Effekter av reaktivt beroendetillstånd: Rör mig inte!
Idag kommer vi prata om effekter av reaktivt beroendetillstånd. De kännetecknas av en emotionell hämning hos barnen mot föräldrar och vårdnadshavare.
Beroende är en typ av affektivt band som man utvecklar som barn. Om det inte går rätt till, med andra ord om barnets behov inte uppfylls, kan barnet drabbas av skadliga beroendemönster.
Det är konstigt då ett barn inte söker någon kontakt och istället undviker den som om föräldrarna var något hotfullt. Inget barn föds med denna attityd; det är något de utvecklar baserat på den miljö de befinner sig i.
I dessa fall har de antagligen befunnit sig i en totalt ostrukturerad miljö som varit giftig för dem.
“Ett barns tidigare historia kommer styra hur det känner sig i världen och vad andra förväntar sig.”
-Charo Blanco-
Vilka miljöer leder till effekter av reaktivt beroendetillstånd?
Då man pratar om reaktivt beroendetillstånd så menar man en situation där barnets behov inte uppfylls. Detta kan exempelvis röra sig om följande:
- Säkerhet
- Skydd
- Hälsosam kontakt med andra personer
- Äta
- Sova
- Avsaknad av smärta
Ett exempel på detta kan vara föräldrar som inte uppmärksammar barnet då det skriker p.g.a. att det är hungrigt eller fryser. Det är ett sätt att säga att det är meningslöst från barnets sida att be om hjälp.
De tänker inte på sitt barns grundläggande behov. Det slutar därför med att barnet får en attityd som gör att han eller hon inte ödslar tid på att gråta eftersom det ökar chansen att “överleva” i den aktuella miljön.
Men vad finns det för andra situationer som kan leda till detta tillstånd?
Miljöer som kan leda till reaktivt beroendetillstånd
- Vårdnadshavare som inte är bra på att uppfostra: de är inte förberedda och de är osäkra. De vet inte vad de ska göra och försöker inte heller. De håller sig bara till vad de redan vet.
- Vårdnadshavare som inte uttrycker sina känslor: ingen har visat dem hur man ska uttrycka sina känslor eller så har traumatiska upplevelser kanske gjort att de stänger in sina känslor. Resultatet blir då att de inte vet hur de ska visa omtanke. De vet inte hur de ska uttrycka sin kärlek för barnet, och resultatet blir då att barnet aldrig upplever någon kärlek.
- Fysiskt eller psykologiskt våld: här pratar vi om våld från vårdnadshavarna. Det kan röra sig om fysiskt våld mot barnet och även sexuella övergrepp.
- Föräldralösa barn: att växla mellan olika vårdnadshavare eller växa upp på ett barnhem gör att barnets behov inte uppfylls. Detta leder oftast till att barnet känner sig osäkert och övergivet.
Barn med reaktivt beroendesyndrom undviker all kontakt med vårdnadshavarna. De kan inte uttrycka sina känslor eller några positiva känslor, eller så uttrycker de väldigt få av dem. De går vanligtvis inte och pratar med någon då de mår dåligt, då de känner sig rädda eller är obekväma, vilket händer ofta.
Barn som utvecklar ett reaktivt beroendetillstånd från den miljö som vi precis har tagit upp kommer undvika kontakt med föräldrarna eller vårdnadshavarna.
De gör det eftersom de har lärt att de inte får det som de behöver oavsett hur mycket de försöker.
En avsaknad av fysisk kontakt gör också att det blir svårare för dem att uttrycka sina känslor. Det slutar med att barnen stöter bort allt som sårar dem.
Det finns inga band så de känner sig aldrig uppskattade, och de utvecklar ett reaktivt beroendetillstånd som ett sätt att anpassa sig till den miljö som de har fastnat i.
Effekter av reaktivt beroendetillstånd: att skapa hälsosamma band
Allt detta får dig antagligen att undra… Om de saker som hände i barndomen lämnade ett sådant avtryck, finns det då något sätt att fixa ett reaktivt beroendetillstånd? Svaret på den frågan är “ja”.
Men det är väldigt svår för du kommer behöva hjälp från olika specialister. Det är inte tillräckligt att bara prata med en psykolog; du måste också prata med en läkare och en socialarbetare.
Barnets uppfostran och en miljöförändring måste också utgöra en del av behandlingsplanen.
Fadern, modern eller vårdnadshavaren måste ta ansvar för en process som kommer ta lång tid. Det kan dock ge goda resultat. Tanken är att man ska försöka skapa ett starkt och gediget band.
Ett säkert band. Det är därför extremt viktigt att man jobbar med barnets självkänsla och sociala förmågor.
Fungerar det verkligen?
Du kanske frågar dig om allt detta kommer att lösa problemet. Barnet kanske bara lär sig att kommunicera effektivt med metoder som fungerar. Kan det verkligen skapas ett djupt band?
Kan vi bara märka av att det går bättre med hjälp av de färdigheter som de lär sig?
Kognitiv terapi fokuserar sig på kognitivt omstrukturering. Det har visat sig fungerar för att förändra de kognitiva dysfunktioner som förhindrar att barnen skapar hälsosamma band.
Detta är ett uppmuntrande faktum, speciellt för alla de barn som har levt i ostrukturerade familjer och som har utvecklat ett reaktivt beroendetillstånd.
“Ett barn kommer behöva tid för att kunna lita på att vårdnadshavaren är redo och villig att hjälpa. Barnet måste lära sig att det kan lita på den där personen.”
Att skaffa barn och att uppfostra dem är två helt olika saker. Det är alltid föräldrarnas eller vårdnadshavarnas ansvar.
Barn är inte föremål; de är personer som lär sig av sina tidiga relationer och kommer upprepa samma interaktionsmönster i framtiden.
Försök vara en så bra förälder som du kan, bli bättre på det och be om hjälp och stöd för att kunna utvecklas. Du kan då förhindra att barnen utvecklar ett reaktivt beroendetillstånd.
