Egenskaper och behandlingar för panikstörning
Enligt DSM-5 har mellan två och tre procent av befolkningen i västvärlden haft eller kommer att ha en panikstörning. Det finns två drabbade kvinnor för varje drabbad man och medelåldern är mellan 20 och 24 år. Men vad innebär denna störning exakt? Vad orsakar den? Finns det behandlingar för panikstörning?
Låt oss i denna artikel belysa denna typ av ångestsyndrom. För många kan den begränsa tillvaron eftersom en person som har upplevt en panikattack ofta är rädd för att bli drabbad av fler.
Dessa störningar, tillsammans med depressiva störningar och de som berör drogmissbruk, är ganska vanligen förekommande. Att ge dem synlighet kan således öka medvetenheten om deras betydelse och återverkningar.
Definition och symtom på panikstörning
Panikstörning är en typ av ångestsyndrom. Dess huvudsakliga särdrag, enligt DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), är den återkommande förekomsten av plötsliga och oväntade panikattacker. En person kan antingen vara lugn eller befinna sig i en ångestsituation före det att en attack inträffar. Den som drabbas av en panikstörning är ofta rädd för att få en till. Detta eftersom det stör viktiga delar av deras liv och kan kännas genant gentemot omgivningen.
Men vad är egentligen en panikattack? Detta kallas även en existentiell kris, och består av uppkomsten av plötsliga och tillfälliga episoder av känslor av ångest, obehag och intensiv rädsla. Även om varaktigheten varierar, så pågår de generellt i ungefär 15 minuter. Maximal intensitet hos attacken sker några minuter efter att den har startat.
Symtomen som kan uppstå under en panikattack är olika och inkluderar bland annat svettning, hyperventilation, hjärtklappning, skakning, yrsel, kräkning och illamående. Dessutom finns det andra psykologiska symtom, som rädslan för att tappa vettet, att tappa kontrollen, att få en hjärtinfarkt och att dö. Det kan också förekomma dissociativa symtom som derealisation (att känna att det som händer inte är verkligt) eller depersonalisation (att skiljas från det egna jaget).
Orsaker till panikstörning
Orsakerna till panikstörning är inte alltid tydliga. Till exempel kan den första panikattacken uppstå på grund av situationsbaserade faktorer. Liknande kan rädslan för att det ska hända igen bero på skapandet av negativa tolkningar av kroppsliga förnimmelser (inte relaterade till ångest).
Således, om du tolkar vissa kroppsliga förnimmelser som ångestrelaterade, kan det göra att dessa intensifieras och genererar mer rädsla och ångest som i sin tur kan leda till en panikattack.
Genetik kan också vara relaterad till etiologin för panikstörning. Med andra ord, personer med släktingar som också upplever ångestsyndrom är mer benägna att uppleva en. Slutligen kan tidigare erfarenheter och exponering för vissa beteendemönster också påverka att man en gång utvecklar en situation med en panikstörning.
Olika behandlingar för panikstörning: psykoterapi
Några av de mest effektiva psykologiska terapierna för panikstörning kan man hitta i Marino Perezs Guía de Tratamientos Psicológicos Eficaces (på svenska: guide till effektiva psykologiska behandlingar) (2010) och MA Vallejo’s Manual de Terapia de Conducta (på svenska: manual för beteendeterapi) (2016).
Kognitiva beteendeprogram med flera komponenter
Det finns två mycket effektiva program med behandlingar vad gäller panikstörning:
- Barlows behandling för panikkontroll (2007).
- Kognitiv terapi av Clark och Salkovskis (1996).
Barlows terapi inkluderar exponering för interoceptiv förnimmelse som en central del av interventionen. Dessutom innehåller den följande komponenter: psykoedukation, interoceptiv exponering, kognitiv omstrukturering och andnings-/avslappningsträning.
