Din verklighet är inte min

Jag är redo att dela denna reflektion med dig. Det är en chansning eftersom du, personen som sitter på andra sidan av skärmen, kanske inte delar den, men det är en del av detta oändliga spel… Din verklighet är inte min.

I takt med att du läser mer kommer du förstå.

Vi ser inte saker som de är; vi ser saker som vi är…

Min och din verklighet

Stanna upp ett ögonblick och tänk på saken.

Du, med alla dina dygder och brister, erfarenheter och hopp, var du än befinner dig… Du ser på ditt liv och vad som händer i det i enlighet med dina egenheter och preferenser.

Jag, med alla mina dygder och brister, erfarenheter och hopp, var jag än befinner mig… Jag ser på mitt liv och vad som händer i det i enlighet med mina egenheter och preferenser.

Och i våra dialoger med andra försöker vi dela våra världar, ibland i tron att de är desamma. Detta är anledningen till att det ibland är så svårt att komma överens eller förstå varandra.

Vi kanske båda faktiskt har insisterat på samma handling eller att vara deltagare i samma situation, men vi har både upplevt den på vårt eget sätt i enlighet med våra egna upplevelser, våra preferenser och vår tro etc. Alltså i enlighet med hur vi själva är.

Detta är anledningen till att varje åsikt är lika giltig som vår egen och till att livet samt våra verkligheters uppbyggnader är så subjektiva. Du med alla dina upplevelser, jag med allt mitt bagage, observerar vad som verkar vara samma sak, bara för att bilda varsin verklighet.

Låt oss ta en titt på ett exempel:

Vi har båda blivit inbjudna till en fest och vi har båda beslutat att gå. Men strax innan du ger dig iväg ringer en vän till dig för att bekräfta att du fått jobbet på hans företag. En position du innerligt ville ha. Jag har å andra sidan grälat med min partner, och vi beslutade att göra slut. Vad min kropp säger till mig är att stanna hemma. Men jag tar mod till mig då jag tror att jag bara kommer sjunka ännu djupare om jag stänger in mig i mig själv. Så jag beslutar att fullfölja planerna jag hade.

Vi träffas där. Du sprudlande av glädje och jag drunknande i en sorg jag försöker dölja.

Trots detta äter, pratar och dansar vi… Och vid en punkt under kvällen påminner en sång mig om honom. Jag kan inte undvika den och festatmosfären börjar bli något förvirrande, nostalgisk och melankolisk för mig. Medan du fortsätter dansa, upprymd som om det inte fanns någon morgondag… Och i slutänden beslutar jag att gå hem. Du vill fortfarande stanna lite längre.

När jag tänker tillbaka på festen kvällen innan, kommer jag ihåg den sång som gjorde mig ledsen. Rätterna han gillade så mycket och den konstanta masken jag hade på mig så att ingen skulle märka av min sorg och koppla den till vårt avslut. Medan du kommer ihåg ditt entusiastiska dansande och att du var mer utåtriktad och underhållande än vanligt.

Det verkar nästan som att vi var på olika fester, eller hur? Saken är den att det var samma, men du hade en storslagen upplevelse medan min var minimal eftersom vi både lade uppmärksamhet på olika saker.

Vill du ha fler bevis?

Ofta när vi talar om känslor eller abstrakta koncept som kärlek, vänskap, tillit eller frihet, tror vi att vi talar om samma sak, men det finns skillnader.

Jag föreslår att du ber en vän beskriva vad dessa koncept betyder för denne; du kommer bli överraskad över hur hans eller hennes nyanser och syn på dem skiljer sig från dina.

Det är därför det är så viktigt att vi under konversationer ber andra människor berätta vad ämnet ifråga betyder för dem. På så sätt kommer du få reda på deras perspektiv. Deras värld, deras verklighet.

Ett möte mellan två personer är två världars sammanflöde; två verkligheter som måste förenas om vi ska kunna utbilda och lära känna varandra.

Det är därför vi måste vara uttryckliga med den andra personen och försöka att inte kräva eller tvinga på denne vår egen vision. Ha i åtanke vad jag har genomlevt; det har inget att göra med din erfarenhet.

Kom ihåg att vi inte ser saker som de är, utan som vi är; och våga upptäcka andra världar, en annan verklighet!