Hur man bör behandla beroende personlighetsstörning

5 november, 2019
I den här artikeln kommer vi prata om beroende personlighetsstörning, hur det påverkar personen samt vilken terapi man kan använda sig av.

Idag kommer vi prata om hur man kan behandla beroende personlighetsstörning.

Inom den kognitiva terapin rörande beroende personlighetsstörning så blir patienten alltmer autonom och modifierar gradvis sitt motsägande tänkande när det kommer till hans egna autonomi och egna förmågor.

Vad är beroende personlighetsstörning?

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) så upplever en person med en beroende personlighetsstörning ett starkt behov av att bli omhändertagen.

Detta leder till ett undergivet beteende och rädsla för separation. Det börjar under vuxenlivets tidigare stadier och kan ses utifrån olika sammanhang. Det är vanligt att man ser minst fem av följande symptom:

  • Det är svårt för personen att ta dagliga beslut utan att fråga andra.
  • Han är i behov av att andra tar ansvar för de viktigaste områdena i hans liv.
  • Personen har svårt att säga att han inte håller med andra.
  • Han har svårigheter med att påbörja projekt eller göra saker själv. Detta beror på brist på självförtroende och inte brist på motivation eller energi.
  • Personen försöker bli accepterad och få stöd från andra till den grad att han frivilligt gör saker som går mot hans vilja.
  • Personen känner sig ofta obekväm och hjälplös då han är ensam. Detta beror på att han är rädd för att inte kunna ta hand om sig själv.
  • Då en relation tar slut så söker personen sig direkt till någon ny för att kunna bli omhändertagen.
  • Personen känner sig rädd för att bli övergiven och att behöva ta hand om sig själv.

Dålig självbild

En person med en beroende personlighetsstörning har ett dåligt självkoncept eftersom han tror att han inte kan göra vad han verkligen vill göra.

Han tror att andra måste rädda honom eftersom de är starkare och han själv är hjälplös. Då du har dessa tankar om dig själv så kommer den normala reaktionen vara att söka andra personer som kan ta hand om ditt liv.

Att hitta någon som kan ta hand om dig blir den perfekta lösningen för att du inte ska behöva känna dig otillräcklig eller svag i en skrämmande värld.

Den kognitiva beteendeterapin har som syfte att minska intensiteten hos denna reaktion genom att förbättra patientens självbild.

För att uppnå detta använder man tekniker som guidat upptäckande och sokratisk utfrågning. Man använder dessutom beteendeexperiment och andra mer specifika tekniker.

Kvinna som sitter mot en vägg.

Hur utvecklas beroende personlighetsstörning?

Denna störning utvecklas på samma sätt som många andra: som en reaktion på upplevelser under tonåren. Under detta döljer det sig en extrem rädsla för att vara ensam.

Detta beror på uppfattningen att personen inte kan försvara sig själv från ”attacker” från omvärlden.

De är ofta personer som under barndomen har saknat en viss närhet. De växer därför upp med en inre tomhet som skapar ett intensivt lidande, som de försöker lindra med olika personer (vanligtvis en partner).

Det kan också uppstå hos adopterade barn eller barn som varit sjuka under lång tid och inte har något annat val än att vara beroende av andra personer.

Då en person har varit alltför beroende av sina föräldrar och föräldrarna har varit överbeskyddande så är det troligt att han eller hon kommer utveckla en beroende personlighetsstörning.

Partnern verkar därför ofta som en komplettering. Detta kommer i sin tur att intensifiera beroendebehovet och minska motivationen till att handla på egen hand.

Partnern har ofta mer narcissistiska tendenser och tenderar att tvinga sin vilja på andra personer. Sådana personer har inga problem med att uttrycka sina åsikter, även om ingen har bett om det.

Den beroende personen måste därför inte anstränga sig i sitt dagliga liv. Partnern är ansvarig för vad han ska äta, hur man ska dekorera hemmet och hur många barn man kommer ha.

Kognitiv terapi för att behandla beroende personlighetsstörning

Då man använder kognitiv terapi för att behandla personlighetsstörningar så försöker man först analysera den huvudsakliga kognitiva störningen hos dessa patienter.

