Elektrakomplexet: vad är det och vad gör det?
Det var Carl Gustav Jung som lade fram en av de mest välkända teorierna om flickors psykosexuella utveckling. Elektrakomplexet. Den schweiziske psykologen inspirerades av historiken och symboliken hos den grekiska myten om Elektra.
Elektra var dottern till den mykenske kungen. Tillsammans med sin bror Orestes smidde hon en plan för att hämnas sin faders död, vilket involverade att ha ihjäl sin egen mor och dennes älskare.
Det är intressant att se den etymologiska meningen hos namnet. Elektra betyder både “bärnsten” och “gnista”, på grund av den statiska elektricitet som kommer från bärnsten.
Det fanns många moderna författare som såg något komplext och intressant i karaktärens namn. Hon inspirerade exempelvis den välkända pjäsen Klagade månde Elektra av Eugene O’Neill. Den skildrade det psykologiska mörkret hos en familj på 1930-talet.
“Sinnets pendel alternerar mellan mening och nonsens, inte mellan ont och gott.”
Jungs teori
Carl Gustav Jung var den förste som använde denna mytologiska figur ur ett psykologiskt perspektiv. 1912 blev konceptet Elektra något som illustrerade flickors fixering rörande deras föräldrar.
Elektrakomplexet är även motparten till Oidipuskomplexet, som utvecklades av Sigmund Freud. Oidipuskomplexet kommer från Oidipusmyten med Sofokles, från den klassiska grekiska mytologin. Psykoanalysens berömda fader hade uppfattningen att varje pojke går igenom ett tillstånd där han är attraherad av sin mor och ser sin fader som en rival.
Psykologer ser denna typ av attraktion (som kan verka ovanlig för gemene man) som ett normalt stadium av den psykologiska utvecklingen mellan 3 till 6 års ålder. Efter denna ålder kommer fixeringen att försvinna av sig själv. Låt oss nu titta på detta i lite mer detalj.
Hur uppkommer elektrakomplexet?
För att förstå detta komplex och hur det uppstår måste vi sätta det i rätt sammanhang. Vi ser det från ett psykoanalytiskt perspektiv. En aspekt som Sigmund Freud ägnade mycket av sin tid åt var den psykosexuella utvecklingen och hur sexualiteten hanteras under livets tidiga stadier. Det var en av de stora revolutionerna inom den freudianska tankeskolan. Fram tills den hade psykologerna trott att barn inte kunde ha sexualitet.
“För att bli en far måste du sluta vara en son.”
–Carl Gustav Jung-
Det sätt som vi utvecklar vår sexualitet på och svarar på sexuella impulser under den tidiga barndomen kommer avgöra hur mogen, balanserad och “hälsosam” vår psykoaffektiva utveckling blir. Men att bibehålla vissa fixeringar kan leda till psykiska problem. Freud själv menade att dessa problem är “abnorma”.
Men Carl Gustav Jung avvek i detta fall. Jung ansåg att det fanns ett allvarligt “teoretiskt vakuum” i Freuds teori. Oidipuskomplexet fokuserade endast på män och det intensiva psykologiska och emotionella bandet mellan söner och mödrar under livets första 6 år.
Han utvecklade därför elektrakomplexet 1912 för att fylla detta tomrum. Hans tanke var att integrera detta perspektiv med den kvinnliga utvecklingsteorin.
Egenskaperna hos elektrakomplexet
Elektrakomplexet involverar olika faser. Vi kommer nu att förklara väldigt kort vad varje fas är och hur den manifesterar sig.
Det första stadiet: att vara attraherad till modern
Carl Gustav Jung var säker på att det emotionella bandet mellan en flicka och hennes mor är mycket mer intensivt än det som uppstår mellan en pojke och hans mor under livets 3 första år. Detta inledande band kommer senare markera “återvändandet”. Vi pratar om flickans behov att identifiera sig med sin mor för att integrera vissa moderliga egenskaper i sin personlighet och även internalisera sin moral i sitt “superego”.
Det andra stadiet: att vara attraherad av fadern
Vid 3 eller 4 års ålder slutar flickan att ha en sådan attraktion till modern och börjar visa attraktion för fadern.
- Elektrakomplexet uppkommer när flickor upptäcker att de inte har en penis. Så de känner då ett behov att uppnå det som detta könsorgan symboliserar. Psykoanalytikerna bekräftar även att detta närmande till fadersfiguren skapar en viss rivalitet med och distans till modern.
- Flickor kan bli avundsjuka och uppvisa possessiva beteenden mot fadern. Eller så kommer de uppvisa fientlighet om de inte får det de vill ha från fadersfiguren.
Den naturliga upplösningen av elektrakomplexet
När flickan når 6 eller 7 års ålder kommer hon känna av ett behov av att vara nära modern igen. Hon börjar därför imitera kvinnliga beteenden och börjar uppta denna roll.
I sin teori påpekade Jung att hela denna fas är en del av en flickas normala utveckling. Den utgör grunden för hennes emotionella, sociala och psykologiska beteenden, vilka kommer fortsätta att mogna under de kommande åren. I slutändan kommer all denna friktion att försvinna och flickorna bör inte se sina mödrar som fiender eller rivaler.
Vad är sant när det kommer till teorin om elektrakomplexet?
Många flickor föredrar sin far under en viss period av sina liv. Men vi bör notera att den moderna psykologin ser dessa teorier med Oidipus och Elektra som väldigt förlegade, precis som de klassiska psykosexuella stadierna med de orala och anala faserna.
Om en flicka utvecklar beteenden där hon söker mer uppmärksamhet och omtanke från fadern än modern, och vill spendera den största delen av tiden med honom eller säger att hon vill “gifta sig med fadern”, är det inte något dåligt eller patologiskt.
Hennes far är hennes närmaste manliga förebild. Fantasierna, lekarna och deras relaterade beteenden kommer försvinna av sig själva när det blir viktigare att socialisera med vänner.
Faktum är att Carl Gustav Jung själv inte tog alltför hårt på dessa beteenden. Det är bara ett beteende som uppstår hos vissa flickor och försvinner oftast efter en kort tid.
Bibliografi:
- Freud, S. “Three Essays on the Theory of Sexuality” Basic Books: Nueva York
- Jayme, María y Victoria Sau (1996) Psicología diferencial del sexo y el género: fundamentos, pp. 109, 110. Icaria Editorial
- Jung, C. G.: Obras completas, Madrid: Editorial Trotta, 1999/2016.
- Scott, J. (2005). Electra después de Freud: El mito y la cultura. Estudios de Cornell en la historia de la psiquiatría. Ithaca: Cornell University Press.
