En kärlek som man måste be om är inte kärlek
En kärlek som man måste be om är inte kärlek, det är brist på värdighet och brist på självrespekt. För om du älskar någon tar du hand om denna person och undviker att såra personen. Så om du inte tar hand om dig så att du inte råkar ut för “falska kärlekar”, om du inte undviker smärta, är du inte älskad.
Att göra detta är det första steget för att genomleva en stor kärlek och inte falla för manipulation eller dålig behandling. I denna typ av situationer känner man antagligen att lidandet är oundvikligt, men så är inte fallet.
Varje människa är kapabel att komma över sig själv,
att göra det omöjligt för andra att utnyttja ens känslor.
Alla kan lära sig att undvika relationer som inte
bör uppskattas och som inte erbjuder något.
Smärtan med en kärlek där du inte blir älskad
Att gå ifrån en kärlek som inte älskar oss och som inte ger oss uppmärksamhet och omtanke, kräver att vi respekterar vår tid av lidande, som kräver ett eget utrymme för att vi ska förstå vad som har hänt oss.
Kärlekens lidande kräver nämligen reflektion för att vi ska komma över det som hänt, för ångesten som kommer med insikten att någon inte älskar oss får oss att känna oss tomma inombords. Vi känner att denna “icke-kärlek” har svikit våra känslor och att personen har skrattat åt vår förmåga att älska.
Att ge oss själva tid att bli irriterade, att förneka verkligheten, att fantisera, att bli rädda, att gå under, att lära känna alla delar som har krossats och de som fortfarande är intakta och åter bygga upp oss själva.
Allt detta är jätteviktigt för att vi ska älska oss själva,
för att vi ska känna oss viktiga och uppskatta oss själva.
När vi lämnar en “icke-kärlek” bakom oss börjar en
känslomässig frihetsprocess.
Brist på intresse dödar omtanken
En kärlek bör visas och det är inte något som man ska behöva be om. Att göra det är att utsätta vår förmåga att älska för den värsta tyrannen: likgiltigheten. Likgiltigheten lever av obalansen och livnär sig på vår svaghet.
Det finns inget bättre än återkommande
ointresse för att vi ska börja öppna ögonen
när vi känner oss tvingade att sluta dem.
Vi inser att all kärlek inte är riktig kärlek, att vi inte alltid blir omtyckta tillbaka. Att båda måste skratta tillsammans för att vi ska vara lyckliga i en relation.
Bara vid avsaknad av lögner, ursäkter och ointresse kan vi skapa oss en kärlek som har en essens grundad i frihet och hälsosamma beteenden och inte i underkastelse. Vi förtjänar nämligen en relation med frihet att välja. Som visar närhet och som har en grund i uppskattning och tankar om att båda ska vara omtyckta.
Det är nödvändigt att ge näring åt vår självkänsla
Ingen kan göra dig olycklig utan ditt godkännande. För att konstruera en lycklig relation måste man nämligen uppskatta sig själv och tycka om sig själv varje dag.
När man har uppnått detta tillstånd kommer man inte söka efter någon som visar ointresse och likgiltighet.
Bilder av Benjamin Lacombe.
