Pojken i randig pyjamas: vänskap bortom stängsel

12 mars, 2018 i Böcker 81 Delat
Pojken i randig pyjamas

Pojken i randig pyjamas är en bok av John Boyne som publicerades 2006. Den filmatiserades senare av Mark Herman. Boken och filmen är väldigt olika, men det är inte relevant för denna artikel så vi ska inte gå in på det.

Istället tänker vi fokusera på de huvudsakliga värderingar och reflektioner som finns i boken. Det är därför filmen och boken fungerar lika bra som referenspunkter.

Pojken i randig pyjamas äger rum under ett av de grymmaste och mest skamfyllda ögonblicken i människans historia – den utspelar sig under Förintelsen. Det är en period vi aldrig får glömma eftersom historien lär oss saker och att inte begå samma misstag.

Historien börjar

Vi befinner oss i Nazityskland i en militärfamiljs hus. De har väldigt djupt rotade värderingar och ideologier, eller det verkar åtminstone så bland familjemedlemmarna. Familjens överhuvud är en högt rankad militärtjänsteman i Hitlers tjänst. Tack vare hans ”stora ansträngningar” kommer han åka till Auschwitz för att fortsätta sitt arbete.

Hela familjen flyttar till vad som kommer bli deras nya hem. Det är ett helt isolerat hus väldigt nära koncentrationslägret. Här lär vi känna karaktärerna bättre.

Barnen

  • Huvudkaraktären är Bruno, den yngsta sonen. Likt alla pojkar i hans ålder vet han inte mycket om världen och vill bara leka. Han gillar äventyrsböcker och vill syssla med upptäcktsresande.
  • Sedan har vi Gretel, hans äldre syster. I början ser vi henne omgiven av dockor, men snart ersätter hon dockorna med ”dekorationer” med nazistpropaganda.
  • Och sedan har vi Shmuel, en pojke i samma ålder som Bruno. Eftersom han är jude lever han dock i koncentrationslägret.

Föräldrarna

  • Brunos pappa är en högt uppsatt militärtjänsteman som är väldigt strikt och inte spenderar mycket tid hemma.
  • Hans fru vet inte mycket om hennes makes ”ansträngningar” i början. Vi ser dock hur detta tillstånd av okunnighet förändras under filmens gång. Hon är inte längre ovetande, och hennes känslor för sin make förändras också. Hon kommer äcklas av rollen han spelar på sitt jobb.

Farföräldrarna

  • Farfadern är stolt över sin son, men farmodern är starkt emot nazismen och hatar vad hennes son gör.

Bruno på gunga

Två kontrasterande verkligheter i Pojken i randig pyjamas

I boken ser vi hur Shmuel och Brno föddes på exakt samma dag, men ändå är deras liv helt annorlunda.

Bruno lever ett bekvämt liv med sin familj. Hans pappa är soldat och hans största oro är att inte ha någon att leka med. Han lider av tristess eftersom han är missnöjd med den nya plats han måste leva på. Han förstår inte varför han måste flytta och lämna sina gamla vänner.

Shmuel är jude. På grund av det har han dömts att leva i ett koncentrationsläger. Som ett resultat är hans orosmoln väldigt annorlunda jämfört med Brunos. Men även i detta fall kan vi samma önskningar och oskuldsfullhet hos barnen.

Dessa kontrasterande verkligheter visar oss hur ursprung kan märka och fördöma oss för livet. Ingen väljer var man föds; ingen kan skuldbeläggas för att man tillhört en eller annan vagga.

De två pojkarna förstår inte dessa skillnader och ser sig själva som jämlikar. De ser en vän att leka och dela äventyr med. De kan inte förstå varför det finns en barriär som separerar dem trots att de föddes på samma dag, trots att de är så lika innerst inne.

Barriären är i detta fall verklig, men vi kan även se den som en symbol. Två pojkar födda på samma dag – två liknande pojkar men ändå två helt olika verkligheter.

