med en ogenomtränglig sköld; den sort som håller gråten tillbaka när livet levererar ett hårt slag.
Vi har inte en sköld som skyddar oss från ensamhet när vi ser tomheten i ett hus som nu står tyst efter att leenden en gång dansat där. Våra rädslor är våra och det gör ingen nytta att täcka dem likt glaskulor i ett barns ficka.
Vi kommer alla ihåg det där misstaget som kan ha förändrat våra liv. Vägen vi inte kunde korsa eftersom de lurade oss eller för att vi inte var tillräckligt modiga. Det finns personer som fortfarande gömmer ärren från en svår barndom. Eller förräderiet från en familj som inte fanns där när de behövde den som mest. Vem har inte varit sårbar vid vissa ögonblick?
Det har vi alla. Men som man säger: i sårbarhet finns även vår styrka. Den typ som kan ge oss lindring och viljan att resa oss upp igen. Att plocka upp vår aska och skriva boken om vårt liv med den, fyllda med nya livsläxor. De vi först klurade ut genom våra tårar.
Min sårbarhet, min styrka
Vi lever i ett samhälle som lär oss att de starkaste är de mest kapabla. Reson värderas högre än känslor. De som kan gömma sina känslor för att uppnå sina mål ses som förebilder. Vi uppfostrar till och med våra barn med idén att det alltid är bättre att de gömmer sina tårar, att de håller tyst och härdar ut istället för att uttrycka vad som sker inom dem.
Det finns många barn som söker efter privata vrår där de gömmer sig under sin uppväxt. Personer som kommer nå vuxen ålder och gömma många av sina känslor, försöka visa upp en falsk styrka, falsk beslutsamhet. De ser, accepterar och håller tyst samtidigt och agerar som om inget sårar dem; som om att de är osårbara.
Men inget av detta är verkligt. Att gömma våra känslor kommer ge oss många problem i det långa loppet. Vi blir oförmögna att bearbeta allt i vår komplexa, inre värld: rädsla, ilska, vrede, osäkerhet… Hur kan vi göra det om vi alltid blivit tillsagda att vi måste agera som om inget påverkar oss?
Det finns många konsekvenser av att inte veta hur vi “accepterar” vår sårbarhet. Ögonblicket när ett element av rädsla, fasa eller osäkerhet dyker upp kommer vi bara ha två alternativ: stå där paralyserade och utan förmåga att reagera, eller fly från situationen. Att inte acceptera att vi är ömtåliga på insidan får oss att bygga en falsk sköld åt oss själva, som förr eller senare kommer slås ned. Det är nödvändigt att acceptera våra svagheter. Jag vet att det finns saker som sårar mig, och jag accepterar, förstår och försöker sedan övervinna dem.
Sårbarhet och motståndskraft
Alla, absolut alla, har vi den fantastiska kapaciteten att övervinna motgångar. Svårigheter. Mörker och rädsla. Motståndskraft är ett frö vi alla har inom oss i djupen av vårt väsen; vi måste bara veta hur vi får det att växa när vi behöver det.
Kom bara ihåg:
1. Du måste inte låtsas vara stark. Du kan inte bära med dig så många bördor som du tror. Du är inte en stålkvinna eller stålman. Vi har alla våra begränsningar, och om du inte är medveten om detta kommer det komma en dag när du faller till marken. Skydda dig själv, sätt gränser och var medveten om hur långt du kan gå. Känn din sårbarhet och skydda den.
2. Det är möjligt att du redan är väldigt medveten om din sårbarhet. Men var försiktig: att vara sårbar är inte ett permanent stadium. Det är att veta hur vi erkänner att vi kan såras, att det finns saker som orsakar oss smärta. Först måste vi inse det så att vi senare strategiskt kan försäkra att vi alltid kommer fortsätta röra oss framåt. Att vi alltid kommer bibehålla vår helhet.
3. Ibland vässar livet sin grymmaste sida och får oss att vandra den svåraste vägen. Livet tenderar som du vet att ofta medföra allvarliga bieffekter. Men om du utvecklar din motståndskraft kommer du kunna skydda din integritet och i slutänden bli starkare. Det är inte en enkel mening tagen från en självhjälpsbok; det är en absolut verklighet. En strimma hopp som du alltid kommer kunna hitta inom dig och hålla fast vid med all din styrka för att fly från situationen. Du är modigare än du tror, för även om det kan komma som en överraskning är din sårbarhet även din styrka.