Dissociativ identitetsstörning (personlighetsklyvning)

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 30 april, 2023

Psykologer kategoriserar dissociativ identitetsstörning som ett uppehåll eller avbrott i den normala integrationen av medvetandet, minnet, identiteten, känslorna, uppfattningen, den fysiska identiteten, den motoriska kontrollen samt beteendet. Dissociativa symptom kan potentiellt påverka alla områden av den psykologiska funktionen.

Dissociativa störningar uppstår ofta efter någon form av traumatisk upplevelse. Närheten till trauma influerar många av symptomen. Generellt definierar forskare fysiskt trauma eller psykologiskt trauma som en händelse som djupt hotar livet eller välmåendet för en person.

De klassificerar även effekterna händelsen har på den mentala strukturen eller det emotionella livet hos offret för traumat.

Typer av dissociativt beteende

Enligt den senaste versionen av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) kan dissociativa störningar klassificeras på följande sätt:

• Dissociativ identitetsstörning (multipel personlighetsstörning)
• Dissociativ amnesi
• Personlighetsförändring/overklighetskänsla
• Andra specificerade dissociativa störningar
• Ospecificerad dissociativ störning

I denna artikel kommer vi fokusera på dissociativ identitetsstörning.

Dissociativ identitetsstörning

Vad är dissociativ identitetsstörning?

Forskare definierar dissociativ identitetsstörning som närvaron av två eller fler distinkta personligheter eller att man upplever sig vara besatt. Det är mer känt under namnen multipel personlighetsstörning eller personlighetsklyvning.

Många filmer handlar om denna störning, med mer eller mindre pricksäkerhet. “Evas tre ansikten”, “Fight Club” och “Mina jag & Irene” handlar alla om denna störning. I samtliga tre har protagonisten olika personligheter. Dessa personligheter visar sig på olika sätt; det är som om flera personer samexisterar i en och samma kropp.

Huruvida dessa personligheter visar sig beror på olika faktorer. Psykologiska motivationer, stressnivåer, kultur, interna konflikter och emotionell tolerans spelar alla en roll. När en person med denna störning utsätts för utdragna och allvarliga perioder av psykosocial press, kan denne uppleva kontinuerliga perioder av identitetsstörningar.

Uttrycket av alternativa identiteter är väldigt uppenbart, men inträffar inte alltid.

I fall där patienten inte direkt uppvisar tillstånd av alternativa personligheter, kan störning identifieras med två grupper av symptom:

• Plötsliga förändringar eller avbrott i “jagkänslan”
• Återkommande dissociativ amnesi

Den observerade och observatören

Individer med dissociativ identitetsstörning (DID) talar om en plötslig känsla av att bli avpersonifierade observatörer för sitt eget tal och sina egna handlingar. De kan även känna sig maktlösa inför att stoppa detta.

De rapporterar även om att de uppfattar röster. Det kan vara rösten från ett barn, gråt, rösten hos ett spirituellt väsen etc. I vissa fall kan det finnas flera röster. De är oroväckande och oberoende av individens tankar. Patienten har heller ingen kontroll över dem.

Starka känslor, impulser eller tal kommer ibland plötsligt. Personer med DID kan inte kontrollera dessa impulser och upplever inte en känsla av personlig tillhörighet (“jagkänsla”). Patienter rapporterar att dessa känslor är störande.

Attityder, perspektiv och personliga preferenser (mat, aktiviteter, kläder etc.) kan förändras plötsligt och sedan bytas tillbaka. Patienter kan även känna som om deras kroppar är annorlunda. Exempel inkluderar att känna sig som ett litet barn, en väldigt muskulös person, en gammal kvinna etc.

Även om majoriteten av dessa symptom är subjektiva, kan familj, vänner och läkare observera många av de abrupta avbrotten.

Dissociativ amnesi – när något utöver minnet fallerar

Dissociativ amnesi är amnesi som orsakas av en traumatisk eller stressig händelse. Den producerar oförmågan att komma ihåg viktig personlig information. Människor får minnesluckor som kan löpa över minuter eller till och med decennier av deras liv.

