Känn till dina självaspekter, men fixera dig inte vid dem

I denna artikel lär du dig allt om självaspekter.

Skriven och verifierad av psykologen Alicia Escaño Hidalgo.

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Idag ska vi lära oss mer om flera olika begrepp, bl.a. självdiskrepans, självaspekter och självkomplexitet.

Många social-psykologiska teorier har försökt att definiera vad jaget är.

Från William James, som i slutet av 1800-talet gjorde en åtskillnad mellan “mig” som föremål för upplevelser och “jag” som observatör, till den mest ortodoxa psykoanalysen.

Jaget är den delen av dig som hänvisar till dig själv. Det ger din identitet mening och avspeglar hur du ser dig själv som aktör i dina livserfarenheter.

Även om mänskliga varelser bara har ett unikt väsen så består det av mer än ett jag. Du är summan av flera olika roller eller självaspekter – jag ur det förflutna, nuet och framtiden.

Ett bra sätt att bibehålla en sund självkänsla är att vara medveten om sina olika jag. Värdera och acceptera dem, men smält inte samman med ett av dem. Tänk på att inget av dina olika jag omfattar allt vad du är.

Varför är detta så viktigt? Jo, för om du någon gång i ditt liv genomgår en upplevelse eller en rad upplevelser som försvagar eller sårar ett av dina “jag”, är det ingen katastrof.

Dina andra jag, de som fortfarande är intakta, kan kompensera för det svaga och mildra smärtan.

Men om du fjättrar dig vid en speciell aspekt av den du är så upplever du ett stort hot så snart någon omständighet sätter denna aspekt på prov. Det gör det mycket svårt för dig att hantera ditt dagliga liv.

Låt oss ta en titt på några psykologiska teorier som försöker definiera jaget och dess förhållande till emotioner och självkänsla.

Higgins syn på självaspekter – självdiskrepansteorin

Edward Tory Higgins utvecklade självdiskrepansteorin, vilken fokuserar på internaliserade normer som han kallar “självguider”.

Han menar att jaget inte är ett enhetligt begrepp. Enligt Higgins finns det två kognitiva dimensioner som vi kan använda oss av för att mäta olika självtillstånd: självets domäner och självets perspektiv.

Det sistnämnda kriteriet avser den uppfattning personen har om sig själv. Dessutom inkluderar det den uppfattning personen tror att närstående individer (partner, familj, vänner, osv.) har om honom.

Självdiskrepansteorin föreslår att det finns olika självdomäner baserade på personens egna och andra människors perspektiv.

Dessa är: det faktiska jaget (vad jag är), det ideala jaget (vad jag skulle vilja vara), borde-jaget (vad jag borde vara), det potentiella jaget (vad jag skulle kunna vara) och det framtida jaget (vad jag hoppas kunna vara).

För Higgins är det faktiska jaget utgångspunkten för din självuppfattning. Vad du vet om dig själv och vad andra vet om dig. Dina andra jag är dina självguider, som talar om för dig vart du är på väg och vart du vill gå.

Så länge det inte finns för stor diskrepans mellan dina olika jag-representationer kommer du att ha en god självkänsla.

Förutom det kommer du förmodligen uppleva vissa känslor om du fäster särskild uppmärksamhet vid eller smälter samman med ett visst jag.

Skulle det exempelvis vara så att ditt borde-jag har för stor betydelse och du är fixerad vid det, kommer du att bli besviken om något stympar det.

Och om du är besatt av ditt ideala jag men har svårt att uppnå dina mål så kommer du att bli frustrerad.

Självguiderna är positiva och hjälper dig att växa. Det gäller dock att inte bli alltför fäst vid något speciellt jag. Istället måste du se till att vårda ditt faktiska jag, ditt sanna jag.

Linvilles modell för självkomplexitet: självaspekter och differentiering

Patricia Linville formulerade en modell bestående av fyra delar som avser olika självrepresentationer och självkomplexitet med emotionella variationer.

Modellen utgår först från att jaget är kognitivt representerat i form av olika aspekter.

Dessa aspekter beror delvis på antalet sociala roller som en person utövar i sitt liv (t.ex. maka, mamma, advokat, osv.) och på den typ av mänskliga relationer hon upprättar (kollegiala, rivaliserande, stöttande, moderliga).

De hänger även på de aktiviteter hon ägnar sig åt (pokerspel, simning, skrivande) eller på personliga egenskaper (ambitiös, kreativ, osv.).

Var och en av dessa självaspekter organiserar en samling omdömen och egenskaper som beskriver jaget. Några sådana är personlighetsdrag, fysiska egenskaper, förmågor, preferenser, målsättningar och personliga minnen.

De organiserar dem på ett sådant vis att självaspekterna skiljer sig från varandra genom att de innefattar olika särdrag.

Linville definierar självkomplexitet med utgångspunkt från två element: antalet självaspekter och differentieringsgraden av dessa aspekter.

Personer med hög självkomplexitet organiserar sin självkännedom utifrån ett större antal självaspekter och de gör större åtskillnad mellan dem.

I den meningen är det normalt att känna sig nöjd med en del av sina roller och mindre nöjd med andra. Exempelvis kan en kvinna känna sig stolt över sig själv som mamma samtidigt som hon skäms över sin arbetsprestation.

Låt oss säga att du har hög självkomplexitet (många väldifferentierade självaspekter). Följaktligen blir dina känslomässiga reaktioner mindre extrema när något “skadar” en av dina självaspekter.

Det som påverkar dig som mamma behöver inte ha någon effekt på den du är som arbetstagare, dotter, syster eller väninna.

Sammanfattning

Det är hälsosamt att upprätthålla vissa självguider under loppet av ditt liv. De hjälper dig att sätta upp livsutmaningar och mål.

Dessutom hjälper de dig att vara konsekvent och att jobba för det du vill ha och det du tycker du förtjänar. Som Linville framhåller är det samtidigt bra att ha olika självaspekter.

Men se till att du bibehåller självkomplexitet och akta dig för att fästa dig för mycket vid något särskilt av dessa jag.

För att skydda din självkänsla och behålla ett jämnt humör är det viktigt att du är medveten om alla dina självaspekter och självrepresentationer. Jobba med dem, förbättra dem, men undvik att definiera dig enbart utifrån en av dem.

Om du jobbar med att inte fästa dig för mycket vid någon särskild självaspekt så kommer du vara mycket bättre rustad för att hantera livets upp- och nedgångar. Se det som att inte lägga alla ägg i samma korg.

Vad som än händer med en av dina särskilda självrepresentationer kommer få mindre betydelse för din självkänsla och ditt humör. Förklaringen är att du har så många andra att falla tillbaka på.

Som Patricia Linville säger så skyddar en hög självkomplexitet dig i dåliga tider, men den hjälper dig även att hålla fötterna på jorden i goda tider.