Du måste acceptera verkligheten som den är
När du står inför något du inte gillar kan du agera på olika sätt. Du kan klaga på din otur, arbeta för att förändra det eller acceptera det och arbeta med det så att det inte fastnar i dina tankar. Kanske vill du prata om det eller bestämmer dig för att ignorera det. Du har valfriheten att acceptera det i dina tankar eller att mentalt avbryta alla som pratar om det. Men till syvende och sist måste du acceptera verkligheten. Således finns det ofta ingen väg för att komma runt det.
Med andra ord, vissa saker i ditt liv kommer att fortsätta att existera oavsett om du gillar dem eller inte. För att hindra dem från att negativt påverka ditt välbefinnande är ditt enda verkliga alternativ att lära dig att leva med dem. Du har förmodligen erfarenheter av detta. Att interagera socialt innebär att du emellanåt kommer att träffa på excentriska personer som du inte nödvändigtvis tycker om.
Att acceptera sina misstag är en del av att acceptera verkligheten
En bra dag, när du känner dig generös och idealistisk, skattar du dig lycklig för att du gjort vissa misstag. Utan misstag lär du dig aldrig någonting och kommer inte vidare. Du ställde till det igår, men du kommer att göra bra ifrån dig idag.
Visst, det låter fantastiskt. Men hur ofta har du inte blivit arg på din glömska? Hur många glasögon har fallit i golvet och spräckts på grund av din klumpighet? Eller när du felbedömer avståndet och backar in i bilen bakom dig. När du missat att ditt läkarbesök inte var förrän nästa vecka… Det spelar dock ingen roll hur arg situationen gör dig, eller hur mycket tid och energi du investerar i din frustration. Du kommer att fortsätta göra dumma misstag resten av ditt liv. Det handlar inte om några stora lärdomar. Det här är bara saker som händer, och du måste acceptera verkligheten.
Att acceptera verkligheten även när den kolliderar med dina förväntningar
Saker händer sällan som du föreställer dig dem i ditt huvud. Du kan aldrig förbereda dig tillräckligt för att bli redo för ALLA oförutsedda omständigheter. Om du gjorde en lista över alla saker som eventuellt skulle kunna hända, skulle det på slutet alltid stå “bland annat”.
Det är helt enkelt inte värt det, att vara alltför försiktig eller innesluten för att försöka undvika en enkel verklighet; de flesta omständigheter är oförutsägbara. Att försöka att alltid vara förberedd är en extremt tung börda att bära. Det gör att du rör dig för långsamt och trögt där du tvärtom borde vara dynamisk och föränderlig. Människans historia har lärt oss samma sak: beständighet är undantaget och inte regeln.
Å andra sidan kan du inte bara slänga alla förväntningar, precis som att du inte kan hindra dig från att få första intryck och fördomar (till exempel haloeffekten). Dina förväntningar villkorar naturligt olika delar av ditt psyke, en del lika viktiga som själveffektivitet eller din förmåga att kontrollera din uppmärksamhet.
Arbeta med det du upplever istället för med verkligheten
En staty är inte ful. Människor är inte antingen ärliga eller lögnare. De kan uppträda så för det mesta, men det betyder inte att de gör det hela tiden, eller att de inte kan modifiera sitt beteende enligt sin sociala miljö. I själva verket gör vi alla detta ibland, och det betyder inte att vi är själviska eller har två ansikten.
När du tittar på en bild på en skärm kan två punkter vara närmare eller längre ifrån varandra beroende på hur mycket du zoomar in. Du kan få London och Cambridge att tyckas ligga väldigt nära eller väldigt långt ifrån varandra.
Fördelen när det gäller geografi är att du och jag kan komma överens om att använda samma referenspunkt och ge ett absolut värde utan åsikter. Att överföra denna metod till psykologins värld har däremot sina problem. Föreställ dig till exempel att London och Cambridge ständigt rör sig, så att avståndet mellan dem alltid varierar.
Vad skulle du använda som referenspunkt? Med största sannolikhet skulle din enda tillgängliga referenspunkt vara det du ser på skärmen just nu. Varför? På grund av hur bekvämt det är att arbeta utifrån endast din synvinkel, bara med den information du tar in vid en given tidpunkt. Med andra ord tenderar du att arbeta med stillbilder när det du egentligen skulle vilja ha är videor med en 360-graderslins. Detta är dock inte möjligt, och det är bara ytterligare ett exempel på behovet av att acceptera verkligheten.
Du kommer att glömma saker och det måste du acceptera
Jag har det på tungan… Det ord du försöker komma ihåg är som en ö. Du vet var den är, men kan inte hitta en bro som tar dig över till dess vackra stränder. Betydelsen, förra gången du använde ordet, bokstaven det börjar med eller slutar med. Alla dessa detaljer kommer du ihåg, men du kan inte komma på själva ordet.
Du känner igen det där ansiktet. Du gick i skolan med personen som stod i butikskön. Men vad hette han? Han satt bredvid Johan och matteläraren lät honom alltid svara på frågor. En annan verklighet du måste acceptera är det lite anarkiska sättet på vilket ditt minne fungerar.
Vi har bara tagit upp några av de realiteter som vi kan vara tvungna att acceptera. När dessa saker dyker upp kan de vara väldigt frustrerande. Vilka skulle du lägga till på din lista och varför?
