Gruppsammanhållning och prestationsförmåga

Gruppsammanhållning är ett av de viktigaste inslagen för att förstå hur en grupp kan etableras, hur den påverkar sina medlemmar och konsekvenserna av detta medlemskap för olika variabler (som prestationsförmåga). I denna artikel ska vi titta på studier för att förklara vad gruppsammanhållning är och hur den är kopplad till en grupps prestationsförmåga.
Gruppsammanhållning och prestationsförmåga

Senaste uppdateringen: 05 april, 2021

Många element karaktäriserar en grupps struktur, såsom ordning, hierarkisk uppbyggnad, prestige och differentiering. Idag ska vi titta på kopplingen mellan gruppsammanhållning och prestationsförmåga.

En grupps drift baseras på distributionen och konfigurationen av vissa element, som roller, normer och gruppsammanhållning. Alla dessa element agerar som ett “klister” som gör vanliga människor till en grupp.

Människor kan komma samman och kalla sig för en grupp, men det innebär inte nödvändigtvis att de faktiskt är en grupp. Grupper kräver en delad identitet, struktur och ömsesidigt beroende.

Baserat på dessa variabler kan man lugnt säga att gruppsammanhållning inte är något som uppstår ur tomma intet. Det finns dessutom flera olika varianter, och nedan tittar vi på några av dem:

  • Sammanhållning med personlig attraktion: denna sammanhållning har sin grund i ömsesidigt beroende, vilket vi skulle kunna definiera som kraften som håller samman medlemmar i gruppen. Den uppstår som ett resultat av delade intressen och ömsesidiga attraktioner hos medlemmarna. Denna sammanhållning kan till exempel uppstå mellan klasskamrater.
  • Sammanhållning med mål: grunden för denna typ är att vilja förbli i gruppen eftersom den möjliggör för en att nå ett mål. Vanligtvis anser medlemmarna att det skulle vara för svårt att nå målet utanför gruppen, och som en konsekvens förblir de i gruppen så länge det finns uppgifter och intressen att jaga. Denna sammanhållning kan finnas på arbetsplatser.
  • Sammanhållning med gruppattraktion: i andra grupper kan sammanhållningen baseras på hur intressanta eller attraktiva aktiviteterna som gruppen ägnar sig åt är. I detta fall behöver inte bekantskapen inom gruppen eller målen som kan nås spela någon roll. Sammanhållningen existerar eftersom personerna gillar organiseringen och arbetet som präglar gruppen. Det är anledningen till att de väljer att stanna. Denna sammanhållning kan visa sig hos företag som lockar oss med mer än bara personliga mål, såväl som icke vinstdrivande organisationer.

Paradigmen hos gruppsammanhållning

Världen är en väldigt globaliserad plats med stora företag som utvecklas på ett ögonblick. Men ibland förbiser man viktiga element hos individuell eller gruppmässig psykologi eftersom man stirrar sig blind på andra fördelar.

Chefer för företagen vill ha bästa möjliga prestationsförmåga hos sina anställda, men ibland försöker man uppnå det med onödiga verktyg eller scenarion som inte fungerar.

Det verkar logiskt att studera relationen mellan gruppsammanhållning och prestationsförmåga istället. För att göra det ska vi tala om gruppsammanhållning baserat på ömsesidigt beroende, delad identitet och struktur.

Vissa paradigmer formar idén om gruppsammanhållning och förklarar den via experiment.

Sagda experiment har hjälpt forskare att nå slutsatsen att kohesion är väldigt relevant när det kommer till att förutse beteenden och prestationsförmåga.

Grupper har en delad identitet

Den minimala grupparadigmen: delad identitet

I den minimala grupparadigmen (Tajfel et al.m 1971) ställde forskarna följande fråga:

Vad är det minimala tillståndet för att en grupp av isolerade individer ska kunna anses vara en grupp?

Deltagare i experimentet delades upp i två grupper: Klee-gruppen och Kandinsky-gruppen, utan att känna varandra sedan tidigare.

Under detta experiment ville forskarna se huruvida individerna skulle höja sin sociala identitet inom gruppen och främja den trots att de inte kände någon annan.

Svaret var ja. 77% av de utvalda personerna valde alternativet som gagnade sin grupp istället för den andra. Den generella tendensen var alltså att systematiskt gagna alla i gruppen, oavsett om en individ skadades.

Med den minimala grupparadigmen kan vi förklara sammanhållning baserat på social kategori. Ur detta hänseende verkar det faktum att flera personer kan bli en faktisk grupp vara en tillräckligt särskiljande faktor för att gruppen ska sluta upp.

Teorin om social identitet: självbild som en regulator

Återigen studerade Tajfel gruppsammanhållning genom att analysera självbilden – en viktig variabel inom personlig psykologi. I grunden är självbilden hur vi ser oss själva.

Det finns två viktiga aspekter med hänsyn till detta:

  • Personlig identitet: detta är en del av självbilden som uppstår ur betydelser och känslor, såväl som från personliga, känslomässiga upplevelser och från personens mest intima aspekter.
  • Social identitet: denna är kopplad till självbilden som uppstår ur medlemskapet i sociala grupper, associerad med värdet och den känslomässiga betydelsen med koppling till det. Tro det eller ej, men vissa aspekter av bilden folk har av sig själva kommer från deras position i vissa sociala grupper.

För att verkligen tillhöra en grupp är det viktigt att först känna sig själv. Något vitalt som definierar gruppmedlemskap är varje medlems sökande efter positiva aspekter i sin identitet.

Vissa aspekter av gruppen kan vara fördelaktiga för vissa medlemmar, men skadliga för andra.

Enligt denna teori uppstår gruppsammanhållning från behovet att bibehålla självbilden. De som går med i gruppen vill främja sin självbild på ett positivt sätt.

Grupp med sammahållning

Kopplingen mellan gruppsammanhållning och prestationsförmåga

Med studier, experiment och kunskap om anledningen till gruppsammanhållning inom vissa sociala grupper, har man dragit vissa slutsatser angående relationen mellan sammanhållning och prestationsförmåga.

Enligt modellen om tillfredsställelse av behov är gruppsammanhållning inte grunden för prestationsförmågan inom det arbete som utförs av gruppen. Det verkar istället vara helt tvärtom.

Prestationsförmåga främjar sammanhållning. Om ett politiskt parti vinner valet i ett land så kommer sammanhållningen i gruppen troligen öka.

Finns det en koppling mellan de två?

Uppgifterna pekar på följande slutsats:

  • Det finns en betydande koppling mellan sammanhållning och prestationsförmåga eller produktivitet.
  • Denna koppling visar sig främst i naturliga eller små grupper.
  • Grupperna som kräver en hög nivå av interaktion för att utföra sina handlingar effektivt är inte de som visar en starkare koppling mellan sammanhållning och prestationsförmåga.
  • Mellanpersonlig attraktion och gruppattraktion spelar en sekundär roll.
  • Effekten är starkare när den går från prestation till sammanhållning än åt andra hållet, som vi förklarade ovan.

Gruppsammanhållning är grunden för gruppfenomen, som interaktion, normer, press, konformitet, gruppidentitet, grupptänkande, prestationsförmåga, makt och ledarskap.

Ju större sammanhållning desto större press eller inflytande har gruppen på sina medlemmar, både socio-emotionellt och sådant som relaterar till uppgiften.

Å andra sidan kan attraktionen som ger upphov till sammanhållning och därmed förmågan att influera vara en attraktion som drivs av de personliga karaktärsdragen hos medlemmarna och gruppens mål.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.