Dunning-Kruger-effekten: fiktiv under- och överlägsenhet

Dunning-Kruger-effekten är en förvrängning av tankar som kan beskrivas så här: Dumdristiga personer tror sig vara mer intelligenta än de är och intelligenta personer tror sig vara dummare. Eller kanske skulle det vara mer pricksäkert att säga: Dumma personer är säkra på att de vet mycket och de som vet mycket känner sig dumma.

Denna intressanta effekt upptäcktes av David Dunning och Justin Kruger – två nordamerikanska forskare från Cornell University. Den första var en psykologiprofessor som en dag stötte på nyheter som konfunderade honom. Det var ett rånfall som begicks av en 44-årig man vid namn McArthur Wheeler. Nyheten sade att han rånat två banker, utan mask och mitt på blanka dagen. Han greps på bara några timmar.

Det som fångade Dunnings uppmärksamhet var tjuvens förklaring av sin stöldmetod. Han sade att han inte haft någon mask på sig, men att han applicerade citronsaft i ansiktet. Han hoppades på att detta skulle göra honom osynlig för övervakningskamerorna.

Varför trodde han något så dumt? Några av hans vänner hade “lärt” honom tricket, och han hade bekräftat det. Han applicerade citronsaft och tog sedan ett foto. Han kunde inte se sitt ansikte, för samma citronsaft hindrade honom även från att se att han inte riktade kameran mot ansiktet, utan mot taket. “Hur kan någon vara så dum”, frågade Dunning sig själv.

Experimentet som ledde till Dunning-Kruger-effekten

Efter en lång diskussion om tjuvens beteende ställde Dunning en fråga som kom att bli hypotesen för vidare studier. Skulle det kunna vara så att en inkompetent person inte är medveten om sin inkompetens just av den anledningen? Frågan lät som en ordlek, men det fanns faktiskt logik i den.

Det var då han föreslog att en av hans bästa elever, Justin Kruger, skulle göra en formell utredning av frågan. Det var så man organiserade en grupp volontärer för att göra ett experiment. Alla deltagare frågades hur framstående de ansåg sig själva vara inom tre områden: grammatik, logiskt resonemang och humor. De testades sedan för att fastslå deras verkliga kompetens på dessa områden.

Resultaten av experimentet bekräftade vad Dunning och Kruger redan misstänkte. De deltagare som definierade sig själva som “väldigt kompetenta” fick sämst poäng i testen, medan personerna som inledningsvis underskattade sig själva fick bäst poäng i testen.

I dagsläget är det väldigt vanligt att se personer som med påtaglig auktoritet talar om ämnen som de egentligen har en väldigt ytlig förståelse för. Samtidigt är de verkliga experterna inte lika kategoriska i sina uttalanden. De är medvetna om hur stor kunskapen är och hur svårt det är att fastslå saker med total säkerhet.

Analys av Dunning-Kruger-effekten

Organisatörerna av denna studie märkte inte bara att det fanns en kognitiv bias, utan insåg även att de mest inkompetenta personerna tenderade att underskatta de mest kompetenta. Därför var de mycket säkrare och hade en mycket större känsla av tillräcklighet, trots deras dumhet. Eller kanske på grund av den.

Efter att experimentet slutförts nådde forskarna fyra slutsatser som utgör Dunning-Kruger-effekten:

• Personer som inte inser sin egen inkompetens.
• De har en tendens att inte inse andra personers kompetens.
• De är inte fullt medvetna om i vilken utsträckning de är inkompetenta inom ett givet område.
• Om de tränas att öka sin kompetens kommer de kunna erkänna och acceptera sin tidigare inkompetens.

När förvrängningseffekten hos dessa personer hade slagits fast var frågan varför detta fenomen inträffar fortfarande obesvarad. Dunning och Kruger sade att kognitiv bias uppstod på grund av att färdigheterna som krävs för att göra något rätt är samma som de som krävs för att utvärdera prestationsförmåga. Med andra ord: hur inser du att något är fel om du inte ens vet hur man gör denna sak rätt?

Falsk enighet

Personer med hög prestationsförmåga har också kognitivt bias. I detta fall slog forskarna fast att det som uppstår är en felaktig uppfattning som man kallar “falsk enighet”. Ett sådant fel begår personer som tenderar att överskatta nivån av medhåll av andra.

Du har säkerligen upplevt en situation där två personer börjar gräla, och för att lösa det beslutar de till slut att gå till en tredje, utomstående person. De två parterna anser att personen är neutral och kan lösa deras gräl. Här uppstår den falska enigheten när de två parterna är övertygade om att den neutrala observatören kommer vara som dem.

Något liknande sker med personer som har hög prestationsförmåga inom en aktivitet. För dem är det så lätt att de inte ser någon anledning att misstänka att de flesta personer inte kan göra det lika bra som dem.