Är det inte fint att drömma att allt fortfarande är möjligt?
Är det inte fantastiskt att drömma att allt fortfarande är möjligt? Att allt finns inom ditt räckhåll, inom din önskan och din ansträngning? Att du precis har startat ett projekt och hoppet överväldigar dig, vilket ger dig den knuff som får dig att kämpa mot alla odds utan att något annat spelar roll?
Varje resa börjar med ett första steg, med något du kan drömma om och försöker göra till verklighet. Och det är i just denna stund, just detta ögonblick, som all din energi är fokuserad på just det målet. Det är ett ögonblick där du ser att allt är möjligt om du kämpar för det.
Steg för steg börjar du sedan göra allt som krävs för att komma närmare ditt mål, oavsett hur långt bort det är. Det är då du ser att det omöjliga är möjligt om du kämpar för det med näbbar och klor.
Men det visar sig att allt inte är utmärkt. Att du misslyckas i det första försöket, i det andra, och kanske till och med fler försök än så. Det som var möjligt upphör att vara det. Men om det var möjligt tidigare, varför skulle det sluta vara möjligt?
Skillnaden mellan att “vilja” och att “kunna” är att tro
Målet är detsamma, men inte du, och det är här som tvivel visar sitt fula tryne. Monstren inom dig bereder väg för tvivel om dig själv och drömmarna du hade när du började jaga detta mål.
Och det är här du över tid börjar bli din egen värsta fiende. Du slutar vara hoppfull och börjar drunkna i din egen depression. När du istället för att drömma sätter upp hinder i din egen väg. När du slutar bygga broar och istället lägger fällor längs med vägen.
Du ser inte att den enda skillnaden mellan att vilja och att kunna är att tro. För om du tror att du kan så kommer du kämpa för det. Och om du kämpar för det utan att någonsin ge upp så kommer du förr eller senare uppnå det. För om du kämpar för det och lägger ned all din energi i det så måste till och med den flyktiga Fru Fortuna ge vika för sannolikhetens lagar.
Att drömma att allt är möjligt är inte att sluta hålla fötterna på jorden
Men att drömma, att kämpa, är inte att sluta ha fötterna på jorden. Att kämpa betyder inte att inte längre vara realistisk. Du fortsätter att veta att ditt mål är komplicerat, men du tror även på det, tror på dig själv, och ger tron en chans att förflytta berg.
Tro på dig själv antyder inte att du kan försöka ta en regnbåge med bara händerna eller försöka hälla alla haven i en flaska. Dina drömmar är inte för stora om du inte gör dig själv för liten för att jaga dem. Tiden att kämpa är nu, så ödsla inte bort din tid på att komma underfund med det.
Rädsla och tvivel kan bygga upp stor makt när stenar att snubbla på börjar dyka upp i din väg, men glöm inte att dina drömmar byggs på en grund av hopp. Tappa inte hoppet, för då kommer du ha förlorat din förmåga att kämpa, och som ett resultat dina drömmar.