Liknande så syftar Clark och Salkovskis kognitiva terapi till att identifiera, testa och sedan modifiera felaktiga känslor till mer realistiska sådana. Den innehåller följande komponenter: psykoedukation, kognitiv omstrukturering, beteendeexperiment baserat på induktion av fruktade förnimmelser och rekommendationer om att överge trygga beteendemönster.
Andningsträning vid panikstörning
Detta kommer från Chalkleys (1983) lära i långsam andning vid panikattacker. Det handlar i huvudsak om att lära sig långsam diafragmaandning. Emellertid är dess effektivitet som en fristående intervention för närvarande ifrågasatt (helst bör den inkludera annan behandling).
Tillämpad avslappning
Östs (1988) tillämpade avslappning används mestadels för panikstörning och lär ut progressiv muskelavslappning så att en patient kan använda den för att möta en framtida attack. Det är ett gradvist sätt att konfrontera:
- de kroppsliga förnimmelserna som frigör paniken
- de aktiviteter och situationer som man vanligtvis undviker.
Exponeringsterapi
En av de mest effektiva behandlingarna är exponeringsterapin av Williams och Falbo (1996). Denna terapi innebär systematisk exponering för de situationer patienten fruktar och undviker.
Vagusinnervation
Sartory och Olajides (1988) vagusinnervation för panikattacker syftar till att kontrollera patientens hjärtfrekvens genom att lära sig massagetekniker av vagusnerven. Specifikt består den av att trycka på ett öga medan personen andas ut.
Sensationsfokuserad intensiv behandling (SFIT)
Forskarna bakom denna terapi för panikstörning är Morissette, Spiegel och Heinrichs (2005). Den utgörs av en åtta dagar lång intervention som syftar till att helt eliminera rädslan för fysiska förnimmelser.
För att göra det använder de massiv exponering utan någon gradvis ökning och patienten ställs inför de mest fruktade känslorna direkt från start. De stärker också exponeringen och inducerar kroppsupplevelser genom fysiska övningar.
Acceptans- och engagemangsterapi, ACT
Inom acceptans och engagemangsterapi (acceptance and commitment therapy, ACT) eftersöker man en ökad acceptans genom kognitiv beteendeterapi gentemot panik, av Levitt och Karekla (2005).
Den består av en standardiserad kognitiv beteendemetod som inkluderar psykoedukation, situations- och interoceptiv exponering samt kognitiv omstrukturering. Den lägger också till andra komponenter inom CT, som diskussion om värdefulla aktiviteter inför ångest etc.
Farmakoterapi vid behandlingar för panikstörning
Marino Pérez (2010) och M. Vallejo (2016) förklarar att den farmakoterapi som används och har validerats för panikstörning inkluderar användning av antidepressiva medel och ångestdämpande medel. I detta avseende ordineras vanligtvis SSRI som antidepressiva medel och bensodiazepiner eller andra lugnande medel som ångestdämpande medicinering.
Dessa läkemedel kan hjälpa till med att minska ångesten hos en person. Behandlingen leder dock till bäst resultat genom att man kombinerar både psykoterapi och farmakoterapi. Detta beror på att de mest djupgående förändringarna hos individen alltid behöver lämpligt psykologiskt stöd för att uppnås (med terapi, det vill säga). Dock kan farmakoterapi lugna individen och lägga grunden för deras återhämtning. Men psykoterapi är det som gör att individen kan ändra sitt sinnelag och att därmed sluta undvika vissa situationer och känslor.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- American Psychiatric Association -APA- (2014). DSM-5. Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales. Madrid. Panamericana.
- Caballo (2002). Manual para el tratamiento cognitivo-conductual de los trastornos psicológicos. Vol. 1 y 2. Madrid. Siglo XXI (Capítulos 1-8, 16-18).
- Pérez, M., Fernández, J.R., Fernández, C. y Amigo, I. (2010). Guía de tratamientos psicológicos eficaces I y II:. Madrid: Pirámide.