Deras tankesätt skiljer sig totalt från hela idén med att vara självständig.

Folk med en beroende personlighetsstörning tenderar att ha följande typer av uppfattningar:

  • ”Jag kan inte överleva om någon inte ser efter mig.”
  • ”Jag kan inte hantera livet med de resurser som jag har eller de som jag lyckas komma över.”
  • ”Självständighet innebär att man lever helt ensam.”

De manifesterar även motsägelsefullt tänkande när det gäller deras egna förmågor. Då man ber dem att göra något så svarar de oftast att de inte klarar av att göra det.

De tror att partnern kan göra det betydligt bättre eller så säger de till sig själva att de inte är bra på något och att de alltid klantar till det.

Hjälp patienten att bli självgående genom att behandla beroende personlighetsstörning

Detta förvrängda tänkandet rörande den egna autonomin måste förändras. Experter måste hjälpa patienten att lära sig hur man gradvis separerar sig från och slutar vara beroende av andra personer.

Han måste även separera sig själv från terapeuten själv.

Det är dessutom viktigt att termer som ”beroende” och ”självgående” inte används i början av terapin. Anledningen till detta är att patienterna inte vanligtvis erkänner att det är en del av problemet.

Det är bättre att patienterna inser detta själva under terapins gång. Det kommer då att bli mer troligt att personen verbaliserar upptäckten, vilket kommer hjälpa personen att återhämta sig.

I början av terapin så kommer man att behöva en viss nivå av beroende. Anledningen till detta är att terapeuten till en början måste göra mer än halva arbetet. Detta mönster kommer dock förändras under terapins gång.

Sokratisk utfrågning

Hos dessa patienter blir det väldigt viktigt med sokratisk utfrågning eftersom det ser till att patienten har en aktiv roll.

Det är inte bra att terapeuten försöker förklara varför patienten känner sig på ett eller annat sätt eller hur personen bör handla och reagera.

Om man gör det så kommer man bara förstärka det beroende som man håller på att försöka behandla.

Det är patienten som lite i taget ska komma fram med material för terapisessionen. Patienten kommer bestämma vilka ämnen som man kommer beröra och vad man kommer prata om.

Med hjälp av de olika frågorna så kommer patienten sedan att dra sina egna slutsatser.

Terapeuten måste vara försiktig och inte bli frestad att ”rädda” patienten. Denna typ av terapi kan ibland vara långsam och frustrerande.

Det förekommer ofta en frestelse att vilja säga till patienten vad han eller hon ska göra. Detta hade dock varit en björntjänst.

Sätt professionella gränser

Det är viktigt att man sätter upp professionella gränser. Det är inte ovanligt att personer med denna störning blir förälskade i terapeuten.

Man måste göra klart redan från början att det inte finns någon möjlighet att gå utöver de gränser som terapeuten har satt upp.

Patienten får vanligtvis skriva ner ämnen som han eller hon vill diskutera under terapisessionen. En annan användbar teknik är att föra bok rörande specifika bevis rörande personens egna förmågor och bedrifter.

När det gäller det senare så är det bra om man gradvis utsätter patienten för saker som han tidigare har undvikit – situationer som han har trott att han inte kommer kunna uthärda.

Det är bra om den beroende personen utvecklar hierarkin som förekommer vid beslutstagandet. Han kommer skriva ner alla de typer av beslut som han måste ta.

Rehms självkontrollsterapi

Rehms självkontrollsterapi har visat sig vara effektiv för att behandla personer med beroende personlighetsstörning. Denna terapi tränar personen i självobservation, självutvärdering och att etablera realistiska mål.

Detta är väldigt viktigt för beroende personer tenderar att sätta höga standarder och även undervärdera hur de kan uppnå dem. Självkontrollsterapi kan därför vara användbart inom detta område.

  • Beck, A., Freeman, A., Davis, D. Terapia cognitiva de los trastornos de personalidad. Paidós. 2º edición (2015)
  • American Psychiatric Association (APA) (2014). Manual de Diagnóstico y Estadísitico de los Trastornos Mentales, DSM5. Editorial Médica Panamericana. Madrid