Du är vad du får mig att känna, inte bara det jag kan se

Folk är inte bara det jag kan se vid första anblicken. De är vad de får mig att känna genom sin lyster, sina ord och de kramar som får en att känna sig beskyddad. De är varelser med en helande och vital emotionell kraft. En som kan ta oss ut ur ledsamhetens cirkel.

Man upplever den där känslan minst en gång i livet. Man har mött någon som från en början verkade vara alltför allvarlig och som inte uppvisade något intresse, vilket man baserade på en brist på att ta för sig eller brist på spontanitet. Men efter ett tag började jag se nyanser bortom det jag kan se. Färgglada och magiska detaljer som drog mig in mot en annorlunda lycka.

Vi, som personer, är mycket mer än de drag vi har i våra ansikten och de kläder som täcker våra kroppar. Faktum är att människor har en exceptionell och unik energi som transcenderar den där andra kraften som går igenom våra hjärtan och lungor för att ta in syre. Bortom dess organiska funktioner definierar dessa känslor vilka vi är och hur vi interagerar med världen.

Det sätt vi sänder ut våra känslor till andra blir till ett kraftfullt medium. Då detta är så viktigt bör vi hantera det varsamt och med en vis självkännedom. Vi kommer här att förklara hur du kan njuta av en bättre kvalitet inom dina relationer.

Det du får mig att känna och inte det jag kan se: emotionell smittsamhet

Vi sänder alla ut emotionella budskap utan att vi ens inser det. Vårt utseende, våra gester eller det sätt som vi rör oss eller ser på andra skulpterar ett emotionellt miniuniversum. Här krävs inga ord för att förmedla konkret information. Faktum är att det alltid är bra att komma ihåg ett visst historiskt faktum. Innan språken utvecklades använde människor känslor som sitt enda sätt att kommunicera.

Ansiktsuttrycket av rädsla varnar exempelvis gruppen om ett hot. Tårar och en introvert hållning informerar om sorg eller smärta, om ett behov som behöver fyllas. Men med det sofistikerade språket blev dessa gester reducerade och tolererades inte längre. Den civiliserade världen kräver att man undertrycker sina känslor eftersom deras instinktiva uttryck anses vara primitiva. Det är något som det anses att man bör “kontrollera” och som göms inom oss.

Känslorna garanterar gruppens överlevnad

Å ena sida har studier inom social kognition visat något som vi bör tänka på. Känslor är inte bara en mekanism för att man ska känna lättnad eller för personliga uttryck. De är först och främst en överlevnadsmekanism eftersom de är “smittsamma” för andra. Vi sänder ut information till andra. Vi lindar om den med vår lycka, så att andra kan känna vår lycka. Vidare visar vi dem även ledsamhet och sorg för att vi ska kunna tas om hand.

På detta sätt kommer samarbetets maskin att startas. Känslor och samarbete är vad som har låtit oss överleva som art. Detta är samma samarbete som har skapat en nästan perfekt cerebral arkitektur där spegelneuroner har hjälpt oss att lära oss, imitera och identifiera främmande känslor.

Men om vi väljer att undertrycka våra känslor, att inte se de vi pratar med i ögonen och att inte bry oss när vi ser att en medarbetare lider i tystnad så beter vi oss på ett sätt som går emot vårt evolutionära koncept. Att dyka in i dessa stolta öar av ensamhet skapar en emotionell ekologi där enbart olyckan kan blomma.

Få mig att känna mig bra, ge mig positiva känslor som går utöver det jag kan se

Det finns dock inte många studier som förklarar hur denna fantastiska mekanism fungerar, vilket formar denna emotionella smitta. Än så länge vet vi bara vad andra får oss att känna, positivt eller negativt, och det styrs av något som är känt som “spegelsystemet”. I detta komplexa ramverk betonar neurologerna insulan som den struktur som deltar i processen med att internalisera de emotionella tillstånden hos de personer som vi har runt omkring oss.

Tänk även på att dessa strukturer är väldigt resistenta mot nedbrytande skador. Detta förklarar varför personer med Alzheimers fortsätter att vara mottagliga för den emotionella världen. En kram, en vänlig gest och en närvaro som ger dem lugn och omtanke blir till slut till det enda språk som de förstår.

Positiva känslor spelar å andra sidan en väldigt relevant roll inom uppfostran. Nyfödda barn kan exempelvis börja förstå världen baserat på vad föräldrarna får dem att känna. Känslor baseras på fysisk kontakt, på den kärlek och omtanke som tar hand om gråt, rädslor och deras affektiva behov. Detta främjar en lämplig utveckling av neurologiska system.

Positiva känslor knyter band, lindrar rädslor och blir till styrkan inom varje stabil och lycklig relation. Låt oss därför lära oss att skapa och förmedla denna altruism. Vi kommer då att kunna hjälpa vid behov, visa vänlighet samt respekt och finna den där lyckan som finns i små vardagssituationer.