Dissociativ amnesi hos personer med DID visar sig på tre primära sätt:

• Som luckor i långtidsminnet av viktiga personliga händelser (perioder av barndomen och ungdomen, giftermål, förlossningar etc.).
• Avbrott i korttidsminnet (vad som hände idag, hur man använder en dator, läser, kör bil etc.).
• Att finna bevis för dagliga handlingar som de drabbade inte minns att de utfört. Till exempel att hitta märkliga föremål i butikskassar, oförklarliga skador etc.).

Dissociativ fugue – resor du inte minns

Dissociativ fugue är resor långt från hemmet eller arbetet, med oförmågan att komma ihåg det förflutna och förvirring angående tidigare identitet. Personer med DID upplever dessa fugues ganska ofta. De rapporterar att de plötsligt befinner sig på stranden, på jobbet, på en nattklubb etc., utan att minnas hur de kom dit.

Besatt av en “ande”

När någon med DID upplever besittning så blir identiteten vanligtvis den av en “ande” (övernaturligt väsen) eller en okänd person som tar över kontrollen. Personen med DID börjar tala eller agera väldigt annorlunda än normalt.

Till exempel kan individens beteende få det att verka som om “spöket” av en flicka som begick självmord för många år sedan i samhället ifråga, tar över dennes personlighet. En demon eller ett gudomligt väsen kan också ta över.

Detta orsakar en avsevärd försämring och detta väsen kan kräva att individen själv eller familjemedlemmar bestraffas för tidigare händelser. Mer subtila perioder av identitetsförändringar följer ibland.

Men majoriteten av dessa “besattheter” är normala. Generellt är de en del av ett spirituellt utövande och innebär inte att personen lider av DID.

Identiteterna som kommer upp till ytan vid DID gör det fler än en gång. Vidare så vill individen inte ha dem, de är ofrivilliga och de orsakar avsevärd klinisk skada och försämring. De är heller inte en del av ett brett accepterat kulturellt eller religiöst utövande.

Drag som är associerade med dissociativ identitetsstörning

Personer med DID har vanligtvis problem med depression, ångest, substansmissbruk, självskadebeteende och icke-epileptiska krampanfall. De försöker ofta dölja symptomen. De är ofta även omedvetna om avbrotten, amnesin etc.

Många av dessa individer rapporterar dissociativa tillbakablickar (flashbacks). Under dessa episoder återupplever de sensoriskt tidigare händelser som om de skedde i nuet. De tenderar även att rapportera flera typer av mellanpersonliga övergrepp under barndom och vuxen ålder.

Självstympning och självmordsbeteende är vanligt.

Dessa personer löper högre risk för att hamna i ett hypnotiskt tillstånd och dissociation. Termen dissociation beskriver en rad olika upplevelser som inkluderar allt från en lindrig känsla av avstånd från omgivningen till allvarligt fysiskt och emotionellt avståndstagande.

Den huvudsakliga egenskapen hos alla dissociativa fenomen är ett avstånd från verkligheten. Detta skiljer sig från en förlust av verklighet, vilket är vad som sker vid psykos.

Hur utvecklar man dissociativ identitetsstörning?

Uppkomsten av DID associeras med överväldigande upplevelser, traumatiska händelser och/eller övergrepp i barndomen. Den kompletta sjukdomen kan visa sig för första gången vid alla åldrar.

Plötsliga identitetsförändringar under barndomen kan helt enkelt vara tonårskriser eller det inledande skedet på en mental störning. Äldre personer kan drabbas av humörstörningar, tvångssyndrom, paranoia etc. Vid hög ålder invaderar minnen progressivt medvetandet hos individen.

Följande faktorer kan utlösa psykologisk försämring och identitetsförändringar:

• Individen undertrycker en traumatisk situation.
• Individen har barn som nått samma ålder som när han eller hon själv föll offer för övergrepp eller trauma.
• Det finns en historik av traumatiska upplevelser. Detta inkluderar till synes inkonsekventa saker, såsom en motorcykelolycka.
• Den eller de som begick övergreppen dör eller drabbas av en dödlig sjukdom.

Vilka är riskfaktorerna för att utveckla DID?

Psykologer associerar fysiska och sexuella övergrepp med högre risk för DID. De beskriver även andra typer av traumatiska upplevelser. Dessa inkluderar medicinska och kirurgiska procedurer under barndomen, krig, barnprostitution och terrorism.