Nuförtiden ser vi på nazister med avsky. Men när Bruno föddes hade han tur, åtminstone mer tur än Shmuel. Vi kan se att denna barriär, dessa kontrasterande verkligheter, fortfarande existerar i våra liv.

Inte på samma sätt, men det finns fortfarande en skillnad mellan att födas på en plats jämfört med en annan. Mellan en bekväm familj och en som helt saknar resurser.

Pojkarna vid stängsel

Koppling till Nietzsches idé om supermänniskan

Nazismen anammade och återuppfann idéer från filosofen Friedrich Nietzsche. Denna filosof trodde på en klass av människor med överlägsna karaktärsdrag: starka, intelligenta, kreativa, förmögna att tänka och resonera.

Dessa män var överlevarna, de som stod ut från mängden. Nazisterna identifierade med denna supermänniska. Men för Nietzsche fanns det många olika stadier för att nå statusen som supermänniska:

  • Kamel: den representerar lydnad och de bördor och ansvar vi måste bära.
  • Lejon: kamelen blir till ett lejon när den slutar vilja vara en kamel. Detta representerar frihet från bördor, uppror och bortstötning av traditionella värderingar.
  • Barn: det representerar det sista skedet i metamorfosen. Barnet lever långt från fördomar och etablerade värderingar. Han är den som skapar sina egna personliga värderingar. Nästan som om det vore en lek bygger barnet upp saker ur inget.

Tänk på denna bild av barnet som karaktärerna Shmuel och Bruno i boken. Båda verkar fria från fördomar, eller relativt fria. Det spelar ingen roll vad folk lärt dem, för deras vänskap går längre.

Bruno sätter på sig en randig pyjamas för att vara likvärdig med Shmuel. För pojkarna är deras vänskap allt och det finns inte längre några skillnader.

Istället börjar de göra bedömningar av andra i takt med att de lär känna varandra. De själva skapar sina egna värderingar ur inget… och ur dessa värderingar beslutar de.

Vikten av idéer

Pojken i randig pyjamas föreslår problemen som en specifik ideologi och idéerna som formar den kan leda till. I historien och själva filmen ser vi hur idéer i slutänden kan orsaka mycket mer indirekt skada än något vapen.

Detta är framförallt sant om vi tänker på deras förmåga att gå samman. Därför kan en specifik övertygelse hos två personer leda till att de begår vilka handlingar som helst. Det spelar ingen roll hur orättvisa eller grymma de verkar.

För att en idé ska bli varaktig måste de unga indoktrineras med den. Vi ser detta i lektionerna Gretel och Bruno måste gå på. Deras lärare lär dem historien i enlighet med nazistideologins manus.

I grund och botten överför han värderingar han ser som korrekta till barnen. Och så kommer uppfattningen att det finns en överlägsen eller privilegierad ras leva vidare genom generationerna.

Referenserna till nazistpropaganda är också intressanta. Vi ser dem på affischerna Gretel dekorerar sitt rum med och i sättet de ”säljer” den påstådda livskvaliteten i koncentrationslägren.

Gretel med nazistpropaganda

Vi kan redan gissa slutet baserat på hur vädret förändras i filmen. Det är ett litterärt koncept som kallas locus terribilis. Bilden av regn varnar oss om att något kommer ske.

Slutet får oss att tänka. Vi är inte medvetna om den andra personens lidande förrän vi blir den andra personen. När vi byter roller, känner den andra personens smärta i vårt eget skinn, då blir vi medvetna om och en del av denne.

Allt detta sker givetvis i en historisk omgivning. Det är en som är full av fasa och mänsklig grymhet, men den får oss att ställa en viktig fråga. Vi frågar oss själva om vi kanske, i våra bekväma hem, inte förändrats särskilt mycket. Vi är fortfarande omedvetna om folks lidande.

MER FÖR DIG