Effekten av de nya kommunikationsformerna på relationer

Av managementgurun Peter Druckers många citat finns det ett som har särskild relevans för de nya kommunikationsformerna: “Det viktigaste i kommunikationen är att höra det som inte sägs.” Men hur vet man vad som inte sägs om man inte kan observera sin samtalspartner? Hur vet man om en tystnad ska tolkas som en tankepaus eller som ett tecken på att den man talar med inte lyssnar?

Som Drucker påpekar så är en konversation förenad med en mängd gester, rörelser och grimaser som saknar ord men som säger mycket. Men idag gör de nya kommunikationsformerna, såsom direktmeddelanden och e-post, att vi går miste om dessa detaljer. Kan detta inverka på våra relationer?

De nya kommunikationsformerna

De nya kommunikationsformerna bidrar onekligen till att vi ser världen med nya ögon. Vad som tidigare var en vanlig konversation mellan människor, eller i bästa fall ett telefonsamtal, kan numera vara en WhatsApp-grupp, en kommentar på Facebook eller en Tweet på 140 tecken. Och detta är bara några exempel.

Nya tekniker och tillämpningar ändrar alltså i rask takt våra kommunikationsvanor. Att använda ögonkontakt tycks bli allt mer förlegat som kommunikationsmetod. Även om de nya kommunikationssystemen gör att vi snabbare och enklare kan kommunicera med varandra, finns det även nackdelar. Kan man kommunicera lika bra via WhatsApp som öga mot öga?

Enligt David Olson, en ansedd kognitiv psykolog, finns det olika faktorer som måste beaktas. Kommunikation bygger på tre talakter: lokution, illokution och perlokution.

En lokut akt avser produktionen av ljud, ord och betydelsen av en mening. En illokut akt hänför sig till avsikten med yttrandet. Den perlokuta akten handlar om effekten som yttrandet åstadkommer.

Här är ett exempel:

• “Ge den till henne.” – Lokut akt.
• De rådde mig att ge den till henne. – Illokut akt.
• De övertalade mig att ge den till henne. – Perlokut akt.

Den lokuta akten syftar bara på det faktiska yttrandet av något. Den illokuta akten kan innefatta olika funktioner med yttrandet, som beror på hur yttrandet tolkas. Exempelvis kan meningen “Jag fryser” betyda att du vill att någon ska stänga fönstret eller låna dig sin kappa, eller kanske vill du bara upplysa om ditt fysiska tillstånd.

En ny verklighet när den illokuta talakten går förlorad

Olson menar att tal inte går att överföra exakt till skrift och läsning, och att vi nu har gått miste om den illokuta talakten. Det innebär att endast den lokutiva och den perlokutiva talakten återstår.

Följden blir att relevanta aspekter av kommunikationen, såsom tonfall och variationer i röstläge, går helt förlorade. Visst kan vi använda oss av utropstecken och t.o.m. stora bokstäver för att “höja rösten”, men vi har ingen möjlighet att uttyda eftertryck och intonation, som kan avspegla nervositet, ilska, missnöje…

Denna avsaknad av illokut information leder inte bara till frustration och osäkerhet hos den som mottar meddelandet, utan kan även få den som skickar det att känna sig frustrerad. Man kan uppleva att något saknas för att man ska bli förstådd.

Säregenheterna hos de nya kommunikationsformerna

En annan säregenhet hos dessa nya kommunikationsformer blir tydlig när vi talar med en främling. Vi har svårt att utläsa hur en person är som vi inte har framför oss. Så det är inte lätt för oss att få en uppfattning om personen som människa.

Vi kan inte säga att detta är mer eller mindre negativt, bara att det är annorlunda. Vad som är säkert är att mycket av intimiteten går förlorad och den illokuta akten försvinner helt och hållet. Faktum är att man kan komma att dra slutsatser om vad den man kommunicerar med har för egentliga avsikter. 

Helt klart är den virtuella kommunikationen inte är sämre än den traditionella, men den fungerar på ett annat sätt och lämpar sig för andra ändamål. Idag har vi redan teknik som gör att man via videosamtal kan se den man talar med.

När två personer kommunicerar via WhatsApp, eller någon annan form av direktmeddelanden, finns det ytterligare en variabel. Om de redan känner varandra väl kan en del av den illokuta talakten finnas kvar så att mottagaren kan göra mer välgrundade tolkningar.

Ger de ny kommunikationsformerna upphov till ensamhet?

I själva verket erbjuder de nya kommunikationskanalerna bara utökade möjligheter att kommunicera. Kan detta komma att försämra vår kommunikation? Sanningen är att teknologin gör att vi kan ha konversationer som annars vore omöjliga. Men kvaliteten på dessa konversationer kommer alltid att bli lidande.

Slutligen finns det studier som avslöjar att den ökade ensamhetskänslan som många upplever i dagens samhälle delvis beror på en ökad användning av vissa media. Vi kan se människor på våra skärmar, men det blir allt svårare för oss att känna närhet till dem. När vi kommunicerar via videosamtal kan vi se våra samtalspartner i ögonen, men vi kan aldrig hålla om dem eller beröra dem.

Ta fördel av teknologin för att kommunicera med dem som är långt borta, men inte med dem som finns nära. Utnyttja fördelarna, men låt inte teknologins avigsidor förstöra dina relationer.