Kultur och dissociativ störning

På platser där “besittning” är vanligt (på landsbygden i utvecklingsländer) eller bland religiösa grupper, kan fragmenterade identiteter ta formen av besittande andar, gudomligheter, demoner, djur eller mytologiska karaktärer.

Men vi måste komma ihåg att det finns typer av besittning som inte är i linje med identitetsstörning. Med DID måste besittningen vara ofrivillig, orsaka lidande och vara okontrollerbar. Vidare sker den på en tid och plats som bryter mot de kulturella och religiösa normerna.

Skiljer det sig mellan män och kvinnor?

Kvinnor med dissociativ identitetsstörning är vanligare inom klinisk praxis gällande vuxna; samma sak gäller dock inte för barn.

Vuxna män med DID kan förneka sina symptom och sin historia av trauma. Kvinnor uppvisar akuta dissociativa tillstånd oftare. Män tenderar att uppvisa mer kriminella och våldsamma handlingar än kvinnor. Bland män är de vanligaste utlösarna krig, fängelsevistelser och fysisk eller sexuell aggression.

Hur hög är risken för självmord vid dissociativ identitetsstörning?

Mer än 70% av patienterna med dissociativ identitetsstörning har försökt begå självmord. De försöker ofta fler än en gång och ägnar sig ofta åt självskadebeteenden.

Konsekvenserna av att lida av dissociativ identitetsstörning

Försämringen varierar från patient till patient. Vissa uppvisar till synes minimal försämring medan andra upplever en djup försämring. Personer med denna störning bagatelliserar påverkan från symptomen.

De kan dock negativt påverka deras giftermål, deras familjedynamik och deras barnuppfostran. De påverkar faktiskt dessa områden av livet mer än deras arbetsliv.

Med rätt behandling uppvisar många patienter stor förbättring inom sina personliga liv och arbetsliv. Men vissa fortsätter att försämras inom de flesta av sina normala aktiviteter.

I det senare fallet svarar de väldigt långsamt på behandling. Förbättringen och minskningen av toleransen för de dissociativa och posttraumatiska symptomen är gradvis. Långsiktig behandling kan långsamt öka deras förmåga att hantera symptomen. Det minskar även behovet för mer restriktiv vård.

Några berömda fall av dissociativ identitetsstörning

Fallet med Herschel Walker

Herschel Walker var en professionell spelare av amerikansk fotboll och expert på kampsport. Han var även ägare till ett livsmedelsföretag. Vid första anblick så verkade han som en normal, framgångsrik person. I verkligheten kämpade han mot en väldigt svår sjukdom.

Läkare diagnostiserade honom med dissociativ identitetsstörning efter att han pensionerat sig från den amerikanska fotbollen. Som barn mobbade hans klasskamrater ofta honom för hans vikt och att hans stammande. Men Herschel kämpade tills han blev bättre än dem alla, både akademiskt och atletiskt.

Herschel skapade ytterligare en person inom sig. Den personen gav aldrig upp och var nästan en supermänniska – och han lät denna person ta över helt och hållet.

Fallet med Louis Vivet

Louis Vivet var en av de första människorna att diagnostiseras med dissociativ identitetsstörning. Han föddes den 12 februari 1863. Hans moder, en prostituerad, ignorerade honom under nästan hela hans barndom. Det var därför han vid åtta års ålder begick sitt första brott. Polisen arresterade Vivet många gånger. Han bodde på en anstalt fram tills att han var 18 år.

Han började visa tecken på störningen när han var 17. Hans personligheter dök upp när han började arbeta på en vingård. En orm slingrade sig runt hans hand, men trots att den inte bet honom så blev han traumatiserad. Han började drabbas av krampanfall och paralyserades från midjan och ned.

Hans symptom var inte fysiska, utan psykosomatiska. Han skickades till en psykiatriker för behandling, men hans störning blev än mer komplicerad. Sedan blev han en helt ny person, fick en ny personlighet och kände inte igen någon som stod honom nära.

Mellan 1880 och 1881 skickades han till flera mentalsjukhus för att behandlas med tekniker som hypnos och metallterapi. Senare lyckades en läkare ge honom korrekt diagnos och upptäckte att han hade tio olika personligheter; var och en med sina egna drag och historier.

Vivets liv inspirerade Robert Louis Stevenson att skriva romanen Dr. Jekyll and Mr. Hyde.